Krusbärssaft

idag blev vår krusbärssaft klar. ett riktigt lyckokast. den är röd och god och underbar!

glasflaskorna är återbruk, märkningen sker med målartejp och kulspetspenna. eftersom jag inte satt till något konserveringsmedel (förutom sockret) bör den drickas inom kort. en del av satsen åkte dock i frysen i platsflaskor. på så sätt klarar vi oss med aningen mindre socker än receptet nedan (som är världens enklaste att genomföra) påbjuder:


KRUSBÄRSSAFT

5 liter röda krusbär
7 dl kokande vatten
7 dl socker per liter saft

skölj bären och krossa dem. häll över det kokande vattnet. låt stå i tre dygn i kylskåp.

sila saften och mät upp hur många liter du har. koka hastigt upp i stora kastrullen, tillsätt sedan socker (7 dl per liter) och rör tills sockret löst sej. skumma av och häll upp på flaska.


jag säjer som mommo brukade:
jag känner mej rik den här tiden på året!

Klädbekymmer

Jag bara måste få ventilera min irritation över ett trivialt litet bekymmer - ett klädbekymmer. Jag tycker varje säsongsbyte är lika utmanande. Jag har så himla svårt att hitta kombinationer av plagg som känns bekväma, snygga, funkar i olika sammanhang - och som dessutom är hållbara i många bemärkelser. Klädbutikerna svämmar ju inte direkt över av långsamt, etiskt och ekologiskt mode.

Igår gjorde jag ett försök att styra upp höstklädseln lite. Under ett par timmar i Vasa mötte jag så gott som bara frågande och/eller besvärade miner hos de biträden jag vågade mig på att närma mig med min undran om ekologiska alternativ... Ända tills jag stegade in på MISIO på Kyrkoesplanaden och åter en gång fick glädjas åt deras vettiga koncept med vintage på kvalitetskläder, skor och accessoarer. Fast om jag (som nu) söker något specifikt blir det ändå svårt. När jag plötsligt faktiskt behöver både ett par blusar, en polo, ett par stövletter och (kanske) en kappa. Några få, men irriterande svårfunna, basplagg.

Visst, jag kan sy om något av det jag har i klädskåpet. Jag kan fynda second hand (om jag tar mig lite mera tid). Jag kanske kan handla över nätet - med lite tur råkar det jag köper i så fall passa. Jag kan i värsta fall ge upp litegrann och tänka att jag helt enkelt bara köper något av bra kvalitet och låter det stanna länge i garderoben istället...

Ändå kan jag inte låta bli att undra: Varför ska det vara så komplicerat? Kan det inte bara finnas en klädkedja som tycker det är självklart att jobba utifrån hållbarhetstanken? När ska det bli självklart att det som bjuds ut till försäljning är rättvist och reko för miljö och människor?

PS. Sen kom jag hem och satte mig framför TV-nyheterna och råkade se ett inslag med Paola Suhonen (hon med IVANA Helsinki) som argumenterade för lokalt mode och tänkte att det kanske finns lite hopp i modesvängen ändå :)

Skogslugnet goes vardagsrumban

skog, hav, strand, klippa
mossa, stig och blåbärsris
getpors, solvarm tallskog, grusväg efter regn
havsbrus, hackspett och humlesurr

nu laddar jag in alla sommarminnena, tackar Moder Jord för goda vibrationer och bär med mej skogslugnet in i vardagsrumban.

Skördesoppa

Nu växer det så det knakar... Och jag gläder mej åt att kunna hämta middagsmat ur eget land - åtminstone några dagar i veckan!

Inför Veneziansk* bjuder jag på min favoriträtt för tillfället: skördesoppa med de vackraste ekologiska bondbönor man kan tänka sig. Bönor har länge varit en favorit i min trädgård: rosenböna för ögonfröjd, purpurböna för sommarsallader, olika sorters haricot verts att frysa in. Men inget slår den fina bondböna jag fick möjlighet att odla i år! Allt tack vare generösa eko-odlaren Cia i Sundby, som sålde utsädet :)

I en SKÖRDESOPPA tager man vad man haver i landet (eller på torget eller i lokalbutiken):

potatis
morötter
lök
squash
bondbönor

Sedan sköljer man och delar i lagom stora bitar, fräser i lite rypsolja och tillsätter vatten och buljong (jag har hittat en ekologisk variant i pulverform som både smakar bra och saknar tillsatser, från Renee Voltaire). Låter koka en dryg kvart, puttar i bondbönorna som får koka fem-tio minuter och smakar sedan av med örter och kryddor.

En klick creme fraiche, ett gott bröd och lite ost och ett glas ekologiskt rött vin tar skördesoppan till festligare höjder. Särskilt medan augustiskymningen sänker sej och vi firar av sommaren som gått och förbereder oss för hösten!

* Sista lördagen i augusti firas i trakterna runt Jakobstad en så kallad Veneziansk afton med eldar, lyktor, marshaller, ljus och raketer (för den som inte har några dubier angående ekologi och etik i tillverkningen...). Med fördel sker firandet på en sommarstuga, ofta utan el och rinnande vatten. Klädkoden innefattar nästan årligen yllesockor och kofta.

Sensommarskönheten

Hur har din sommar varit? Fick du den vila och påfyllning du behövde? Kände du sommarvinden i håret och solvärmen mot huden? Hann du kanske till och med ha lite långtråkigt någon dag när regnet öste ner? Jag hoppas det.

Själv har jag haft välbehövligt långledigt. Varvat ner (och i ärlighetens namn ibland också upp) och pysslat med plötsligt påkomna mer eller mindre angelägna projekt, latat mej, plockat blåbär, skördat våra första bondbönor och badat i det mer än lovligt kalla havet några gånger. Jag har låtit klimatfrågan vara fortsatt olöst och komplicerad, men samtidigt fört många små samtal om den hållbara vardagen. Vad den är - och kunde vara - för just mej. Och åter en gång konstaterat att det är de många små vardagshandlingarna jag vill göra annorlunda. Mer om det här.

Mycket har jag funderat över detta med sommarförväntningarna här uppe i kalla Norden. Under några få veckor ska vi vara så lyckliga, så vältränade och så solbruna om benen. Vi ska njuta och umgås och ladda batterierna inför en hel lång vinter. Vi ska maxa upplevelserna och samtidigt varva ner. Vi besvärjer regnmolnen och de kyliga nätterna och bokar våra resor till solen om värmeböljan ser ut att utebli. Eller är det bara som jag tror?

För egen del älskar jag augusti. De mörka och (ibland) varma kvällarna, trädgårdens alla gåvor, känslan av mättnad och mognad i naturen, återgången till vardagens rytm. I år ska jag försöka ta vara på sensommaren. Vila i rutinerna och andas in den höga klara luften. Ta in alla augustiljusets färger.

Visst, min väckarklocka kommer att ringa 07.00, mitt jobb kommer att kräva engagemang och närvaro som förr, familjen ska ha middagsmat på bordet varje dag. Men tänk om det är just där som sensommarskönheten ligger gömd: mellan väckarklocka och Veneziansk? Jag börjar tro det.