en köpfri dag (2+3)

det blev alltså en köpfri helg och vi levde (inte helt oväntat) flott utan att konsumera! när allt kommer omkring blev detta förmodligen en mer givande helg än vanligt, med mera kreativitet, gemenskap och tid för vila.

beslutet att avstå från att handla (om så bara för några dagar) gav en Man Tager Vad Man Haver-effekt, som åtminstone jag kunde må gott av att praktisera oftare i den vanliga vardagen. för hur ofta blir det inte burkar med ditt och datt stående i kylen, hur ofta inhandlas det inte ett helgbröd av slentrian - trots att det hembakta faktiskt både är roligare att knåda ihop och smakar så mycket godare - och hur ofta landar det inte en onödig pryl i min shoppingkasse när jag rör mej på stan i ett eller annat ärende...

under dessa 3 köpfria dagar har jag till och med återupplivat tanken på att försöka avstå från konsumtion under en längre tid. se vad som händer om det under en månad bara vore tillåtet att handla mat och hygienartiklar... jag börjar ana att en längre köpfri tid kunde ha flera goda effekter, att den kunde vara nånting som gör mej mera klarsynt, uppfinningsrik, men också självständig i förhållande till ekorrhjulets mantra om evig konsumtion - tillväxt - lycka.

sålänge jag överväger mitt beslut... här en snygg och lagom ironisk snutt att grunna över:

en köpfri dag (1)

halvvägs genom dagen kan jag konstatera att det gör gott med lite avhållsamhet!

bortsett från en lunch med älsklingen (på stan dvs borde vid närmare eftertanke kanske betraktas som ett köp) har jag ägnat mig åt jobb och en rofylld eftermiddagsfika i hemmet. vid det sistnämnda njöt jag av att bläddra i en inredningstidning: ett julnummer från 2008. konstaterade snabbt att dosen av både Vardagsflykt och Julinspiration glädjande nog är tämligen oberoende av tidningens utgivningsår :-)

fram träder också frågan om vem jag är när jag står i utkanten av konsumtionssamhället. hur konstruerar och uttrycker jag min identitet när jag inte kan/får/vill göra det genom konsumtion? eller hur gör jag i så fall det på ett mera hållbart sätt? vilken är kicken jag tror mig få genom konsumtion? och hur kan jag få min kickar i vardagstristessen på andra sätt? jag bara frågar...

en köpfri lillajul

visste du att på fredag (Finland) och lördag (Sverige) är det En Köpfri Dag? inte jag. förrän i morse. men då fick det mig att vilja klura ut hur vår familj kunde fira en köpfri lillajul nästa helg.

om 20 % av jordens befolkning använder 80% av jordens resurser är det ju nånting som är riktigt galet! om en människa på andra sidan jordklotet ska sitta och underbetald knåpa ihop den där lilla julprylen jag tycker är så oemotståndlig och mysig och rätt, kommer åtminstone min adventskänsla lite av sej... särskilt om jag vet att hon är ung och försakar sin skolgång, att hennes arbetarskydd är minimalt eller obefintligt, att produktionen inte visar några tecken på att vara miljömässigt hållbar och därför tär på hennes hälsa. 

så nu har jag tänkt ut en handlingsplan. jag inleder drastiskt med ett köpstopp på 24 timmar! under fredagen (minst) avstår jag från konsumtion och handlar inget. vi har skafferiet och frysen fulla med mat redan och lär inte svälta ihjäl. stämningshöjande lillajulsgran hämtar jag i skogen. fjolårets tomtar och småpynt kan gott återanvändas. adventsstaken från 90talet är inte så trendig, men däremot handgjord av min kära fader och ett uttryck för stor kärlek och praktiskt handalag. jag plockar fram döttrarnas bok med Julsagor av Astrid Lindgren och gör den till coffee table book för december.

så vad avstår jag egentligen? inte mycket. en uteljusslinga jag hade tänkt köpa, någon liten pryl jag tänkt ge till barnen. istället får denna lillajul bli ett uttryck för att mindre ändå är mer. jag ger lite tid och lite  kreativitet och skapar en upplevelse utifrån de grejer vi redan har i huset. bortsett från granen då... och jag är rätt övertygad om att julstämningen kommer att infinna sig i sinom tid ändå :-)

PS. och människan på andra sidan jordklotet då? jo, hon får en Annorlunda gåva. det tycker jag inte räknas som ett köp...

heja Finland!

Stolt och glad inser jag att mitt första universitet fattat galoppen och profilerar sig åt klimathållet. Se filmklippet!

tacka Gud med tygkasse?

sedan en tid tillbaka förgyller Kyrkpressen mina torsdagar. ibland extra mycket. som igår när jag läste Maria Sundblom Lindbergs underbara inkast "När man kissar i havet gråter jorden..." och själv fällde en tår av igenkännande och glädje.

det så skönt att höra en röst i den kristna offentligheten sätta ord på just detta. att jag har ett val. att det är i handlingen jag uttrycker min tro, hur den nu än ser ut. att det faktiskt spelar nån roll om jag sorterar mina konservburkar och släcker den där ena lampan och väljer de rättvisemärkta sängkläderna av bambu.

jag tror på riktigt att det är dropparna i havet som räknas - utan droppar inget hav, nämligen... OM alla (nu tänker jag västerländsk medelklass med både möjlighet och skyldighet att göra medvetna val) valde hållbart skulle världen faktiskt kunna se annorlunda ut. jag köper (sic!) helt enkelt inte argumentet att det inte spelar nån roll hur jag gör för att det ändå är nån annan (läs kineserna eller indierna, industrin eller marknaden) som står för de största utsläppen/energibehovet/resursanvändningen. det är ingen ursäkt, det är en undanflykt. därtill ger ju dessa val mitt eget liv en annan klangbotten: jag vet att jag gör det jag kan. i det lilla. så ofta jag orkar. utifrån den samlade kunskap jag har. och det räcker.

kanske kan fredagsmyset ikväll bli mitt sätt tacka? ekologiskt eller rättvisemärkt. och garanterat inhandlat i tygkasse!

den bästa dagen

packar jag termosen i ryggsäcken och söker mig ut till havet. vandrar genom tallskogen ut på klipporna. finner ett stycke drivved och låter mig själv landa. i havsbrus, doft av sälta och tång, synen av höstens tre envisaste svanar. med vinden mot kinden stillnar karusellen för en stund och jag blir jag. på riktigt.

där och då framstår det som självklart att Det Goda Livet är mycket rikt och mycket enkelt. jag har tid, jag andas djupt, jag bara är. jag vet att det som ger mig livskvalitet, kraft och mening - kanske också identitet - är bortom tingen. mina behov urskiljs ur begären. visst, jag vill också ha ett vackert hem, god mat, snygga kläder, en och annan designad pryl och pryttel. men det jag verkligen behöver är älska, sova, äta, röra mig, samtala, skapa... så inser jag plötsligt: mina kraftkällor är verb!

nånstans tror jag att det gröna sköna livet börjar där. i att vara, snarare än ha. i att bejaka behov, snarare än begär. i att låta fler dagar bli den bästa dagen.

vilken är din bästa dag? när blir du dig själv? var finns din kraftkälla?

PS. finaste begreppet kraftkälla lånar jag från Marthaförbundet och ekologirådgivaren Tessa Turtonen

tankar på pränt

egentligen skulle jag ju aldrig bli en bloggare... men så fanns det så många tankar som ville bli formulerade. som vill ut och lufta sig. som till exempel: varför är det så tyst om det gröna sköna livet? varför framstår hållbar livsstil så ofta som foträta skor och murriga färger, som ett liv i säck och aska? som om det gröna livet skulle handla om att försaka - när det ju så mycket oftare innebär att bejaka. så här sitter jag nu och sätter mina tankar på pränt. formulerar trevande steg på en grönare väg. 

i bloggen vill jag ventilera mina frågor och funderingar, mina insikter och erfarenheter av att välja annorlunda. kanske kan bloggen också bli en mötesplats? ett rum för dialog om det stora i det lilla. med inspiration och idéer om hur man också kan göra... om att gräva där man står. här och nu.