23 januari 2019

Mat & klimat - tankar efter EAT

Förra veckan publicerades en stor rapport kring mat & klimat av the EAT Lancet Commission. Nyheten om hur vi borde äta för att det ska kunna betraktas som långsiktigt hållbart spreds över världen i olika medier. Över trettio experter har alltså arbetat fram en helhetsbild av hur vi borde äta för att föda en befolkning på 10 miljarder år 2050 på ett sätt som är både hälsosamt och hållbart. Själv blev jag mest glad och inspirerad av nyheten. Det kändes som om det äntligen synliggjordes konkret hur stor skillnad maten gör för klimatet.

Huvudbudskapet är - inte helt oväntat - att vi borde äta mer växtbaserat och mindre animaliskt. Mer grönsaker, frukt och spannmål som bas och så baljväxter och mejerivaror på det. Mindre rött kött och socker. Resten är i princip finlir. att minska matsvinnet, som globalt sett är katastrofalt stort, är också viktigt. Dessutom lyfter rapporten fram hur viktigt det är att matproduktionen görs hållbar. Här handlar det bland annat om kolsänkor, biodiversitet, vattenförbrukning och konstgödsel.

De förslag rapporten lägger fram är egentligen ingen raketvetenskap. Utöver vetenskapen behöver bondförnuftet finnas med - lokalproducerad mat enligt säsong och allra helst giftfritt odlad är självklart bättre än långväga importerade och besprutade varor. Mat lagad från grunden (på bra och enkla råvaror) är mer hållbart än processad färdigmat. Det som är bulkvaror på vardagsmenyn ska vara riktigt hållbart, sedan kan man kanske lyxa till det ibland med varor som har ett högre klimatavtryck. Kanske.


Studien har fått mycket positiv respons, men också provocerat. Den har bland annat kritiserats för att den inte i tillräckligt hög grad problematiserar själva matproduktionen och beaktar det faktum att ett hållbart jordbruk måste innefatta även betande djur. Gräsbetande kor, får och getter är ju oerhört viktiga för biodiversiteten och för att upprätthålla en bra jord, som det går att odla grödor på också i framtiden. Men faktum är att rapporten ger utrymme också för den typen av mat och jordbruk - det är omfattningen som måste minska. Den globala matproduktion vi har idag måste ställas om så att det håller sig inom de planetära gränserna. Och då måste det till lokala lösningar. Dem kan vi driva på både som konsumenter och som medborgare som påverkar de politiska besluten.

Själv funderar jag mycket på nödvändigheten av ett småskaligt jordbruk med metoder som kräver så lite fossila bränslen som möjligt. Vi har inte råd att överhuvudtaget släppa ut mera partiklar i atmosfären och de fossila bränslena och konstgödseln måste därför fasas ut ur jordbruket. På individnivå kan jag välja att stöda den här typen av alternativ matproduktion, men jag efterlyser systemförändringar och en lagstiftning som styr upp det här fältet.

Jag är givetvis glad åt att jag har möjlighet att dels odla en del mat själv i min trädgård, dels välja ekologisk och/eller lokalproducerad mat via REKO-ringen och i vår välsorterade lilla lokalbutik. Jag kan välja att minska matsvinnet och jag kan bidra till "zero waste" när jag handlar. Samtidigt undrar jag hur man åstadkommer en omställning där vi alla ges samma möjligheter, där vi alla knuffas i hållbar riktning genom det utbud som finns och de priser som sätts på varorna. Både i stan och på landet, oavsett vår ekonomiska situation och vår position i samhället.

När jag fått grunna en stund på rapporten landar jag i tanken om att den viktigaste kunskapen för framtiden kanske är att förstå matens väg från jord till bord, att veta hur man gör när man odlar för husbehov och för regionala behov, att känna till hur man tillvaratar och tillreder det man skördat. Pedagogen i mig skissar genast odlingslådor, frösådder, matprojekt och receptutveckling - medvetenhet, förhållningssätt, kunskap och färdigheter åt folket!





10 januari 2019

#FFF Jakobstad

Kärt barn har många namn:

#fridaysforfuture
#climatestrike
#riseforclimate
#united4earth
I´m with Greta Thunberg
Perjantait Gretan kanssa

 
Varje fredag sedan i höstas sitter och står människor världen över i solidaritet med Greta Thunberg. Denna fantastiska unga tjej, som bestämde sig för att skolstrejka för klimatet innan svenska riksdagsvalet i höstas. Som på några få månader fick igång tusentals människor världen över. Som talade med tyngd till FN-ledare vid klimatmötet i Katowice. Som sade rakt ut det som så många vuxna med formell makt undviker - att vi måste vända klimatskutan nu, innan det är för sent.

På listan över morgondagens manifestationer finns (bland hundratalet andra städer) Helsingfors, Prag, Kampala, Milano, Köpenhamn, Umeå, Salo - och så lilla Jakobstad. Det är som en flodvåg av #granniesforfuture och #yogisforfuture och #teachersforfuture och #vegansforfuture och massor av andra grupper som engagerar sig. Alla i syfte att uppmärksamma klimatfrågan och kräva en avsevärt mera ambitiös klimatpolitik - lokalt och globalt. Den community som byggs nu har djupa rötter och starka grenar, dess frön sprider sig med vinden i så många olika riktningar. Bara att följa den föder hopp och handlingskraft.

I Jakobstad höll vi den första manifestationen strax innan jul och imorgon blir det vår fjärde #FFF. Vi träffas på fredagar kl 15-16 vid Rådhusets trappa. Samlas runt vår skylt och vårt budskap. Varje vecka har det dykt upp några nya ansikten, människor i olika åldrar, med olika bakgrunder och ingångar i klimatengagemanget. Det är en otroligt vacker gemenskap som bildas.

Temat för vår manifestation i Jakobstad imorgon är behovet av en uppdaterad klimatstrategi för helaJakobstadsnejden. Den nuvarande strategin är skriven 2010 och är ärligt talat inte särskilt ambitiös. Mot bakgrund av all den forskning som gjorts de senaste åren och med tanke på vilka omvälvande förändringar vi måste göra innan 2030 för att hålla oss inom Parisavtalets sikte på 1.5 graders temperaturhöjning måste både ribban och takten i omställningen höjas. Nu!

Alla som vill är varmt välkomna att engagera sig genom att dyka upp vid våra manifestationer (med eller utan plakat) eller att gå med i vår grupp på Facebook och bidra till konstruktiv diskussion där. Klimatfrågan är global, men en stor del av omställningen är lokal. Vi kan alla börja med att gräva där vi står - i ord och handling - för att skapa en bättre värld.



3 januari 2019

7 days of rest & reflection: eld



Ett för mig nytt, men alldeles underbart sätt att inleda det nya året är att delta i det globala evenemanget "7 days of rest & reflection". För min del innebär det att jag är med i den svenska gemenskap som omställningsnätverket har på nätet: 7 dagar reflektion och vila.

Tanken med det här evenemanget är att förbereda oss - kanske främst mentalt - inför de utmaningar vi som mänsklighet har framför oss. De kommande åren är avgörande för livet, så som vi känner det, på Jorden. Vår kapacitet att ställa om hela kulturer på kort tid kommer att kräva både mod, beslutsamhet och styrka. För att kunna förverkliga den yttre hållbarheten behöver vi rusta oss genom att se till den inre hållbarheten.

Ett sätt att göra det kan vara just genom vila och reflektion. Att vila och reflektera kan i och för sig uppfattas som väldigt provocerande i ett tidevarv när så mycket kretsar kring handling, snabbt tempo och prestation. Att bara sitta still och vara - kan det verkligen vara ett sätt att förändra världen? Jag tror det. Varje gång jag själv har tagit nya steg på hållbarhetsstigen har det varit resultatet av att jag stannat upp, känt efter, tänkt efter, fått lite perspektiv på mitt liv. I vardagsruljangsen rullar saker, vanor, beslut liksom bara på av sig själva - hållbara såväl som ohållbara. Men när jag velat förändra någonting till det bättre har det så gott som alltid föregåtts av en period av stillhet och lugn, som gjort att den inre rösten (visdomen) blivit hörbar.

Under 7 days of rest & reflection har årets första sju dagar var och en ett eget tema:

1 Jorden
2 Vattnet
3 Elden
4 Luften
5 Klimatet
6 Den Levande Naturen
7 Livets Väv

Idag fokuserar jag alltså på elementet eld. Jag mediterar över det här elementet, jag uppmärksammar vad elden betyder i mitt liv och i andras. Jag synliggör min tacksamhet över den värme som finns i solsken och tända eldar och ljus. Jag minns alla somrar jag fått tanka solsken som gett nya krafter att orka genom kommande vintrar. Jag tänker på alla de vedträn vi fått använda genom åren för att värma vårt hus och de pinnar som gett oss oss lägereld ute i naturen - och jag tackar skogen. Jag låter blicken vila i det ljus som står tänt på bordet och känner hur stillheten sprider sig i sinnet. Samtidigt reflekterar jag över den eld som härjar i skogsbränder världen över. Den värme som klimatförändringen för med sig. Den förtärande eld som användningen av fossila bränslena ytterst innebär. Det slöseri av miljontals ton av resurser som bränns varje dag värden över i sopförbränningsanläggningar. Och jag önskar att vi människor ska låta vår visdom leda oss till ett klokare bruk av elementet eld.

Under min stilla stund slår det mig plötsligt att eld också innebär glöd, som i kämpaglöd vi behöver för att skapa och leda och uthärda förändringar. Dagens insikt handlar därför om vikten av att hålla omställningslågan levande - hos mig själv och hos dem som finns runt omkring mig. Hur jag gör det i praktiken får bli temat för ett annat inlägg!