när jag som ung övernattade hos farmor och farfar sov jag i ett rum där nattduksbordet dignade av gamla nummer av tidskriften HÄLSA. kanske var det där mitt intresse för ämnet föddes? jag socialiserades nämligen in i en släkt där man friskt blandade groddar och gräddtårta, om man säjer så. farmors huskurer, fastrarnas alternativmedicinska strövtåg och farbrödernas idoga friskusliv sådde frön som jag idag finner mej skörda. med tacksamhet och ödmjukhet. först i höst har jag på allvar insett vilken röd tråd av intresse och hur mycket tyst kunskap den delen av min uppväxt gett mej. jag kan se hur jag återkommer till de goda råden, hur jag söker mej tillbaka till rötterna, hur jag strävar till en hälsosam vardag.
kanske är det också därför jag nu ägnar mej åt ett litet experiment om syrabasbalans. i korthet går experimentet ut på att dra ned på sånt som försurar kroppen (t.ex. kaffe, svart te, mjöl & andra processade spannmål, socker, rött kött) och äta mycket mer av grönt, bär och frukt, samt lite mer av nötter, frön, baljväxter, fullkornsprodukter och syrade mjölkprodukter. målet är att proportionerna ska vara 25 % syrabildande - 75 % basbildande i kosten. motion i frisk luft, sömn och regelbunden avslappning är också faktorer som ska bidra till en bättre syrabasbalans i kroppen. ingen rocket science, alltså.
lunchen äter jag ibland ute och tar då det som bjuds (gärna husmanskost på lokala råvaror) men morgon, eftermiddag och kväll har jag så gott som alltid chansen att välja ett "hälsosammare" alternativ. inspiration hämtar jag bland annat från finaste Ilas blogg Morotsliv och från rawfoodrecept, samt ur den drös av hälsotidningar och böcker jag samlat på mej genom åren.
det behöver inte vara så krångligt: att byta ut ett smörgåsmellanmål mot raw food bollar uppskattas av hela familjen. att göra min egen morgongröt på groddat bovete, frön och bär kräver visserligen en aning planering (läs blötläggning) kvällen innan, men att dricka ljummet citronvatten eller örtte kräver nästan ingen ansträngning alls. största utmaningen är middagen. tillsvidare ska jag lösa den genom att bara äta en större portion råkost och undvika snabba kolhydrater. blir jag riktigt inspirerad prövar jag kanske på att göra en grön smoothie. några stordåd tänker jag inte utföra.
utvärdering följer om sisådär ett par veckor...
PS. teorin om syrabasbalans är både omstridd och outforskad, men mätt med bondförnuft verkar den
ändå kunna bidra till bättre hälsa.
grundtanken är att om vi har fel pH försvåras cellernas arbete med allt
från att föra bort slagg till att ta upp syre och näring. och det
påverkar förstås både kropp och själ negativt. med en bättre pH-balans får kroppen tillbaka förutsättningarna för att fungera som den ska. till nytta och glädje, alltså. speciellt i mörka november!
30 oktober 2012
24 oktober 2012
Hållbarhetsetik
ibland vävs trådarna i livet oplanerat tätt samman. mina fundror kring välmående i novembermörker genomlyses idag av teorier om hur man inom pedagogiken kan arbeta med värdegrundsfrågor - både hos barn, studenter och varför inte även hos pedagoger. vilka värden lyfter vi fram? hur gör vi det? och, framför allt, varför? alla strävar vi ju efter Det Goda Livet - i en eller annan form.
ju mer jag läser desto mer inser jag att ett grundläggande och återkommande begrepp är RESPEKT. för andra människor, för djur, för natur - för allt levande, men kanske också för de "döda ting" vi har omkring oss. och jag tänker såhär: är inte slit-och-slängsamhället byggt på det (oftast omedvetna) synen att allt har ett pris, men inget ett värde? om att det finns ett grönare gräs att sukta efter? oftast i form av en pryl som går att köpa...
om jag däremot lär mig vara varsam, om jag lär mig ta vara på och värdera också mina slitna prylar och pryttlar kan jag dra ner på min materiella konsumtion. om jag lär mig respektera mina (och andras) grundläggande behov av utmaningar, vila, rörelse, bra kost etc. kan jag leva Det Goda Livet både i materiell och immateriell bemärkelse. om jag hittar valven i mitt inre slipper jag bygga skrymmande kostsamma slott i det yttre.
jag tror att hållbarhetsetiken behöver tid för att gro. att den föds i samtal mellan människor som har tid att både lyssna och se varandra. i återkommande möten med litteratur som berör eller konstverk som provocerar. kanske byggs den i de rum där tillit och ödmjukhet får finnas - där frågorna är fler än svaren. där atmosfären andas förtroende, kreativitet och samarbete.
Aristoteles menade att vi behöver förena både kunskap, färdighet och ett slags praktisk klokskap (med etiska dimensioner) för att leva väl. jag börjar ana att han var något viktigt på spåren. och jag undrar stilla: var finns rummen där vi kan samtala om det som finns bortom soffkuddar, södernresor och muffinsrecept?
ju mer jag läser desto mer inser jag att ett grundläggande och återkommande begrepp är RESPEKT. för andra människor, för djur, för natur - för allt levande, men kanske också för de "döda ting" vi har omkring oss. och jag tänker såhär: är inte slit-och-slängsamhället byggt på det (oftast omedvetna) synen att allt har ett pris, men inget ett värde? om att det finns ett grönare gräs att sukta efter? oftast i form av en pryl som går att köpa...
om jag däremot lär mig vara varsam, om jag lär mig ta vara på och värdera också mina slitna prylar och pryttlar kan jag dra ner på min materiella konsumtion. om jag lär mig respektera mina (och andras) grundläggande behov av utmaningar, vila, rörelse, bra kost etc. kan jag leva Det Goda Livet både i materiell och immateriell bemärkelse. om jag hittar valven i mitt inre slipper jag bygga skrymmande kostsamma slott i det yttre.
jag tror att hållbarhetsetiken behöver tid för att gro. att den föds i samtal mellan människor som har tid att både lyssna och se varandra. i återkommande möten med litteratur som berör eller konstverk som provocerar. kanske byggs den i de rum där tillit och ödmjukhet får finnas - där frågorna är fler än svaren. där atmosfären andas förtroende, kreativitet och samarbete.
Aristoteles menade att vi behöver förena både kunskap, färdighet och ett slags praktisk klokskap (med etiska dimensioner) för att leva väl. jag börjar ana att han var något viktigt på spåren. och jag undrar stilla: var finns rummen där vi kan samtala om det som finns bortom soffkuddar, södernresor och muffinsrecept?
18 oktober 2012
veckans ekovink(ar) 3
nu närmar vi oss november och för vissa (läs jag) börjar ljusbristen bli påtaglig. det verkar som om jag inte är särskilt ensam om min upplevelse. under kafferasten på mitt jobb diskuteras nämligen olika sätt att förebygga vintertrötthet. följande handfasta råd framgår ur erfarenhetsbanken:
* tänd lamporna (full lysrörsbelysning i samtliga utrymmen - och då hoppas vi såklart att lamporna är både energisparande och sorteras rätt när de ger upp)
* släck lamporna (tänd levande ljus istället)
* boka en södernresa i oktober/november (känns dock INTE särskilt hållbart med tanke på flygsträckan)
på tågperrongen träffar jag Trevlig Bekant med rötterna i Mellaneuropa, som konstaterar att att det mörka halvåret i Norden nog måste vara gjort för att gå i idé: sova mer, stressa mindre, ägna sej mer åt mys och pys och mindre åt prestation. jag tror definitivt att hon har rätt! men nu har vi ju inte alltid möjlighet att göra så; paradoxalt nog är det för många av oss just under vinterhalvåret vårt arbetsliv är som mest aktivt och krävande.
några kvällar senare ringer God Vän och vi kommer osökt in på ljusbristtemat. efter vårt samtal kan jag tillägga några tips på min "klara november"-lista:
* boka en kroppsbehandling av valfritt slag (massage, skönhets, shiatsu...)
* yoga regelbundet
* promenera en halvtimme i dagsljus varje dag
* träffa goda vänner oftare
och nu undrar jag: hur gör du för att klara av den mörka årstiden på ett hållbart sätt? kom gärna med ett tips!
* tänd lamporna (full lysrörsbelysning i samtliga utrymmen - och då hoppas vi såklart att lamporna är både energisparande och sorteras rätt när de ger upp)
* släck lamporna (tänd levande ljus istället)
* boka en södernresa i oktober/november (känns dock INTE särskilt hållbart med tanke på flygsträckan)
på tågperrongen träffar jag Trevlig Bekant med rötterna i Mellaneuropa, som konstaterar att att det mörka halvåret i Norden nog måste vara gjort för att gå i idé: sova mer, stressa mindre, ägna sej mer åt mys och pys och mindre åt prestation. jag tror definitivt att hon har rätt! men nu har vi ju inte alltid möjlighet att göra så; paradoxalt nog är det för många av oss just under vinterhalvåret vårt arbetsliv är som mest aktivt och krävande.
några kvällar senare ringer God Vän och vi kommer osökt in på ljusbristtemat. efter vårt samtal kan jag tillägga några tips på min "klara november"-lista:
* boka en kroppsbehandling av valfritt slag (massage, skönhets, shiatsu...)
* yoga regelbundet
* promenera en halvtimme i dagsljus varje dag
* träffa goda vänner oftare
och nu undrar jag: hur gör du för att klara av den mörka årstiden på ett hållbart sätt? kom gärna med ett tips!
9 oktober 2012
veckans ekovink 2
dagens tips: kokosolja.
för alla med torr eller atopisk hud brukar besvären öka när vintern är i antågande. vill man då inte smörja in sig i kemikalier - och det vill man ju inte! - kan man köpa sig en burk ekologisk kallpressad kokosolja i närmaste matbutik. använd som handcreme, nattcreme, body lotion eller varför inte som hårinpackning. en bekant använder till och med kokosoljan i stället för deodorant.
för den som eventuellt har brist på essentiella fettsyror är kokosoljan ett bra val också i kosten. ett par matskedar om dagen lär göra gott åt både hjärnan, ämnesomsättningen och immunförsvaret. en kompis rör ner kokosoljan i te på morgonen, en annan rör den i gröten, en tredje blandar den i sina smoothies.
själv älskar jag att använda kokosoljan i små raw food-bollar. dem kan jag göra till exempel av följande ingredienser:
en näve mandlar (finhackade)
1 dl havreflingor
5 finhackade dadlar
0,5 dl kokosolja
3 msk raw kakaopulver
äkta vanilj
kanel
kör ihop till en smulig massa som formas till små bollar och rullas i kokosflingor eller kakaopulver, så har du ett mellanmål som är både gott och nyttigt! om du och de dina inte orkar äta upp alla bollar samma dag, står de sig fint i kylskåp ett par tre dagar...
för alla med torr eller atopisk hud brukar besvären öka när vintern är i antågande. vill man då inte smörja in sig i kemikalier - och det vill man ju inte! - kan man köpa sig en burk ekologisk kallpressad kokosolja i närmaste matbutik. använd som handcreme, nattcreme, body lotion eller varför inte som hårinpackning. en bekant använder till och med kokosoljan i stället för deodorant.
för den som eventuellt har brist på essentiella fettsyror är kokosoljan ett bra val också i kosten. ett par matskedar om dagen lär göra gott åt både hjärnan, ämnesomsättningen och immunförsvaret. en kompis rör ner kokosoljan i te på morgonen, en annan rör den i gröten, en tredje blandar den i sina smoothies.
själv älskar jag att använda kokosoljan i små raw food-bollar. dem kan jag göra till exempel av följande ingredienser:
en näve mandlar (finhackade)
1 dl havreflingor
5 finhackade dadlar
0,5 dl kokosolja
3 msk raw kakaopulver
äkta vanilj
kanel
kör ihop till en smulig massa som formas till små bollar och rullas i kokosflingor eller kakaopulver, så har du ett mellanmål som är både gott och nyttigt! om du och de dina inte orkar äta upp alla bollar samma dag, står de sig fint i kylskåp ett par tre dagar...
till mellandagens lov
igår hade jag en mellandag - en halvledig dag mellan helg och arbetsvecka.
det är märkligt hur mycket gott en sådan dag kan göra. att bara arbeta i sin egen takt med tvätt, med brödsmulor, med oringda telefonsamtal, halvgjorda kursförberedelser och med olästa artiklar. att gå en kort promenad mitt på dagen och att plocka in några äpplen ur det av höststormen sargade trädet.
efter veckor med ribban högt känns det underbart få lägga ribban så lågt att ingen egentlig ansträngning är nödvändig. på något märkligt sätt finner jag en lagom lunk och får - paradoxalt nog - rätt mycket gjort. till och med såpass att jag kokar en sats linssoppa och bakar speltmuffins och därigenom blir snäll mot både miljö, plånbok och hälsa.
sen tar jag småfolkets eftermiddagsgnäll med jämnmod och orkar engagera mej i både större och mindre bryderier. och åter en gång slås jag av att det är tiden och tempot som är roten till det goda i mitt liv.
det är märkligt hur mycket gott en sådan dag kan göra. att bara arbeta i sin egen takt med tvätt, med brödsmulor, med oringda telefonsamtal, halvgjorda kursförberedelser och med olästa artiklar. att gå en kort promenad mitt på dagen och att plocka in några äpplen ur det av höststormen sargade trädet.
efter veckor med ribban högt känns det underbart få lägga ribban så lågt att ingen egentlig ansträngning är nödvändig. på något märkligt sätt finner jag en lagom lunk och får - paradoxalt nog - rätt mycket gjort. till och med såpass att jag kokar en sats linssoppa och bakar speltmuffins och därigenom blir snäll mot både miljö, plånbok och hälsa.
sen tar jag småfolkets eftermiddagsgnäll med jämnmod och orkar engagera mej i både större och mindre bryderier. och åter en gång slås jag av att det är tiden och tempot som är roten till det goda i mitt liv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)