julefrid & julefröjd

nu begynner julen!

julgodiset är fixat, packat och klart.
granen står så grön och grann i stugan.
julbastun är på värmning.

vägen dit är en uppfriskande promenad i minus 20 grader genom ett snötyngt landskap. lagom med tid att landa i julens budskap.

julefrid och julefröjd, mina vänner!

Advent: nummer fyra...

lite lagom i förväg inför fjärde advent... några tankar om "goda julematen". den hållbara, ekologiska varianten.

julen är ju en mathögtid av stora mått. och skall väl så vara. själv är jag inte så brydd i traditionell julmat, men äter den gärna för sällskaps och stämnings skull. med åren har jag fått några favoriter på julbordet och glädjande nog har jag detta år insett att flera av dem faktiskt är riktigt hållbara val. när det gäller julmaten kan man generellt tänka på att inte köpa större mängder än vad som faktiskt går åt sej, att använda resterna effektivt eller frysa in dem på direkten, samt att komplettera måltiderna med mycket frukt, bär och grönt.

om man nu råkar höra till dem som tycker att kött är ett måste, så finns det ett och annat man kan tänka på. exempelvis att välja sådant kött som är ekologiskt, närproducerat eller vilt. för egen del avstår jag gärna skinkan till förmån för stek av älg eller får.

fisken hör till mina personliga favoriter på julbordet. där kan man komma ihåg de lokala fiskarna som är i säsong (lake och gös är fina alternativ), samt att i mån av möjlighet välja MSC-märkt fisk. överlag är fisk ett mer ekologiskt alternativ än kött, särskilt om den är fångad med bra metoder.

till julmaten i våra nejder hör av tradition rätter eller tillbehör gjorda på lokala råvaror i säsong; rödkål, grönkål, brysselkål, rotfrukter och potatis. gärna kan man ju öka deras andel på julbordet. själv ska jag försöka göra någonting rätt på grönkål denna jul.

och så det söta... eget julgodis, efterrätter och bakverk kan med fördel göras på ekologiska råvaror - i princip alla basvaror finns ju i ekologisk tappning numera. chokladen och kaffet kan köpas i både rättvis och ekologisk form, likaså mandlarna och nötterna och de torkade frukterna. och inhemska bär finns det gott om i frysdiskarna. en återkommande favorit i vårt hus är frysta tranbär med kinuskisås. för egen del kommer jag att satsa på att göra egen konfekt i form av dessa ekologiska tryfflar (15 st) till julaftonskvällen. receptet är hur enkelt som helst - och tryfflarna hur goda som helst:

100 g mörk ekologisk choklad
25 g ekologiskt rumstempererat smör
0,5 dl ekologisk vispgrädde
2 msk ekologisk flytande honung
ekologisk kakao
eventuell kaffe, likör eller motsvarande som smaksättning

hacka chokladen. koka upp grädden och honungen och häll över chokladen. rör till en slät massa. tillsätt smöret och rör ordentligt. om du vill smaksätta tryffeln gör du det nu med en msk eller två kaffe, likör eller dylikt. låt sedan massan svalna och stelna i kylskåpet en stund. forma sedan små tryfflar som du rullar i kakao och förvarar kallt tills det är dags att njuta.

faktum är att det nog är just detta sista som är det verkligt viktiga när det gäller jul och mat och hållbarhet: att verkligen njuta av allt det goda! att duka vackert och tända juleljusen. att ta sej tid för att umgås vid bordet. att värdera kvalitet framom kvantitet. och att minnas att Less Is More - också när det gäller julmat...

Advent: nummer tre...

små eller stora, kommersiella eller ej, stressmoment eller glädje... julgåvor är ett kapitel för sig. såhär inför tredje advent vill jag dela tio tips som kanske kan bidra till en jul med hållbara förtecken:

1. minimera antalet gåvor. kanske räcker det med ett paket med någonting som mottagaren verkligen önskat sig? kanske kan man samsas flera om en lite dyrare gåva? kanske kan ett par få en gemensam gåva? 

2. finns det nånting mottagaren verkligen behöver? alltså inte bara vill ha...

3. om mottagaren redan har "allt" kanske man kan ge en Annorlunda Gåva där givandets glädje når någon som verkligen behöver livets nödtorft? eller varför inte ge en bit finsk urskog och därigenom bidra till en grönare skönare värld? ett fadderskap som gåva kan göra stor nytta för barnet och ge mening åt den som får gåvan. checka olika miljö-, bistånds- och välgörenhetsorganisationer, som ofta har smidiga gåvoalternativ såhär i juletider.

4. köp en tjänst (istället för en produkt): besök hos fotvårdare, kosmetolog, massör eller frisör, kort till gym eller simhall... de immateriella gåvorna brukar vara uppskattade och bidrar samtidigt till den lokala ekonomin och sysselsättningen (och producerar minimalt med avtryck på naturen).

5. köp en vara som är lokalt producerad. mindre transporter, lokal ekonomi, originalitet är några av argumenten.

6. något gör något själv. snickra, sticka, virka eller sy. det du gjort själv får ofta ett annat värde för mottagaren, eftersom något av din själ finns med i gåvan. du har satsat tid och energi, laddat gåvan med goda tankar och din egen kreativitet. 

7. baka något som gåbortspresent istället för den traditionella konfektasken. då slipper du fundera över om chokladen i asken är ekologiskt och etiskt producerad.

8. ge en gåvoprenumeration på ett magasin med hållbar profil. själv kan jag rekommendera Huili, Camino, Effekt och Good News Magazine.

9. ge en bok - gärna från ett antikvariat - för böcker förändrar världen. den som läser reser i tanken, möter Det Andra, finner ofta nya och alternativa ord och begrepp, kanske till och med bättre sätt att förhålla sig till verkligheten.

och avslutningsvis:

10. årets vackraste tips fick jag häromdagen av en ekomartha: köp en snygg burk på loppis och gör en personlig etikett med texten GODA TING 2013. låt mottagaren samla sina goda minnen från det år som kommer på små papperslappar, dag för dag. ett sätt att konkretisera det goda i sitt liv.

själv har jag idag fixat små julgåvor i hållbar anda. jag har lyssnat på favoriten Sveriges Radio P1 (verkligen slow radio!) och gjutit ekologiska tvålar kryddade med kanel, kaffe, vanilj och stjärnanis. och jag hoppas den glädje jag kände under stöket kommer att kännas i händerna på dem som småningom använder tvålarna!

Advent: nummer två...

när jag idag på Anna-dagen tänder andra ljuset i adventsstaken är jag nyss hemkommen från den numera så gott som obligatoriska söndagspromenaden. i decimeterdjup snö i den Stora Skogen har vi pulsat fram, åkt kälke och gjort snöänglar. vi har hört svanar och småfåglar, sett spår av diverse smådjur och sett havshorisonten i magiskt decemberljus. det är i såna lägen synvändorna sker.

Anna-dagen lär ju ha varit en stor dag i bondesamhällets julförberedelser. för mej (som varken lutar fisk eller brygger öl) är det en dag av småpyssel. jag lyssnar på stämningsskapande musik, ägnar mej åt Årets Julklapp till gudbarn och andra - och det är verkligen INTE hörlurar eller vakuumförpackare! kanske, kanske ska jag till kvällen baka mina favoriter till småbröd - de kryddiga mandelskorporna - med tanke på helgens gå-borts-present-förråd.

men mest av allt tänker jag ändå idag på en av alla fina Anna jag känner. på hennes förmåga att vara närvarande, rak och äkta i våra samtal. på hennes mod när det gäller att förverkliga drömmar och på hennes integritet i förhållande till det som är normen. på hennes förmåga att ständigt utmana sej själv i utvecklingen som människa. och på hennes förhållande till det materiella.

och jag önskar att det andra ljuset i advent ska få stå just för detta: att julfirandet i första hand är allt det immateriella. att det är relationerna, upplevelserna och det sammanhang jag lever i. att det är i allt detta som maten och gåvorna och festerna vilar. och som tack för insikten och grattis till alla Annor - en av julfavoriterna...

Doha & strutsmentalitet

hur kan det komma sig att vi bara fortsätter sticka våra huvuden i sanden? jag bara undrar. det finns information så det räcker, vi vet ju egentligen att det inte går att fortsätta leva som vi gör - på lång sikt. hur man än vrider och vänder på fakta så står det helt klart att klimatmåttet faktiskt är rågat. inom en rätt snar framtid.

under kvällen avslutas FN:s klimatmöte i Doha, Qatar. trots ett dygns arbete på övertid blir resultaten uppenbarligen mycket blygsamma. trots att forskarkåren är tämligen enig om att vi har en allvarlig klimatförändring, på sannolika grunder förorsakad av mänskliga utsläpp av växthusgaser, med allvarliga konsekvenser främst för världens fattiga. det förefaller som om få politiker vågar se situationen sådan den är. få verkar inse att det finns mycket vi kan göra för att vända skutan i tid. eller är det bara få som vill fatta obekväma beslut i ekonomiskt osäkra tider? ironiskt nog är det nämligen just bland oss rika som oviljan att förbinda sig till gemensamma aktioner verkar vara störst. varken EU, USA, Japan eller Kina verkar vilja ta några nämnvärda steg för att hantera klimatproblematiken. att vår egen Ville Niinistö både ville och vågade hålla hög profil i sitt inlägg häromdagen är ändå glädjande. likaså att de nordiska länderna överlag haft höga ambitioner när det gäller förnyande av Kyoto, ett omfattande klimatavtal 2015 och en högre växel inför 2020.

för att understryka den konstruktiva riktningen rekommenderar jag idag ett TED Talk med Johan Rockströms: "Låt miljön leda utvecklingen" (från 2010).



här synliggörs både utmaningarna och möjligheterna vi står inför. klimatfrågan är ju bara en av de tröskelfrågor vi har att hantera. Rockströms poäng, som jag ser den, är att det (trots att läget är alarmerande och det lutar åt kris & katastrof om vi inte lägger om kursen) finns goda möjligheter till förändring. om vi bara vill och bryr oss och agerar! som en kompis mormor brukade säja: "Den som vet har ett ansvar att berätta" - och att handla, kunde vi kanske tillägga?

PS1. jag har hittat ett par bra redskap som ger en fingervisning om hurudan ens egen miljöpåverkan är: minplanet har en överskådlig variant av klimatkalkylator, waterfootprint har en kalkylator för vattenavtryck. på det stora hela svarar de på frågan om hur hållbart mitt liv just nu. jag hoppas även du vågar prova kalkylera dina avtryck. om vi slutar praktisera strutsmentalitet kanske vi kan skifta perspektiv och faktiskt förändra våra liv i mera hållbar riktning? och ändå fortsätta blomstra, både lokalt och globalt.

PS2. Kyotoprotokollet förlängs, trots allt! det var mer än jag vågade hoppas på... en symbolisk liten vink om att det finns en vilja någonstans. alltför liten i mångas ögon, och samtidigt en oerhört viktig plattform för fortsatta diskussioner. en signal om att det går att hitta gemensamma vägar.
 

Finland, Finland...

som landskapet utanför mitt fönster, så känns vårt land för mej idag. det är krispigt, kärvt, kräver sin sisu. här finns skärpa och fokusering: vi vet att vi kan om vi vill. när det gäller. vi är stolta och sega och uthärdar (nästan) allt. när det är som bäst glimtar blekt vinterljus fram i det mest kompakta mörker.

på Självständighetsdagen firar jag friheten och gemenskapen. mitt ena ljus tänder jag ikväll i tacksamhet över den insats generationer för mej har gjort. utan dem inte denna fred, välfärd, utbildning eller sjukvård. utan dem ingen PISA, inget energikluster i Vasa, inget internationellt fredsmäklande. inga vackra klänningar och frisyrer på slottet.

ändå kan jag bara inte låta bli att fundera en smula på vart vi är påväg. vad ska vi ta oss till när samhällsklimatet hårdnar? när vi gapar efter så mycket att vi ibland mister hela stycket? när klyftorna mellan framgång och tomgång bara ökar? hur ska vi se till att alla - också kommande generationer - lever gott i Finland?

mitt andra ljus tänder jag ändå ikväll i försiktig hoppfullhet. jag tror att vi har något viktigt att lära av de generationer som gått före. när det gäller att vara uppfinningsrik. i att det är tillsammans vi är starka. om vi bryr oss, om vi går sida vid sida, om vi möts och inser att vi alla ändå är mer lika än olika.

Brrrr...

När kvicksilvret ligger kring tjugo minusgrader märks det att man bor i gammalt hus. Den som annars talar varmt för att sänka inomhustemperaturen med någon grad, får så lov att erkänna att ens personliga gräns går vid sisådär sjutton grader (plus, alltså). Kallare än så vill man INTE ha det i huset där man bor.

Man tycker man har gjort endel: Luftvärmepumpen brummar, fönstren är tejpade, vedträna sprakar regelbundet i kakelugnen. Fårfällar, yllefiltar, sockor och tjocktröja är applicerade. Man vill ju liksom inte skruva upp batterierna i onödan, även om de går på "grön el" numera. Men det kan hända man blir tvungen. I något skede.

Tills dess härdar man ut och tänker att det gäller att ta konsekvenserna av sina val. Att stå upp för sina värderingar. Även om det känns lite kallt. Man brygger mer av sitt kryddiga te. Och längtar i ärlighetens namn en aning till sommarens soliga dagar.

Min dagliga glögg

dricker jag denna afton i extra trevligt sällskap = tillsammans med Ekomarthorna. kanske att jag i sann martha-anda stickar ett varv eller två på en julklapp. kanske att jag utbyter tips och tankar om hållbart julfirande. ett är dock säkert; att jag går därifrån med känslan att världen kan bli en mera hållbar plats. att vi faktiskt kan om vi vill. tillsammans.

ju längre tiden går, dess gladare blir jag över denna sköna grupp kvinnor i blandad ålder. över att vi träffas när andan faller på för att lära oss mera om hur ett hållbart vardagsliv kan kantas med guld. över att vi fortsätter att inspirera varandra till att göra kloka val mitt i vardagsrumban. över hur otroligt mycket klokskap och kunskap som finns bland oss.

genom våra träffar har jag fått otaliga insikter om hållbar livsstil. alltid helt utan pekpinnar, ofta med en stor portion humor. och jag blir allt mer övertygad om att detta är hållbart lärande när det är som bäst - i samtal, i handling, i gemenskap. genom små, små steg - ett i sänder.

ibland tänker jag att det kanske är just såhär de verkliga revolutionerna i världen sker? genom kvinnors nätverk i vardagen, genom många till synes små handlingar. genom att man dricker sin dagliga glögg i trevligt och klokt sällskap.

Advent: nummer ett...

så är den äntligen här - min absoluta favorit under det mörka halvåret! advent med sin förväntan och förberedelse. advent med gemenskap och tacksamhet över det pågående livet, ljuset som lyser mitt i mörkret. advent med sina tro-hopp-och-kärlek.

det är numera inte så mycket själva julafton som hägrar för mej. snarare är det just stämningen under vägen dit. den lätt uppskruvade tonen; långa att-göra-listor som blandas med oaser av tända ljus, glögg och pepparkakor. balansakten på slak lina.

för advent är som Jul med Ernst: det är som bäst när det är på gränsen till för mycket. men bara på gränsen... under de senaste åren har jag av olika anledningar tvingats upptäcka var gränsen med stort G går. var övermäktigheten kommer in och var tröttheten tar över. blivit bättre på att sovra i vad som är betydelsefullt och vad som inte är det. sakta låtit inredningsmagasinens bilder tona bort och de egna behoven tona fram. jag städar mindre, pyntar mindre, bakar mindre och lagar inte särskilt mycket mat. jag sänder färre idylliska julkort, köper färre klappar och satsar mindre på att stajla barnen och mej själv inför festerna. i gengäld får jag mer tid och ork och lust över för att umgås eller bara vara. för att tända ljus och begrunda. för att läsa eller skriva några rader. fortsätta på något skapande projekt jag för stunden njuter av.

när jag idag tänder det första ljuset i adventsstaken gör jag det med förhoppningen och föresatsen att kunna njuta av julförberedelserna. jag öppnar ögonen för Småfolkets upprymdhet över att klä den lilla lilla granen, jag ser hur de kavlar pepparkaksdeg och öppnar luckor i adventskalendrar och jag tänker att så vill jag också kunna vara i år. förundrad och fascinerad. när kvällen kommer värmer jag en glögg, plockar fram sticksömmen och lyfter blicken mot stjärnan i fönstret. ber att hon ska leda mej rätt genom adventstidens många krav och förväntningar, de självpåtagna och de ofrånkomliga. ber henne påminna mej om varför vi egentligen firar jul. igen en gång.