Vårt drygt hundraåriga hus får nu nytt tak - läs ett ordentligt isolerat sådant. Vi omväxlande beundrar och förfasar oss över gamla tiders byggteknik. Vi hittar bedagat gammalt pärttak, mossa och sågspån som sett sina bästa dagar och tappat sitt isoleringsvärde. Gamla stockar av rödfuru från Lappland glimtar fram och häromdagen såg vi konturerna av en pärlspont som kanske kan putsas upp och målas om nån gång när vi har tid, lust och ork till det. En dag hittar vi en gammal värja gömd på kallvinden. Hur kom den hit? När? Vems var den? Vilka berättelser har den att berätta?
Det som började med drömmen om en ljus och lugn läshörna har nu utvecklats till ett energisparprojekt med gröna förtecken. Därtill med hangup på byggvård och vurm för det kunnande som fanns ett par generationer före oss. Vi diskuterar och läser på om bra val när det gäller isolering, vi återbrukar, vi försöker hålla det hela på hållbar nivå.
Och nu står vi här med ett underbart T-fönster gjort av riktigt bra virke och gammalt fönsterglas, i genuin teknik, av två kunniga äldre herrar. Och med ett par garderobsdörrar från 1920, finaste spegelmodell, som väntar på att få ett lager ny färg. Återbruk till rimligt pris. Dörrar som blivit över och nu funnit ett nytt hem. Vi hämtar dyrbara balar med isolering som ska vara så grön som möjligt.
Tack vare duktiga hantverkare löper snickararbetet smidigt. Själva röjer vi före och efter, drömmer om tjugotalstapet i daglyktan och ljuskrona i taket. Det är rörigt och roligt och lite påfrestande ibland. Men det blir fint och jag gläder mej. När allt är klart ska ni få lite bildbevis.
Skickat via Blogsy