Den blomstertid...

Det är skolavslutning i kyrkan. Proppfullt med barn och föräldrar. Förväntan i luften, glädje och lite surrande nervositet. I bänken sitter vi tillsammans med en tygtiger och en femåring som söker psalm nummer 535. Skolbarnen sjunger flerstämmigt, prästen ber med tecken som stöd. Vi delar det varma och högtidliga ögonblicket.

Och jag är så otroligt tacksam för att mina barn får gå i en skola som välkomnar alla barn - med eller utan särskilda behov. En skola där var och en får vara och lära på sina egna villkor. En skola där man både vill och kan Se Barnet framom den eventuella bokstavskombinationen eller diagnosen.
Som rektorn sa: vi är alla fel på vårt eget sätt - och just därför unika och underbara!

Med de orden går vi ut på kyrkbacken, tar in sommarluften och grönskan och fågelsången. Vi tackar för det år som gått, önskar varandra sköna dagar, kramar om någon som ska flytta. Och jag tänker: Kanske är sommarlovspsalmen inte bara ett tecken på stundande lata dagar? Kanske är den också en knutpunkt för vårt samlade behov av gemenskap och tillhörighet och fina minnen? En markör för hoppet och för det goda i livet.

Så välkommen sommaren - må du igen "rikligt nära och fröjda på en gång"! Och i trädgården blommar klematisen som en första bekräftelse på min önskan...

Festklädstänk

Även om det är regnigt och ruggigt som bara den där ute idag, doftar det sommar i luften. Imorgon är det skolavslutningar, examensfester, studentfester och andra trevligheter. I sommar stundar bröllop och dop och förlovningskalas och andra trevligheter. Och då vill vi ju klä upp oss! Utmaningen r bara att festkläder är sällan gjorda av av eko eller reko material. Så hur kan man då tänka om man vill försöka ta ett hållbart grepp på situationen?

Själv följer jag följande handlingsprogram inför fester:

1. inventerar garderoben och återanvända en gammal klänning
2. kollar med syster och väninnor: har de något att låna ut?
3. checkar second hand-alternativen (i första hand på nätet)
4. köper nytt och väljer naturmaterial (läs linne) och gärna finsktillverkat
5. köper nytt välskräddat som jag vet att jag kommer använda många gånger - inga trendiga slitochsläggrejer alltså...

Till senaste finfesten jag var på blev det i slutligen en ny långklänning, dessvärre varken eko eller reko. I affären velade jag mellan två fina klänningar, varav den ena var "klassisk och min stil och färg" och den andra superfin, men med en för mig ovanlig färg och skärning. Som ni kanske redan luskat ut valde jag den förstnämnda, eftersom jag hoppas kunna använda den länge. Med olika accessoarer får den lite olika uttryck. Med mammas gamla vita festskor, kuvertväska och ärvda pärlor kändes den somrig och vän. Med svarta accessoarer en mörk vinterkväll kommer den att utstråla lite mera dramatik och skärpa.

Festkläder är viktiga. Fest och flärd ger omväxling, bryter och berikar den vanliga vardagslunken. Kanske är fest flärd lite underskattat inom hållbarhetsrörelsen? Borde man försöka beskriva en hållbar flärdfullhet? Säck och aska är väl inte enda alternativet till de glassiga magasinens och konsumtionskulturens bilder. Och kanske skulle festen och flärden kännas ännu bättre om vi dessutom visste att den var hållbar...

Oavsett, till alla som har något att fira de närmaste dagarna: det viktigast är ändå festkänslan - och den sitter som bekant inte i kläderna!

Äppelblom!

En ruggig och blåsig och kall tisdag - och ändå alldeles underbar. För nu blommar äntligen äppelträdet! Finns det något ljuvligare än äppelblom? Jag tror inte det.

Detta knotiga träd, som min faffa planterade för sisådär femtio år sedan, ger oss massor av frukt varje höst. Vi tror att det är ett Åkerö, men vet inte säkert. Vi hann inte med att beskära det denna vår, så det får växa fritt i sommar. Jag hoppas att bina står oss bi och pollinerar friskt, så vi får fin skörd ändå. Till saft och mos och paj. Kanske också till äppelchips denna höst.

Jag myser vidare framför kakelugnen, bedömer ett examensarbete och njuter av utsikten. Sommar på gång. Helt säkert!

 

Skickat via Blogsy

Sommargarderoben

ska fram när det plötsligt blir +25. och till min glädje inser jag att jag har gott om gamla godingar i förvar!

fram med linnegrejerna från det tidiga 2000-talet! fram med sextiotalsklänningen sydd i gult storblommigt, troligen av en faster eller av farmor! fram med sandalerna i äkta läder!

tidlösa snitt och basfärger, bra kvalitet och lite halvdan skötsel. men det funkar - minst ännu en säsong. på tal om hållbart och slow fashion...

Odlarglädje

Om ni undrar varför det är så lugnt på bloggen, så är det för att det är desto mer fart och fläkt på annat håll. Tack vare att vårvärmen äntligen kommit har vi satt igång med endel av våra odlingsprojekt.

Ett av de första var att lyfta fram drivhuset och ställa in krukor med sallatsrester, som nu får ett andra liv. Som ni ser spirar de fint efter bara några dagar. Förhoppningsvis kan vi vara delvis självgående på sallat redan inom kort. Detta är för övrigt ett riktigt husmorstips och gäller förstås alla de varianter man köper i små plastkrukor i affären!

Nu i helgen har jag också gått igenom jordgubbslandet, grävt upp och tagit bort gamla revor. Eftersom det blev gott om småplantor över beslöt vi låta landet växa. Nu har vi 29 plantor och jag har googlat att på sikt kan man få en skörd på 200-250 gram per planta. Cirka 6 kg egna gubbar att frysa in minskar vårt köpbehov med hälften, vilket inte är så illa.

Till vår egen förvåning förstorade vi sedan odlingsbäddarna i hela köksväxtlandet. Nu har vi ungefär dubbelt mera yta att odla på redan i sommar. Idag har vi sått bondbönor, morotsfrö och dill. Den lilla grå lådan väntar på en squashplanta.

Det är en välsignelse att påta i jorden. Att känna doften, myllans struktur. Att använda muskelkraft för att skapa mat. Att kunna påverka sin egen självförsörjningsgrad och samtidigt få göra något som få en att må bra i både kropp och själ.

Nu läser vi vidare om samodling och klurar på vilka växter som gynnar varandra. Vi lär oss att löken vill inte samsas med bönorna, så den får dela med rotsaker och grönkål. Broccolin vill ha tagetes i närheten. Gurkväxter och bönor funkar fint. Vi lever, odlar och lär!

 

Skickat via Blogsy

Maj: kläder

Kläder har varit ett synligt tema i medierna på sistone tack vare Fashion Revolution Day (som firades globalt den 24.4 2014) och jag tänkte faktiskt följa upp lite här på bloggen. Faktum är att april i år varit en irriterande klädfokuserad och klädfrustrerad månad i mitt liv. Av flera anledningar:

A) Det är säsongbyte och som alla vårar känns det som att plötsligt ska garderoben uppfinnas pånytt. Vinterskor, kappor och tröjor ska stuvas undan och fram ska någonting lättare åka. I mittemellantiden är det ibland svårt att veta hur outfiten för dagen ska se ut. Då är det lätt att tro att det handlar om klädbrist och falla för diverse klädfrestelser i butiken. Även om man egentligen vet bättre. Så vad gör man? Man går igenom garderoben en gång till och plockar fram några bra kombinationer, som kan kompletteras med några enkla basplagg. Man köper två par mycket användbara byxor (ett par gråsvarta jeans och ett par svarta vristbyxor), letar fortfarande efter en tunn tröja och ett par vårskor. 

B) Det blir inom kort festligheter som kräver specifik festklädsel av ett slag som inte råkar finnas i min nuvarande garderob. Befintliga byxdräkter och långklänningar både sitter illa och/eller börjar vara luggslitna. Efter att ha checkat förrådet på vinden och utforskat möjligheterna att låna framstår lösningen som att köpa. Vintage på businesskläder och festkläder är - surprise, surprise! - ingen stor marknad i Jakobstad. Så vad gör man? Man provar sig fram i närmaste större stad, bokar tid hos festklänningsspecialisterna och botaniserar bland färger och former. Man väljer det klassiska snittet och den trygga färgen (som magkänslan säjer är rätt) och hoppas man ska kunna använda plaggen många, många gånger framöver.

Och det pinsamma är: Inte ett enda av plaggen är ekologiskt. Inget av dem är fairtrade. För ekologiskt och fairtrade är ju dessvärre inte några utmärkande drag inom klädbranchen i april 2014 i Österbotten. Jag skulle så gärna vilja hitta bra alternativ på nära håll! Och några finns det faktiskt, som Noolan och Paola Suhonen och Tauko. Men faktum är att alldeles för få av oss frågar efter bra kläder eller vet varifrån våra kläder kommer, vem som gjort dem, vilka materialens miljöpåverkan är. Alldeles för få av oss känner alltså till de verkliga konsekvenserna av vårt klädkonsumerande. Jag blir så illa berörd av att detta är en sådan icke-fråga för de flesta av oss!

För min del försöker jag lösa det hela såhär:

1. Jag köper så litet som möjligt: jag sparar, återbrukar, syr om och syr nytt av gamla tyger
2. Jag köper kvalitet: välsydda kläder i material som ska hålla så länge som möjligt
3. Jag undviker syntetiska material, väljer linne, ull och hampa, frågar efter ekologiska och kemikaliefria alternativ
4. Jag satsar på slow fashion: undviker det snabba modet och köper tidlösa färger och snitt som förhoppningsvis känns rätt i många säsonger
5. Jag försöker se till att min identitet inte hänger på min outfit och jag vill komma ner till så få (men maximalt användbara) plagg som möjligt i klädskåpet
6. Jag skriver ett blogginlägg och hoppas att fler där ute börjar bry sig så att hela klädbranchen tvingas skärpa till sig