Under de senaste åren har jag vid flera tillfällen skrivit om det här med
inre och yttre hållbarhet. Ju längre jag lever, desto fler erfarenheter
får jag av hur de två dimensionerna hänger ihop och stöder varandra. An
efter växer mina insikter om hur jag själv behöver uppmärksamma dem i
mitt eget liv för att få en bra livskvalitet som också är hållbar. Ofta har jag återkommit till hur mitt förhållningssätt till mig själv, till andra människor och till naturen hänger samman.
I helgen som gick tog jag de första stegen på en alldeles ny stig: jag inledde min utbildning till yogainstruktör. Det här är en långvarig dröm jag haft och nu var plötsligt tiden inne. Yogan har varit en viktig del av mitt liv ända sedan min egen studietid och jag har utövat allt från ashtanga till hatha och yin, beroende på vad livssituationen krävt och vilka möjligheter som funnits på orten. I yogan har jag kunnat både utmana mig själv och/eller återhämta mig från vardagens brus - rent kroppsligt, men också på ett mentalt plan - och småningom kände jag helt enkelt att jag ville kunna dela med mig av det rum som yogan erbjuder för kropp och sinne.
Och ännu en gång ser jag hur det inre och det yttre tvinnas samman. I min yoga finns två samtidiga rörelser: en inåt och en utåt. I de fysiska övningarna och i stillheten ökar min självkännedom, samtidigt som yogan förbinder mig med en urgammal tradition och ett oändligt universum.
Under den första kurshelgen kom ahimsa, alltså principen om icke-våld, helt slumpmässigt att bli ett ledord. Det fick mig att reflektera över hur jag i min vardag kan fördjupa respekten för mig själv, andra människor, men också allt annat levande. Hur kan jag värna om eget och andras välmående? Hur kan jag värna om djur och natur? Hur kan jag leva ett gott liv som inte kränker eller skadar någon eller något annat? Hur kan jag förverkliga ahimsa i min yoga?
Så nu sitter jag här och läser på om allt från kläder till retreater och jag baxnar. För den här branschen är tyvärr lika ohållbar som de flesta andra... Det duger inte att vi klär oss i plast och shoppar kemikaliefylld utrustning från all världens håll och kanter. Det duger inte att vi skapar exklusiva bubblor i lokaler dit bara några få välbeställda har tillträde. Det duger inte att vi flyger världen runt på lyxiga retreater. Det duger inte!
Vi yogisar behöver börja ställa oss själva en del obekväma frågor, vi behöver utmana ohållbara sociala normer. Vi behöver faktiskt leva som vi - eller kanske snarare den urgamla visdomen - lär. Vi behöver helt enkelt en yogisk revolution, varken mer eller mindre! Vi måste bli den förändring vi vill se i världen.
