Glada Wappen!

utanför mitt fönster vajar en klunga snödroppar i vinden. enstaka krokus sticker upp sina vita huvuden här och där. blåmesen och pilfinken flyger båda ivrigt mellan träd och holk. det kvillrar och kvittrar i toner jag inte riktigt kan bestämma vems de är. kanske är det rödvingetrasten vi såg häromkvällen?

och jag tänker att Valborg bär med sej bud om att våren verkligen är på väg. att det mycket snart kommer att grönska, att fågelungar ska kvittra, att det kommer varma och soliga dagar. Valborg är dagen när det gröna livet spirar extra mycket. kanske är det en dag när italienskans adjektiv till och med kunde ställas före substantivet (så som i La Verde Vita). för att det gröna är ett Mycket Viktigt Adjektiv? enligt säker källa kan sådana nämligen förtjäna en plats före sitt substantiv. precis som i La Dolce Vita, ni vet.

och vi firar traditionsenligt. med mjöd och struvor, ballonger och serpentiner. med stolta toner från manskör, med tal som hyllar våren och med bubbel i glasen. för det gröna och för livet. och för Det Gröna Livet!

Att våga!

Idag har jag unnat mej att gå på kurs. Vilken skön kontrast att bara få vara deltagare när det oftast är jag själv som håller i trådarna!

Temat för kursdagen var Att våga. I familjen Österåkers orangeri på Flemmingsbacken utbyttes drömmar och insikter och skissades steg framåt. Bara inramningen var otroligt inspirerande: fri utsikt över åkrarna, en knastrande kamin i hörnet, frigående höns och tuppar som gal, duggregn som långsamt övergick i trevande solsken. Ett sällskap med åtta frimodiga kvinnor med kreativa funderingar. Och en kursledare som både bjöd på egna insikter och inbjöd till att blicka inåt och framåt. Bästa tänkbara.

Under dagen jobbades med visioner och verktyg för att utvecklas i liv och arbetsliv. I goda händer fick vi både verbalisera och visualisera vem vi är, vad vi kan och vad vi vill. I min egen "vision board" finns både gröna stråk, skaparkraft och välmående. Där finns nyckelord jag vill arbeta vidare med och låta genomsyra min tillvaro. Tack vare bilderna och orden ser jag nu så mycket tydligare vilken min innersta önskan är, vilka element jag vill ge mer utrymme i mitt liv och vilka steg jag ska ta på vägen. Mina konkreta mål är klippta och klistrade, synliga för mej själv och därigenom plötsligt alldeles möjliga att sträva till.

Jag tror att alla kunde ha stor glädje av en dag som denna. När satt du senast ner och unnade dej ett förbehållslöst samtal om din riktning i livet? När fick du en hel dag av impulser till förändring och utveckling? När diskuterade vilka verktyg du har att använda? Min övertygelse är att ett hållbart liv lättare växer fram när vi tar oss tid att ställa de rätta frågorna och får perspektiv och uppmuntran genom att diskutera dem med andra.

För mej blev Att våga-dagen ett fint vägmärke. En punkt att förhålla mej till och hämta massor av kraft ur. Därtill gav den ännu en bekräftelse på värdet av Det Goda Samtalet i rättan tid och på rättan plats. Tack, Maria och ni andra som var med!

Förodlingsdax!

det tog oss ett tag att inse att våren faktiskt är här, men nu är vi äntligen igång med odlandet. häromdagen satt jag och Småfolket och visionerade fram en lista på allt det vi vill odla denna säsong. listan blev lång, variationsrik och innehöll något för alla smaker. gurka och morötter låg högst på önskelistan, men paprika och körsbärstomater kom inte långt efter.

först igår skred vi dock till verket genom att invadera köksbordet med fröpåsar, gamla mjölkkartonger och glasspinnar, minidrivhus och en påse såjord. alla fick bidra med sitt: fylla jord, peta ner frön, vattna, skriva eller rita etiketter. slutligen transporterade vi varsamt hela den nysådda härligheten till vårt soligaste ställe: det gamla gula skåpet i vardagsrummet.

nu samsas de gamla kartongerna och minidrivhuset med pussel, diverse pyssel och en avdankad orkidée. det är ett synnerligen oestetiskt upplägg, men fyller sin funktion utmärkt väl. återstår att vattna och vänta, prata om och ibland med våra sådder och ivrigt spana efter små gröna skott. går allt riktigt bra kan vi vänta alltså oss åtminstone tomat, paprika, gurka och squash, broccoli och hyfsat med basilika till sensommaren. dessutom har vi sått en försvarlig mängd tagetes i förhoppningen att de ska hjälpa oss hålla kålmaskarna stången.

ikväll drömmer vi vidare och skissar på det växthus vi kanske kan plantera ut våra förodlade plantor i. om inte denna säsong, så kanske nästa? det spelar kanske inte så stor roll. i odlandet är tidslinjen en cirkel: tempo sekundärt och upplevelse primärt. en glimt av att leva lite lagom långsamt. men det ska erkännas; visst känns det skönt att förodlingen är igång!