23 januari 2019

Mat & klimat - tankar efter EAT

Förra veckan publicerades en stor rapport kring mat & klimat av the EAT Lancet Commission. Nyheten om hur vi borde äta för att det ska kunna betraktas som långsiktigt hållbart spreds över världen i olika medier. Över trettio experter har alltså arbetat fram en helhetsbild av hur vi borde äta för att föda en befolkning på 10 miljarder år 2050 på ett sätt som är både hälsosamt och hållbart. Själv blev jag mest glad och inspirerad av nyheten. Det kändes som om det äntligen synliggjordes konkret hur stor skillnad maten gör för klimatet.

Huvudbudskapet är - inte helt oväntat - att vi borde äta mer växtbaserat och mindre animaliskt. Mer grönsaker, frukt och spannmål som bas och så baljväxter och mejerivaror på det. Mindre rött kött och socker. Resten är i princip finlir. att minska matsvinnet, som globalt sett är katastrofalt stort, är också viktigt. Dessutom lyfter rapporten fram hur viktigt det är att matproduktionen görs hållbar. Här handlar det bland annat om kolsänkor, biodiversitet, vattenförbrukning och konstgödsel.

De förslag rapporten lägger fram är egentligen ingen raketvetenskap. Utöver vetenskapen behöver bondförnuftet finnas med - lokalproducerad mat enligt säsong och allra helst giftfritt odlad är självklart bättre än långväga importerade och besprutade varor. Mat lagad från grunden (på bra och enkla råvaror) är mer hållbart än processad färdigmat. Det som är bulkvaror på vardagsmenyn ska vara riktigt hållbart, sedan kan man kanske lyxa till det ibland med varor som har ett högre klimatavtryck. Kanske.


Studien har fått mycket positiv respons, men också provocerat. Den har bland annat kritiserats för att den inte i tillräckligt hög grad problematiserar själva matproduktionen och beaktar det faktum att ett hållbart jordbruk måste innefatta även betande djur. Gräsbetande kor, får och getter är ju oerhört viktiga för biodiversiteten och för att upprätthålla en bra jord, som det går att odla grödor på också i framtiden. Men faktum är att rapporten ger utrymme också för den typen av mat och jordbruk - det är omfattningen som måste minska. Den globala matproduktion vi har idag måste ställas om så att det håller sig inom de planetära gränserna. Och då måste det till lokala lösningar. Dem kan vi driva på både som konsumenter och som medborgare som påverkar de politiska besluten.

Själv funderar jag mycket på nödvändigheten av ett småskaligt jordbruk med metoder som kräver så lite fossila bränslen som möjligt. Vi har inte råd att överhuvudtaget släppa ut mera partiklar i atmosfären och de fossila bränslena och konstgödseln måste därför fasas ut ur jordbruket. På individnivå kan jag välja att stöda den här typen av alternativ matproduktion, men jag efterlyser systemförändringar och en lagstiftning som styr upp det här fältet.

Jag är givetvis glad åt att jag har möjlighet att dels odla en del mat själv i min trädgård, dels välja ekologisk och/eller lokalproducerad mat via REKO-ringen och i vår välsorterade lilla lokalbutik. Jag kan välja att minska matsvinnet och jag kan bidra till "zero waste" när jag handlar. Samtidigt undrar jag hur man åstadkommer en omställning där vi alla ges samma möjligheter, där vi alla knuffas i hållbar riktning genom det utbud som finns och de priser som sätts på varorna. Både i stan och på landet, oavsett vår ekonomiska situation och vår position i samhället.

När jag fått grunna en stund på rapporten landar jag i tanken om att den viktigaste kunskapen för framtiden kanske är att förstå matens väg från jord till bord, att veta hur man gör när man odlar för husbehov och för regionala behov, att känna till hur man tillvaratar och tillreder det man skördat. Pedagogen i mig skissar genast odlingslådor, frösådder, matprojekt och receptutveckling - medvetenhet, förhållningssätt, kunskap och färdigheter åt folket!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar