Hos oss är det ved som gäller idag. Det sprakar inomhus och spikas utomhus. Jag eldar brasa i kakelugnen medan sambon bygger vedbod. Och jag tänker att den är en rikedom, denna ved som vi tar så för given.
Eldandet innebär vardagslyx och avkoppling, ett sätt att varva ner och finna ro. Själva vedarbetet är konkret och synligt i motsats till det tankearbete jag gör på jobbet. Jag gillar faktiskt att bära och stapla. Ett arbete med sin egen rytm och logik och balans. Veden är också självförsörjning i liten skala, åtminstone om det råkar bli elavbrott är den verkligt bra att ha.
Dessutom kopplar veden mej till stora skogen. Den som min morfar och hans släkt brukat genom seklerna. Häromkvällen fann jag en skrift om tjärdalarna i trakten. Påmindes om hur skogen och tjäran blev nyckeln till ett bättre liv, blev något som gav tillskott till den magra självhushållningen i de skogrika byarna längs med ån. Hur tjäran byggde broar ut i världen. Med mycken möda och stort besvär, dock.
Så tänker jag medan brasan brinner ner och sambon övergår till att servera glassportioner till barnen. Regnig semesterdag i ett nötskal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar