Jul i handelns år 2014

Jag fortsätter med systemkritiken såhär dagarna innan jul ;) Det känns nämligen som att ju närmare julafton vi kommer desto grällare och skränigare ter sig den kommersialiserade julen. I förra veckans Kyrkpressen fanns ett på detta tema läsvärt inkast av Mats Björklund. Läs det gärna!

Och det hände sig vid den tiden att från marknadskrafterna utgick ett påbud att hela världen skulle överkonsumera. Detta var ingalunda den första köpfesten och den hölls när Mammon regerade över sunda förnuftet. Då färdades alla, var och en till sitt köpcentrum, för att låta barskrapa sig. Så gjorde ock Jonatan. Och eftersom han hade förmånskort till båda de stora kedjorna begav han sig till staden för att storhandla jämte Marina, sin trolovade, som också var kortinnehavande. Medan de var där var tiden inne för bankkontot att övertrasseras. Och Marina tog sitt kort, slog in koden och tog resten av inköpen på kredit, ty det fanns inte en cent kvar på kontot.

I samma nejd var då några mindre bemedlade ute och rastade sin hund om kvällen. Då stod en Mammons ljusreklam framför dem och ljuset kringstrålade dem och de blev mycket nedstämda. Men reklamen sade till dem; ”Var inte rädda. Se jag bådar eder en stor glädje som skall vederfaras alla kundgrupper. Ty idag har ett nytt handelshus öppnats för er och där är priserna ännu förmånligare. Och detta skall för eder vara tecknet; ni kommer att finna en stor skara mänskor som lydigt konsumerar trots sina tomma konton.” Och i samma stund var där jämte ljusreklamen en stor mängd annan reklam som förkunnade: ”Allt du behöver finns i hyllan och Frid och Julstämning på jorden åt alla människor, som har råd därtill.”

När ljusreklamens budskap sjunkit in sade de mindre bemedlade till varandra: ”Kom, låt oss gå till köpcentret och åtminstone se det som där har hänt och som reklamen har kungjort för oss.” Och de skyndade åstad och fann Jonatan, Marina och alla andra som gjorde sina inköp. Och de berättade inte med ett ord hur det kändes att inte kunna delta i allt detta handlande. Också Marina gömde och begravde oron för den kommande Visa-räkningen i sitt hjärta. Och de mindre bemedlade vände tillbaka och suckade djupt över att de inte hade råd att köpa sig en lika fin jul som alla andra.

Allt var precis så som det inte borde vara.

Frågorna om varför och för vems skull och på vilka sätt vi firar jul tränger sig på. Kontrasten till det som är julens verkliga budskap blir allt mer besvärande. Hur ser månne de alternativa bilderna av Den Goda Julen ut? Vad är det världen vi lever i behöver - egentligen? Får man önska att nästa års parafras på julevangeliet blir en berättelse om medkänsla, fred eller glädje...

Julgåvor

Vet inte hur ni läsare tänker kring julgåvor, men själv lutar jag allt mer åt det minimalistiska hållet. Till vissa delar har vi skippat klappbytandet. Vi köper överlag färre klappar (gemensamma gåvor till ett par eller en familj eller en syskonskara). Vi prioriterar kultur (musik, spel och böcker) eller upplevelser (biljetter till bio, teater eller konsert). Vi fixar endel handgjort (ngt smått stickat, ngt ätbart, hemgjord tvål). Vi väljer också immateriella alternativ, vilket passar perfekt när mottagaren är någon som redan har "allt". De flesta av alternativen är någon form av välgörenhets- eller biståndsprojekt. Ikväll vill jag tipsa er som ännu ska hjälpa tomten om några riktigt bra alternativ:

*Jakobstadsbaserade Project Liv handlar om att ge långtidssjuka barn och deras familjer mer glädje i vardagen. Du kan köpa julkort, armband, mössor eller helt enkelt bara donera en slant och skriva det i ett kort till mottagaren av din julgåva.

*Kyrkans utlandshjälp upprätthåller Annorlunda Gåva som är en webbutik med ekologiska och etiska gåvor. Din slant ger möjligheter för någon i ett U-land som behöver mat, sjukvård, utbildning mer än din mottagare behöver ännu en pryl. Även UNICEF jobbar utgående från samma tema.

*Rädda barnen har en så kallad "toivekauppa" där du till exempel kan handla en dag i skyddshem för 30 € Till ett barn vars jul kanske inte är så trygg och glädjefylld som vi skulle önska. På samma tema finns möjlighet att donera pengar till exempel till Kvinnojouren eller skyddshemmen på olika orter.

*Via Röda korset kan du ge en gåva antingen inom Katastroffonden eller genom att delta i insamlingen "Jul i sinnet", som strävar till att ge 18.000 mindre bemedlade familjer i vårt land mat på julbordet. Även i rödakorsbutiken finns gott om goda gåvor du kan ge.

Kanske hittar du andra fina immateriella alternativ om du talar med bekanta eller söker runt på nätet. Själv känner jag att det blir en dubbelt så god jul om en del av våra traditioner kan bidra till att fler i vår värld får det bättre ställt! Delad gåva är dubbel gåva ;)

Skickat via Blogsy

Julefrid & julefröjd

Ja, här rinner dagarna iväg och snart är vi framme vid 24! Veckorna i advent fylls med jobblunk, diverse festligheter och lite julförberedelser. Som ni märker står bloggandet inte alltid överst på To Do-listan... Där står nämligen på julefrid & julefröjd!

Även om jag (som väl nästan alla småbarnsmammor) är fruktansvärt bra på att ha många järn i elden samtidigt och ständigt försöka vara steget före, övar jag mig just nu på att istället sänka ribban, släppa taget och inte vara så himla duktig hela tiden. På riktigt! Jag övar mig på att njuta av den fina juliga bordslöparen jag fick av min mamma en jul långt innan vi visste att hennes tid skulle bli så kort. Jag ser på det för hand mönstret och känner linnets grova struktur under mina fingrar. Ser hur det lugna grå finns strax intill det glada röda. Jag övar mig på att andas djupt och jag låter sorgetårarna komma - för sida vid sida med dem finns faktiskt plats för glädjen. Jag tänder ljusen i adventsljusstaken som min pappa gjort och övar mig i att ha tillit till att ljuset övervinner mörkret. Jag övar mig på att blunda för vardagskaoset och finna inre ro i skenet av adventsstjärnan i fönstret. Jag övar mig på att skippa alla julens konstlade måsten och istället känna efter vad just jag och min familj behöver för att må bra tillsammans den här julen.

Visst, också jag har behov av lite jultraditioner. Men för mig handlar de numera varken om välstädade skåp, perfekta julgranspynt eller hemlagade sillar. För mig handlar de om gemenskap, om eftertanke och omtanke, om vila och påfyllning. För mig är det jul när vi sitter många runt bordet, när vi sjunger tillsammans, när vi hör julevangeliet. För mig är det jul när jag får gå på julbesök till äldre släktingar, när julens budskap kommer till uttryck i konkret handling, när jag får ge, snarare än få. För mig är det jul när det finns utrymme för både sovmorgon och tupplur, när det finns tid för spontana infall, när stillheten sänker sig sent på julaftonskvällen.

Min erfarenhet hittills i livet säjer att julkänslan korrelerar kraftigt med förmågan att skala av ytligheterna och istället fokusera inåt. Just därför får adventstiden i år handla mer om den inre förberedelsen än om den yttre. Den som gör att jag har ork och lust kvar för både julefrid och julefröjd när juldagsmorgon glimmar.

 

Skickat via Blogsy