Fukushima för evigt

I juni, när jag gjorde min road trip to Pyhäjoki, fick jag ett exemplar av Pirkko Lindbergs bok "Fukushima för evigt" (som utkom våren 2015) i min hand. Pirkko är sedan länge en av mina favoriter bland de finlandssvenska författarna. Hennes bok "Tramp" (från 1993) hör fortfarande till de böcker jag allra helst läser om. Genom den gjorde jag själv en resa planeten runt, genom den vidgades mitt intresse för miljöfrågor och människorättsfrågor, genom den såg jag världen med lite andra ögon. Mera hoppfulla, faktiskt!

I sommar läste jag så reportageboken "Fukushima för evigt" och upplevde än en gång en slags synvända. Jag fick genom Pirkkos berättelser ta del av hur människor i Japan lever och tänker efter det som hände i Fukushima den 11 mars 2011. Tsunamin och de påföljande härdsmältorna ställde på ett ögonblick hela den högteknologiska kulturen på ända: tilliten till auktoriteter, myndigheter, medier visade sig vara förrädisk. Jag läste om människornas oro över ett liv i strålning: föräldrar som inte längre vågar låta barnen äta inhemsk mat och leka i parken, bönders vars grödor nu visar höga halter av radioaktivitet, unga människor som känner sig tvungna att börja om - att flytta bort från de farliga zonerna. Det blev fullständigt uppenbart att det som hände där också kan hända här! Vad än kärnkraftslobbyn försöker få oss att tro...

I Pirkkos bok träder de vanliga männen och kvinnorna och barnen fram. I deras berättelser om en upp-och-nervänd verklighet blir konsekvenserna av kärnkraften så tydliga. Olyckor är inte något som bara händer "någon annanstans, någon annan gång" - kärnkraften som energiform är i sig själv en rysk (!) roulette. Den är ett spel med mycket höga insatser och ingen - absolut ingen - kan garantera dess säkerhet. Och när det som egentligen inte kan hända (för att det är för osannolikt) ändå händer - då förgiftar den både land och hav och förstör vår mat och vår hälsa. Här och nu.

Häromdagen fick jag en serie fantastiska bilder från Fukushima i min feed på Facebook. Den polska fotografen Arkadiusz Podniesinski har gjort en fotoresa i den s.k. Exclusion Zone runt kraftverken i Daichii och det är bilder som verkligen berör. Och jag tänker att Pirkkos besök är angelägnare än någonsin! Vi måste våga och kunna tala om kärnkraftens mörka sida och fråga oss om det verkligen är värt att ta risken - bara för vår egen girighets skull. Jag anser ju som bekant att det under inga omständigheter är det.

Tisdagen den 3 november kl 19 kommer Pirkko Lindberg på författarbesök till Stadsbiblioteket i Jakobstad. Hon berättar om boken och visar bilder från sin resa till Japan och vi får möjlighet att ta del av hennes intryck och tankar. Kom gärna och lyssna - det blir garanterat en intressant kväll!

PS. Om du missade Spotlight om ekonomin i Fennovoimas projekt i Hanhikivi häromdagen kan du se det via Arnenan här. Apropå girighet...