Global Environmental Education

Ibland händer märkliga saker! Jag som länge längtat efter att förkovra mig i hållbarhetsfrågorna och bygga på mina kunskaper snubblade häromveckan över en online-kurs om tvärvetenskapliga närmandesätt när det gäller s.k. wicked problems. Wicked problems är just sådana komplexa miljömässiga utmaningar vi står inför just nu - sådana som inte nödvändigtvis har ett entydigt och enkelt svar, utan kanske förutsätter tvärvetenskapliga grepp. 

Superintressant innehåll, global community, erkända föreläsare... Gissa om jag kunde avhålla mig från att anmäla mig?! Såklart inte :)

Nu ska jag tillsammans med människor från hela klotet få grunna på hur man kan närma sig dessa utmaningar och jobba för hållbarhet i alla dimensioner. Jag ska få fördjupa min kunskap och förståelse, utveckla mina verktyg och nätverk.

Det Gröna Livet 2.0, liksom. Here we go!




  


 

Trattkaffe de luxe

Här sitter jag och skriver medan jag njuter av min förmiddagskaffe. Jag har bryggt den med tratt! Så som min mamma ofta gjorde. Jag kan inte låta bli att tänka att hon nog var lite före sin tid. Hon laddade ingen bryggare för bara en kopp, nämligen. Hon körde med trattkaffe istället. En minut så var det klart, minimalt med disk, lagom dos. Hållbart så det förslog. Månne kaffemaskinerna med styckeförpackat kaffe står sig i konkurrensen? Skulle inte tro det.

Sen kan man ju ändå gärna lyxa till det hela lite genom att krydda det ekologiska fairtradekaffet med en gnutta kardemumma och kanel såhär i vinterkylan. Frivillig enkelhet behöver inte innebära säck och aska. Det visste redan mor min.

 

Skickat via Blogsy

Blessed mess

En alldeles vanlig fredag - och ändå inte. Dagen efter årets hittills kallaste dag. Igår hade vi minus 26 grader ute och plus 16 grader i köket. Idag är det aningen varmare, både ute och inne. Dessutom sagolikt vackert med all rimfrost i träden.

Jag sitter och skriver på min bok (manus ska vara klart sista januari, så om det blir tyst här på bloggen vet ni varför). Det är skinntofflor och ärvd gotländsk yllekofta som gäller. Och många muggar varmt te. Och brasor i kakelugnarna, både morgon och kväll.

Det är då det händer. Inom mej bara smyger sig känslan fram. Tänk att jag får leva såhär! Att jag har ro att skriva, fast många andra jobbprojekt tränger sig på. Att jag får tossa runt i vårt röriga hem i egen takt idag, hela dagen. Att jag får ha en familj, som pockar på min uppmärksamhet och som inte alltid plockar undan efter sig själva och därmed lär mig mycket om det här med kontrollbehov och multi tasking. Att jag har sådana underbara vänner, som jag visserligen inte alltid hinner träffa så ofta som jag vill, men som bryr sig på riktigt. Att vi har ved i skjulet, att vi har bra mat i skåpen, att det finns garn och tyg för kreativa projekt i många år framöver. Med mera, med mera.

Konstigt nog innefattar känslan också allt det svåra. Sorgen över sjukdom och död, sömnlöshet och utmattning, krångliga och utmanade situationer och relationer. Någonstans bara den kanske självklara insikten om att detta är Det Levande Livet - och vilan i det.

Att sådant. En lite ovanlig fredag.

årets första jobbdag

när det ljusnar promenerar de iväg, flickorna våra. två rosaröda gestalter i det vintervita landskapet. de ska få en dag hos moffa, jag ska få en dag vid skrivbordet. och i uthuset är det åter konstnärsverkstad. 

jag plockar fram kalendern för 2016. antecknar födelsedagarna och festligheterna först. i snirkligt rött, vissa av dem med hjärtan runt. stämmer sedan av andra viktiga datum: föreläsningar, kurser, konferenser. kryssar för mina allraheligaste skrivdagar - också de i rött, men brett och bestämt, för min föresats är att värna om dem detta år och inte låta annat erövra den tiden.

jag tar också fram ett blankt papper och skissar min vision för året. vad vill jag? vad måste jag? vad hinner och orkar jag? vad ger mig vila och påfyllning? jag prövar mig fram, låter bilden leva. och grunnar allra mest på hur det gröna tänket kan få ännu mer tid och plats i min och familjens vardag.

jag gläder mig enormt åt de nätverk och projekt jag redan nu är delaktig i och känner mig förväntansfull inför de som är i vardande. men jag njuter nästan mer av känslan av att där också finns helt oskrivna blad i min kalender - dagar som kan fyllas med nästan vad som helst: sällskapsliv, läsande, skrivande, odlande, tid att tänka...

och när skogsdungen silar eftermiddagsljuset utanför mitt fönster förstår jag att det är tiden och tempot jag behöver värna om: den fria tiden och långsamheten som kontrast till den planerade tiden och snabbheten. jag behöver alltså jobba lite mindre för att kunna göra annat lite mer.

se där, ett helt ´good enough´ resultat av årets första jobbdag!

2016 - och en tur på isen

Det är årets andra dag. En gnistrande klar och kall sådan. Isen ligger spegelblank och snöfri över fjärdarna.

Vi vågar oss ut på sjön - med och utan skridskor. Själv är jag harhjärtad och vill helst inte röra mig så långt ut på vidderna, bara lite lagom nära stranden. Han jag lever med är av en annan sort. I honom bor tryggheten och tilliten till isen som redan mäter 17 centimeter. Våra barn åker bekymmerslöst runt, faller och reser sig igen - nyfikna och närvarande i stunden.

Vinden nyper i kinderna, mina händer och fötter blir snabbt frusna. Men jag njuter av ljuset, den pudriga färgskalan, de fina mönstren som frusits in. Och jag gläder mig redan åt kaffet som väntar i termosen.

Det slår mig att vår tur på isen är som en metafor för det nya året. Möjligheterna finns där, utmaningarna också. Rädslorna och tryggheterna. Ibland är det värt att våga, ibland inte. Ibland är det nödvändigt att utmana sig själv, ibland att låta sig vara just så harhjärtad som man är. Alltid är det värt att vara öppen inför det som sker, vara närvarande i stunden, lära sig genom sina erfarenheter. Alltid gör det gott att vara tillsammans, alltid är det klokt att lyssna till naturens budskap.

Just i år har jag inte gjort några specifika nyårslöften. Men gärna vill kunna vila i det som är och lita på att det är nog. Gärna vill jag bli bättre på att lyssna - till mig själv och till andra. Och gärna vill jag odla min tillit till att isen bär.

 

Skickat via Blogsy