Om ahimsa och en yogisk revolution

Under de senaste åren har jag vid flera tillfällen skrivit om det här med inre och yttre hållbarhet. Ju längre jag lever, desto fler erfarenheter får jag av hur de två dimensionerna hänger ihop och stöder varandra. An efter växer mina insikter om hur jag själv behöver uppmärksamma dem i mitt eget liv för att få en bra livskvalitet som också är hållbar. Ofta har jag återkommit till hur mitt förhållningssätt till mig själv, till andra människor och till naturen hänger samman.

I helgen som gick tog jag de första stegen på en alldeles ny stig: jag inledde min utbildning till yogainstruktör. Det här är en långvarig dröm jag haft och nu var plötsligt tiden inne. Yogan har varit en viktig del av mitt liv ända sedan min egen studietid och jag har utövat allt från ashtanga till hatha och yin, beroende på vad livssituationen krävt och vilka möjligheter som funnits på orten. I yogan har jag kunnat både utmana mig själv och/eller återhämta mig från vardagens brus - rent kroppsligt, men också på ett mentalt plan - och småningom kände jag helt enkelt att jag ville kunna dela med mig av det rum som yogan erbjuder för kropp och sinne.

Och ännu en gång ser jag hur det inre och det yttre tvinnas samman. I min yoga finns två samtidiga rörelser: en inåt och en utåt. I de fysiska övningarna och i stillheten ökar min självkännedom, samtidigt som yogan förbinder mig med en urgammal tradition och ett oändligt universum.

Under den första kurshelgen kom ahimsa, alltså principen om icke-våld, helt slumpmässigt att bli ett ledord. Det fick mig att reflektera över hur jag i min vardag kan fördjupa respekten för mig själv, andra människor, men också allt annat levande. Hur kan jag värna om eget och andras välmående? Hur kan jag värna om djur och natur? Hur kan jag leva ett gott liv som inte kränker eller skadar någon eller något annat? Hur kan jag förverkliga ahimsa i min yoga?

Så nu sitter jag här och läser på om allt från kläder till retreater och jag baxnar. För den här branschen är tyvärr lika ohållbar som de flesta andra... Det duger inte att vi klär oss i plast och shoppar kemikaliefylld utrustning från all världens håll och kanter. Det duger inte att vi skapar exklusiva bubblor i lokaler dit bara några få välbeställda har tillträde. Det duger inte att vi flyger världen runt på lyxiga retreater. Det duger inte!

Vi yogisar behöver börja ställa oss själva en del obekväma frågor, vi behöver utmana ohållbara sociala normer. Vi behöver faktiskt leva som vi - eller kanske snarare den urgamla visdomen - lär. Vi behöver helt enkelt en yogisk revolution, varken mer eller mindre! Vi måste bli den förändring vi vill se i världen.

Mat & klimat - tankar efter EAT

Förra veckan publicerades en stor rapport kring mat & klimat av the EAT Lancet Commission. Nyheten om hur vi borde äta för att det ska kunna betraktas som långsiktigt hållbart spreds över världen i olika medier. Över trettio experter har alltså arbetat fram en helhetsbild av hur vi borde äta för att föda en befolkning på 10 miljarder år 2050 på ett sätt som är både hälsosamt och hållbart. Själv blev jag mest glad och inspirerad av nyheten. Det kändes som om det äntligen synliggjordes konkret hur stor skillnad maten gör för klimatet.

Huvudbudskapet är - inte helt oväntat - att vi borde äta mer växtbaserat och mindre animaliskt. Mer grönsaker, frukt och spannmål som bas och så baljväxter och mejerivaror på det. Mindre rött kött och socker. Resten är i princip finlir. att minska matsvinnet, som globalt sett är katastrofalt stort, är också viktigt. Dessutom lyfter rapporten fram hur viktigt det är att matproduktionen görs hållbar. Här handlar det bland annat om kolsänkor, biodiversitet, vattenförbrukning och konstgödsel.

De förslag rapporten lägger fram är egentligen ingen raketvetenskap. Utöver vetenskapen behöver bondförnuftet finnas med - lokalproducerad mat enligt säsong och allra helst giftfritt odlad är självklart bättre än långväga importerade och besprutade varor. Mat lagad från grunden (på bra och enkla råvaror) är mer hållbart än processad färdigmat. Det som är bulkvaror på vardagsmenyn ska vara riktigt hållbart, sedan kan man kanske lyxa till det ibland med varor som har ett högre klimatavtryck. Kanske.

Studien har fått mycket positiv respons, men också provocerat. Den har bland annat kritiserats för att den inte i tillräckligt hög grad problematiserar själva matproduktionen och beaktar det faktum att ett hållbart jordbruk måste innefatta även betande djur. Gräsbetande kor, får och getter är ju oerhört viktiga för biodiversiteten och för att upprätthålla en bra jord, som det går att odla grödor på också i framtiden. Men faktum är att rapporten ger utrymme också för den typen av mat och jordbruk - det är omfattningen som måste minska. Den globala matproduktion vi har idag måste ställas om så att det håller sig inom de planetära gränserna. Och då måste det till lokala lösningar. Dem kan vi driva på både som konsumenter och som medborgare som påverkar de politiska besluten.

Själv funderar jag mycket på nödvändigheten av ett småskaligt jordbruk med metoder som kräver så lite fossila bränslen som möjligt. Vi har inte råd att överhuvudtaget släppa ut mera partiklar i atmosfären och de fossila bränslena och konstgödseln måste därför fasas ut ur jordbruket. På individnivå kan jag välja att stöda den här typen av alternativ matproduktion, men jag efterlyser systemförändringar och en lagstiftning som styr upp det här fältet.

Jag är givetvis glad åt att jag har möjlighet att dels odla en del mat själv i min trädgård, dels välja ekologisk och/eller lokalproducerad mat via REKO-ringen och i vår välsorterade lilla lokalbutik. Jag kan välja att minska matsvinnet och jag kan bidra till "zero waste" när jag handlar. Samtidigt undrar jag hur man åstadkommer en omställning där vi alla ges samma möjligheter, där vi alla knuffas i hållbar riktning genom det utbud som finns och de priser som sätts på varorna. Både i stan och på landet, oavsett vår ekonomiska situation och vår position i samhället.

När jag fått grunna en stund på rapporten landar jag i tanken om att den viktigaste kunskapen för framtiden kanske är att förstå matens väg från jord till bord, att veta hur man gör när man odlar för husbehov och för regionala behov, att känna till hur man tillvaratar och tillreder det man skördat. Pedagogen i mig skissar genast odlingslådor, frösådder, matprojekt och receptutveckling - medvetenhet, förhållningssätt, kunskap och färdigheter åt folket!

#FFF Jakobstad

Kärt barn har många namn:

#fridaysforfuture
#climatestrike
#riseforclimate
#united4earth
I´m with Greta Thunberg
Perjantait Gretan kanssa

 
Varje fredag sedan i höstas sitter och står människor världen över i solidaritet med Greta Thunberg. Denna fantastiska unga tjej, som bestämde sig för att skolstrejka för klimatet innan svenska riksdagsvalet i höstas. Som på några få månader fick igång tusentals människor världen över. Som talade med tyngd till FN-ledare vid klimatmötet i Katowice. Som sade rakt ut det som så många vuxna med formell makt undviker - att vi måste vända klimatskutan nu, innan det är för sent.

På listan över morgondagens manifestationer finns (bland hundratalet andra städer) Helsingfors, Prag, Kampala, Milano, Köpenhamn, Umeå, Salo - och så lilla Jakobstad. Det är som en flodvåg av #granniesforfuture och #yogisforfuture och #teachersforfuture och #vegansforfuture och massor av andra grupper som engagerar sig. Alla i syfte att uppmärksamma klimatfrågan och kräva en avsevärt mera ambitiös klimatpolitik - lokalt och globalt. Den community som byggs nu har djupa rötter och starka grenar, dess frön sprider sig med vinden i så många olika riktningar. Bara att följa den föder hopp och handlingskraft.

I Jakobstad höll vi den första manifestationen strax innan jul och imorgon blir det vår fjärde #FFF. Vi träffas på fredagar kl 15-16 vid Rådhusets trappa. Samlas runt vår skylt och vårt budskap. Varje vecka har det dykt upp några nya ansikten, människor i olika åldrar, med olika bakgrunder och ingångar i klimatengagemanget. Det är en otroligt vacker gemenskap som bildas.

Temat för vår manifestation i Jakobstad imorgon är behovet av en uppdaterad klimatstrategi för helaJakobstadsnejden. Den nuvarande strategin är skriven 2010 och är ärligt talat inte särskilt ambitiös. Mot bakgrund av all den forskning som gjorts de senaste åren och med tanke på vilka omvälvande förändringar vi måste göra innan 2030 för att hålla oss inom Parisavtalets sikte på 1.5 graders temperaturhöjning måste både ribban och takten i omställningen höjas. Nu!

Alla som vill är varmt välkomna att engagera sig genom att dyka upp vid våra manifestationer (med eller utan plakat) eller att gå med i vår grupp på Facebook och bidra till konstruktiv diskussion där. Klimatfrågan är global, men en stor del av omställningen är lokal. Vi kan alla börja med att gräva där vi står - i ord och handling - för att skapa en bättre värld.

7 days of rest & reflection: eld

Ett för mig nytt, men alldeles underbart sätt att inleda det nya året är att delta i det globala evenemanget "7 days of rest & reflection". För min del innebär det att jag är med i den svenska gemenskap som omställningsnätverket har på nätet: 7 dagar reflektion och vila.

Tanken med det här evenemanget är att förbereda oss - kanske främst mentalt - inför de utmaningar vi som mänsklighet har framför oss. De kommande åren är avgörande för livet, så som vi känner det, på Jorden. Vår kapacitet att ställa om hela kulturer på kort tid kommer att kräva både mod, beslutsamhet och styrka. För att kunna förverkliga den yttre hållbarheten behöver vi rusta oss genom att se till den inre hållbarheten.

Ett sätt att göra det kan vara just genom vila och reflektion. Att vila och reflektera kan i och för sig uppfattas som väldigt provocerande i ett tidevarv när så mycket kretsar kring handling, snabbt tempo och prestation. Att bara sitta still och vara - kan det verkligen vara ett sätt att förändra världen? Jag tror det. Varje gång jag själv har tagit nya steg på hållbarhetsstigen har det varit resultatet av att jag stannat upp, känt efter, tänkt efter, fått lite perspektiv på mitt liv. I vardagsruljangsen rullar saker, vanor, beslut liksom bara på av sig själva - hållbara såväl som ohållbara. Men när jag velat förändra någonting till det bättre har det så gott som alltid föregåtts av en period av stillhet och lugn, som gjort att den inre rösten (visdomen) blivit hörbar.

Under 7 days of rest & reflection har årets första sju dagar var och en ett eget tema:

1 Jorden
2 Vattnet
3 Elden
4 Luften
5 Klimatet
6 Den Levande Naturen
7 Livets Väv

Idag fokuserar jag alltså på elementet eld. Jag mediterar över det här elementet, jag uppmärksammar vad elden betyder i mitt liv och i andras. Jag synliggör min tacksamhet över den värme som finns i solsken och tända eldar och ljus. Jag minns alla somrar jag fått tanka solsken som gett nya krafter att orka genom kommande vintrar. Jag tänker på alla de vedträn vi fått använda genom åren för att värma vårt hus och de pinnar som gett oss oss lägereld ute i naturen - och jag tackar skogen. Jag låter blicken vila i det ljus som står tänt på bordet och känner hur stillheten sprider sig i sinnet. Samtidigt reflekterar jag över den eld som härjar i skogsbränder världen över. Den värme som klimatförändringen för med sig. Den förtärande eld som användningen av fossila bränslena ytterst innebär. Det slöseri av miljontals ton av resurser som bränns varje dag värden över i sopförbränningsanläggningar. Och jag önskar att vi människor ska låta vår visdom leda oss till ett klokare bruk av elementet eld.

Under min stilla stund slår det mig plötsligt att eld också innebär glöd, som i kämpaglöd vi behöver för att skapa och leda och uthärda förändringar. Dagens insikt handlar därför om vikten av att hålla omställningslågan levande - hos mig själv och hos dem som finns runt omkring mig. Hur jag gör det i praktiken får bli temat för ett annat inlägg!

Nyårslöftet 2019

Det känns som ett viktigt år vi har framför oss. Som en tippning point eller hellre en turning point. Speciellt mot bakgrund av höstens stora klimatrapport från FN och toppmötet i Katowice. Under året som gick kändes det faktiskt som om fler och fler kom till insikt om vidden av den hållbarhetskris vi befinner oss i. Bra så. Nu återstår det förstås att väcka dem som ännu sover. Samt att gå från ord till handling och göra våra liv fossilfria. Vi har i bästa fall 12 år på oss att rädda klimatet från att gå överstyr. Det är bråttom. Det är obekvämt. Det är livsnödvändigt.


Själv tänker jag att det gäller för oss alla att förändras både till det inre och till det yttre. Vi behöver hitta både den inre och den yttre hållbarheten för att åstadkomma ett fossilfritt samhälle. Vi behöver skapa nya relationer - till oss själva, varandra och världen.


För min del handlar den inre biten mycket om min riktning i livet. Mitt livstempo, mitt välmående, min personliga resa mot någon form av harmoni med det som är. Om att hitta lugn och styrka, om att växa som människa. Att välja och välja bort. Att bli mer närvarande, mer accepterande, mer förnöjsam. Att gå med fasta steg på det som är min livsväg. Att urskilja de värderingar som är grunden för det goda livet.


Jag ser den inre hållbarheten som ett slags grund för den yttre. Samtidigt ger de yttre handlingarna också näring åt min inre resa. Jag äter vegetariskt, jag sänker inomhustemperaturen, jag håller köpfri november och det gör mig ännu mera medveten om den inre biten, vem jag är i relation till allt det omkring.


Nyligen mätte jag min egen klimatpåverkan genom att fylla i svenska KLIMATKONTOT. Jag har gjort det förut och det är alltid lika inspirerande. Mätaren är väldigt konkret och det är lätt att få syn på var de egna "klimatläckorna" finns - och följaktligen alltså relativt enkelt att klura på åtgärder för att täppa till dem. Över tid har mitt eget avtryck också minskat, vilket självklart känns uppmuntrande. Däremot har jag precis som de flesta en god bit kvar att gå! 


Mitt nuvarande leverne ger nämligen en belastning på motsvarande 3,6 ton koldioxid per år. Det kan jämföras med medelsvenskens 8 ton, världsmedlet 6 ton och det vi alla borde komma ner till: 0,7-1,5 ton/person/år. Mina resor står för den största utsläppsposten (enstaka flygresor och en del kilometer med en gammal, bensindriven bil), men för att sänka mitt avtryck till önskad nivå borde jag också få ner min elförbrukning, vattenförbrukning och konsumtion. Det här med el och vatten ska jag diskutera med resten av familjen och klura fram lösningar på. Resekontot är ganska slimmat redan, med tanke på vad mitt arbete kräver, men konsumtionsbiten kan jag helt klart också minska. Jag är ingen stor shoppare, men en representativ garderob behöver jag, så det blir en del kläder och skor. Här får jag tänka i nya banor: slow fashion, återbruksplagg, second hand... Jag tränar mig ständigt i att leva mer med mindre - och får faktiskt en kick när jag märker att det går!


Så nyårslöftet, då? Ja, jag tänker att jag ska leva mera hållbart under 2019. Varken mer eller mindre. Jag ska värna om mitt fysiska och psykiska välmående. Jag ska minska mitt ekologiska fotavtryck och helt konkret bidra till mindre utsläpp genom principen "många bäckar små". Jag ska fortsätta stå upp för en bättre framtid privat och på jobbet.


Vi har ingen PlanetB. Det är nu fönstret för förändring är öppet. Gott Nytt År!