Trädgårdsrus

jag har varit rätt osynlig på bloggen de senaste veckorna. det har i mångt och mycket med det vackra vädret att göra. all möjlig tid har tillbringats ute i trädgården.

med den otippade värmeböljan följer mångahanda uppgifter. mina små plantor är nu omskolade och befinner sig i drivhuset i väntan på att familjen ska få till ett riktigt växthus. tidsoptimismen har dock sina sidor... men vårt grönsaksland är sått, djupsängen likaså. potatislandet - årets nyhet - har tagit sin fulla form och de 44 små groddade knölarna har varsamt lagts ner i jorden. vi har gödslat med både ekologisk kodynga, algomin, kompost och vedaska i hopp om goda skördar.

gårdagen ägnades delvis åt att frigöra kungsängsliljor, pioner och klematis från kvickrotens härjningar. nu ser det riktigt prydligt ut (på sina håll) i min kära blomsterrabatt! dessutom har rabatten fått tillskott av riddarsporrar och dvärgiris som min generösa kollega hade i överflöd hemma hos sej. och fram sticker någonting jag tror kan vara astrantia, men helt säker är jag inte... detta år har jag dock lovat mej själv att inte övernitiskt rensa bort några tveksamheter, utan vänta och se och låta tiden skilja agnarna från vetet. under tiden har det varit läge att ta den fösta rundan med gräsklipparen och åter konstatera att handskuffaren var ett smart val både för miljön och för formen: en klippning motsvarar i stort sett en joggingtur vad gäller pulshöjning och svettmängd.

min kryddgård är i stand by på grund av allt gräs och ogräs som växer snabbt på annat håll, men i veckan som kommer hoppas jag ändå hinna gräva vidare och sätta ner några första nya plantor.

det är alltså trädgårdsrus i flera bemärkelser. intensivt och underbart!

Floradagsfirande i ny form

just idag känner jag mej extra lyckligt lottad! solen skiner. kvicksilvret kryper högt. jag arbetar halvtid och kan disponera en del av dagen enligt eget huvud. och jag har en trädgård som rymmer många projekt.

någonstans vid lunchtid besluter jag mej för att överge skrivjobbet framför datorn och dra på mej stövlarna. fram åker skottkärra, spade och grep. jag ger mej på den av kvickrot överfyllda rabatten. gräver, rensar, kärrar överloppsjord till ett potatisland under konstruktion. flyttar sten och tegel, grus och sand. måttar och prövar. gräver igen. den design som vuxit fram i mina skisser transformeras till något som (kanske) funkar på plats.

jag gör några fina fynd. en övervintrad pion, några fång gullvivor, två försiktiga plantor stjärnflocka och så ett par kattmyntor. en decimeter under marknivå finner jag en gammal stensättning med de vackraste runda stenar. vem av husets tidigare husmödrar har månne placerat dem här? vad tänkte hon på medan hon grävde? vilka växter planterade hon i rabatten? hur såg hennes kvinnoliv och vardag ut? jag låter tanken sväva, tar stenarna till vara och är tacksam över att få återanvända dem.

under ett par timmar vilar själen i grävandet. i det fysiska arbetet, doften av jord, solen som värmer min vinterbleka hud. i fågelsången - de hundratals rösterna i salig blandning. i synen av vitsippor och blåsippor. i känslan av ett sammanhang och en mening bortom universitetsreform, klimatkris och kvartalsekonomi anno 2013.

och så slår det mej att det är Floradagen idag. att detta är första gången i mitt akademiska liv som jag firar den arbetandes helt fysiskt bland blommor och blad. bästa tänkbara. mycket handfast. mycket värdigt. det skulle kunna rundas av med en skål i fläderblomssaft...

Pyjamasdag

Ute duggar det tätt och det stora grå hänger över den lediga dagen.

Inne doftar morgonen kaffe. Bryggt i ett gammalt reseminne från Italien. Det puffar och väser om espressokokaren. Den är extremt low tech och sjunger långsamhetens lov. Signalerar en lägre växel och något för alla sinnen.

Efter viss tvekan besluter vi oss för att vädra dammsugaren, ställer undan rester av vintergarderoben, lyfter fram kuddar till utemöbler. Vattnar törstande blommor och upptäcker nya blomstänglar på en orkide.

När det närmar sig lunchdags får vi plötsligt divine inspiration och mixar kidneybönor, kokt spelt och kryddor till det som visar sig bli bästa bönbiffen hittills. Till och med familjens yngsta gillar konceptet och vågar smaka.

Medan brasan knastrar läser vi både Betty är en speciell sorts ko, Omställningens tid och Häxläxa. Somliga tar sej sedan en tupplur och andra bygger lego. I bakgrunden tickar väggklockan i hjärtats egen rytm, får mej att minnas tempot från ett kök i min barndom, en plats där tiden hade rum för själen.

Det är oplanerat. Det är ostylat. Det är pyjamasdag. Någonting säjer mej att det är den perfekta dagen.