just idag känner jag mej extra lyckligt lottad! solen skiner. kvicksilvret kryper högt. jag arbetar halvtid och kan disponera en del av dagen enligt eget huvud. och jag har en trädgård som rymmer många projekt.
någonstans vid lunchtid besluter jag mej för att överge skrivjobbet framför datorn och dra på mej stövlarna. fram åker skottkärra, spade och grep. jag ger mej på den av kvickrot överfyllda rabatten. gräver, rensar, kärrar överloppsjord till ett potatisland under konstruktion. flyttar sten och tegel, grus och sand. måttar och prövar. gräver igen. den design som vuxit fram i mina skisser transformeras till något som (kanske) funkar på plats.
jag gör några fina fynd. en övervintrad pion, några fång gullvivor, två försiktiga plantor stjärnflocka och så ett par kattmyntor. en decimeter under marknivå finner jag en gammal stensättning med de vackraste runda stenar. vem av husets tidigare husmödrar har månne placerat dem här? vad tänkte hon på medan hon grävde? vilka växter planterade hon i rabatten? hur såg hennes kvinnoliv och vardag ut? jag låter tanken sväva, tar stenarna till vara och är tacksam över att få återanvända dem.
under ett par timmar vilar själen i grävandet. i det fysiska arbetet, doften av jord, solen som värmer min vinterbleka hud. i fågelsången - de hundratals rösterna i salig blandning. i synen av vitsippor och blåsippor. i känslan av ett sammanhang och en mening bortom universitetsreform, klimatkris och kvartalsekonomi anno 2013.
och så slår det mej att det är Floradagen idag. att detta är första gången i mitt akademiska liv som jag firar den arbetandes helt fysiskt bland blommor och blad. bästa tänkbara. mycket handfast. mycket värdigt. det skulle kunna rundas av med en skål i fläderblomssaft...
ditt sätt att använda ord är fantastiskt, meningarna får liv och jag ser det du beskriver framför mej - vackert!
SvaraRaderafina du, tack för responsen, den värmer ;)
SvaraRadera