8 december 2013

Adventskalender Annorlunda

Advent är en underbar tid. Jag älskar stämningen, känslan av förväntan. Och njuter av julförberedelserna, speciellt efter att ha taggat ner och skalat av i traditionerna. Det behöver faktiskt inte vara som i Jul med Ernst för att vara gemytligt...

De senaste fem åren har adventstiden hos oss fått allt fler hållbara förtecken. I år var det dags att göra något hållbart av detta med barnens adventskalender. Affärernas utbud av kalendrar är ju inte så upplyftande: billig choklad eller plastiga småprylar. Varken särdeles ekologiska eller rättvisa. Skapa någon form av egen variant kändes därför som ett bra alternativ och såhär ser den ut:



En enkel tygvariant inhandlad på Pentik, kompletterad med en handskriven hoprullad lapp per lucka. Själva poängen är att på varje lapp ges en liten uppmaning till familjegemensam aktivitet. Aktiviteten kan vara allt från att besöka biblioteket för att låna en julig bok till att spela spel eller paketera ett julpaket att skänka till någon behövande i Lettland. Vissa luckor handlar om just gemenskap och omtanke, andra om enkla julförberedelser. Inga krångligheter, bara en lite annorlunda decembervardag.

Båda barnen är nu ivriga lappläsare som tassar ner till köket tidigt om morgnarna för att ta reda på vilken dagens text är. Själv gläder jag mig åt att advent för dem detta år inte handlar om att få grejer, utan om att göra något tillsammans med hela familjen. Jag tänker att det här må vara ett idealistiskt litet försök till adventsfostran, men att någonstans i det lilla förmedlas stora värderingar. Om julen som uppleva och vara tillsammans. Om julen som att ge av sin tid och sig själv. Om julen som någorlunda hållbar.

2 kommentarer:

  1. Roligt att ni också kör aktivitets-teman och lappar :) Man blir ändå nästan förvånad att barnen tycker så mycket om denna variant... Även de verkar värdera den mycket mer än saker saker saker...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, idag tyckte de verkligen om att vi ska köra Tipp Tapp med tomteluvor på huvudet - stora som små ;) Det behöver liksom inte vara så märkvärdigt... Eller så är det just det som är märkvärdigt för dagens barn? Vuxna som låter barnasinnet komma fram och de gemensamma upplevelserna IRL?

      Radera