Som ni säkert noterat har det varit rätt tyst här på bloggen på sistone. Av förekommen anledning blir det inte så mycket bloggande nu. Jag lever semesterliv. Jag sover. Jag promenerar. Jag läser (Ulf Lundell, Bamse, Harry Potter). Jag umgås och filosoferar med vänner och släktingar. Jag doftar på blommorna i trädgården. Jag söker mig ut till havet och laddar energi från solvarma klippor och sand. Och som jag älskar det sneda kvällsljuset över våra badlakan som hänger där på tvättlinan!
Viktigast av allt: jag tränar mig - fast det inser jag nu att det kanske låter lite paradoxalt mot ovanstående - i konsten att bara vara. Moment ett: jag gör mindre, planerar mindre, har ett långsammare tempo i det jag ändå gör. Moment två: jag sätter mig ner och tar in ljuden, ljuset, färgerna, formerna eller bara lyssnar inåt, känner efter, bara är. Det är inte helt enkelt, det ska medges. Flitiga Lisa bor dessvärre också i mig. Hon som är duktig och van att få saker gjorda. Hon som lever upp till egna och andras förväntningar. Hon som blir rastlös och känner oron skava mitt i stillheten.
Numera vet jag att nedvarvningen tar både tid och medveten strävan. Bästa katalysatorn är som vanligt naturen: havet, skogen, stigen ner till ängen. Allt det som kontrasterar till vardagens vanliga brus. Och där, som en liten skatt dold i kravlösheten, ligger förnöjsamheten och förmågan att bara vara i den stund som är.
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar