Det har varit mycket på gång den senaste tiden... Nu sitter jag här och hämtar andan lite, låter upplevelserna sjunka in. Förra veckan var en sån märklig mix av aktivism och livsnjutande. Ena stunden på favoritstranden med sol, vind och vatten mot huden - nästa stund engagemang för att stoppa vannsinnesprojektet i Pyhäjoki. Det hållbara livets två ytterligheter.
Grön picknick blev en veritabel succe! Uppemot 200 personer dök upp för att minnas det som hände i Hiroshima och påminna om att vi varken vill ha eller behöver kärnkraft för ett gott liv. Stämningen var otroligt fin. Varma och vänliga människor, brokiga filtar och korgar och kylväskor. Gemenskapen och styrkan i att stå upp för det man tror på. Och musikerna var så innerliga, de som talade var så närvarande och tydliga. Det var uppenbart att här finns både vilja och kraft för förändring! De pins jag tagit med mig för att dela ut gick åt som smör på heta stenar, många kom fram och tackade för att vi tagit initiativ till picknicken och media var verkligen på alerten med både radio, TV och tidningar på plats. Jag är oerhört glad att vi inom Jakobstad för hållbar utveckling drog igång evenemanget och jag är säker på att det kommer att föda fler initiativ till hur vi kan fortsätta vårt arbete för hållbarhet på många olika sätt.
Jag tror att den yttre hållbarheten är tätt tvinnad med den inre hållbarheten, att de ömsesidigt förstärker varandra. Att engagera sig, att arbeta för något, att bidra med sitt kunnande eller sin närvaro eller sin humor ger inre styrka. Om det sedan gäller att sortera sopor eller odla sin egen mat eller köpa grön el eller ekomat - de handlingarna ger så otroligt mycket mer än de tar. Och den inre styrkan ger i sin tur mod att göra mer. Kanske inte rädda hela världen, men däremot göra det jag kan just här och just nu.
Jag tror att vi mäniskor mår bra av att ta ansvar. Av att bry oss. Av att läsa på och lära mer. Av att tro och se att det går att förändra världen, inte var och en ensam, men många tillsammans. Strävan efter ett hållbart liv ger både mål och mening. Ett mål och en mening bortom den futtiga individualistiska maximeringen av lycka eller vinst för mig och mina närmaste.
Jag tror också att det är livsviktigt att måna om sin inre hållbarhet för att orka jobba med den yttre. Att stanna upp, att reflektera, att vila, att fylla på reserverna. Att vistas mycket i naturen och hämta kraft. Att oftare lyssna inåt, att respektera vad den inre rösten vill säja. Att ta hand om sig själv - inte som ett självändamål, utan för att det gagnar helheten i livet. Att våga släppa gamla tankemönster och ta till oss nya.
När vi som individer gör det kan vi bryta gamla ohållbara mönster som sårar planeten, varandra och oss själva. Och när vi gör det tillsammans, som kultur - då kan vad som helst hända!
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar