Adventsberättelser

Så är det äntligen advent, en av mina favorittider på året! Efter en november med så många tunga känslor: en värld som blöder, människor på flykt, ett klimat som verkligen måste räddas nu... Så skönt att få vila ett slag i förväntan.
Hos oss har vi nu plockat fram vår hög med böcker som handlar om advent och jul. Det är favoriterna vi återkommer till och aldrig tröttnar på, böckerna vi läst sedan antingen vi själva eller barnen var små. Här finns berättelserna om rådiga och varmhjärtade tomtar, finurliga barn, gubbar och gummor som sätter julig guldkant på de mest spartanska omständigheter. Här finns symbolerna, orden och bilderna, som vittnar om en värld där kärleken är starkare, gemenskapen större, framtiden ljusare.
Idag njöt vi av den första berättelsen: storasyster började högläsa Erik Forsmans "Här kommer tomten!" och det på dialekt. På ett ögonblick fick det mig att minnas min farfars berättelser om jularna i förra seklets början, livet i byn bortom skogarna, i en tid när allt var annorlunda och människorna ändå som vi.
Nu sitter jag här när kvällslugnet lagt sig. Jag tänker på berättandes kraft, på ordens magi, på den narrativa konstruktionen av verkligheten. På det fantastiska som händer när vi delar ett berättarögonblick, här och nu.
Och jag vet att det jag verkligen vill ge mina barn och mig själv och den värld som gått sönder just nu är adventsberättelser om hopp och glädje. Berättelser som bär.

Skickat via Blogsy