Filippinerna

Bilderna av katastrofen skriker högt och obarmhärtigt, känslan av trygghet krackelerar. Tänk om det var jag som stod där nu - utan familj, utan tak över huvudet, utan mat, utan förnödenheter. I ett samhälle i spillror. Ensam och hjälplös. På grund av naturens krafter, utan egen förskyllan.

Som vanligt är det de redan mest utsatta som drabbas värst. Blickarna, allra värst de tomma, etsar sig fast på näthinnan. Människorna som tappat fotfästet. Barnen. Dessa medmänniskor finns i mina tankar långt efter att nyhetssändningen är slut.

Jag kan se. Jag kan be. Jag kan betala. Jag kan göra någonting alldeles litet som betyder någonting alldeles stort för den som tar emot hjälp långt därborta. Det kan du också! På följande länk hittar du ett antal olika alternativ för att betala in pengar till de katastrofdrabbade:

http://svenska.yle.fi/artikel/2013/11/12/sa-har-kan-du-hjalpa-offren-i-filippinerna

 

Skickat via Blogsy

Överraskningsbesök!

Mitt i kvällmörkret bultar det på ytterdörren. Mitt i måndagsröran. Mitt i allt och absolut ingenting.

Och utanför står Riktigt God Vän och ler! Vi får en bonustimme med prat och skratt. Som vanligt rakt på sak, om de ytligaste inredningsdetaljerna och de djupaste insikterna. I salig blandning. Att dammsugaren ligger utspridd, tvätten torkar i vardagsrummet och middagsbordet är ett kreativt bombnedslag efter barnens och grannbarnens härjningar har liksom ingen betydelse. Vår vänskap har mycket lite att göra med de yttre attributen. Vi dricker te och ÄR.

Efteråt känner jag mej oändligt lyckligt lottad. Att ha vänner som kommer förbi sådär bara. Som tar mej för den jag innerst inne är - också en måndagskväll i november!

Skickat via Blogsy

Novemberlyx

det händer ju att man tänker att det inte kan bli gråare än det stora grå som breder ut sej över oss just nu. att det inte kan bli disigare, mörkare, blåsigare eller fuktigare. att man ifrågasätter hur det kom sej att anmödrar och anfäder valde att bosätta sej här uppe i kalla mörka Norden... då gäller det att pigga upp sej litegrann! och se, nu ska jag sprida några små tips som kan sätta guldkant på vilken trist novembervecka som helst.

måndag
långluncha med en god vän. gärna på trevligt ställe med lokalproducerad mat som är gjord på äkta vara och serverad med estetiskt och vänligt öga (läs After Eight i Jakobstad).

tisdag
ikläd dej riddarrustning (regnkläder och gummistövlar) och promenera en stund. andas in den syrerika luften.

onsdag
unna dej massage/klippning/ansiktsbehandling eller ta ett fotbad. något som pysslar om dej och din kropp en liten stund.

torsdag
plocka fram en riktigt bra roman. tänd några ljus. ta på yllesockor och kryp in under filten. försvinn in i den fiktiva förunderliga världen där det verkligen inte är november.

fredag
gör ett fredagsmys som stärker både kropp och själ: nötter, mörk choklad och lite frukt, ett gott te eller kanske rött vin. något som kickar igång dina signalsubstanser. duka vackert, gör brasa i kakelugnen. dela stunden (kanske i avslappnad tystnad) med någon du bryr dej mycket om.

lördag
sov så länge du någonsin kan. ät en lyxigt långsam frukost. ge dej själv en pyjamasdag - en dag då du hasar runt i myspyskläder till mitt på dagen. gå sen långpromenad i friska luften när det är som ljusast.

söndag
umgås med utvidgad familj eller goda vänner. njut av lite musik, konst, litteratur, kultur... avrunda med veckans höjdpunkt: Babel på SVT klockan nio prick.

i bästa fall känner du sedan att du är dunderladdad inför en ny novembervecka! det är i varje fall hypotesen i min lilla fallstudie av mej själv just nu...

i väntan på december och juleljusen peppar jag mej dessutom genom att börja dagen med mjuka solhälsningar. jag drar ner lite på kaffe och socker och snabba kolhydrater. jag laddar på med frysta bär och frukt. jag dricker te på ingefära, citron och kardemumma. jag promenerar så mycket jag kan och jag försöker minnas att unna mej åtminstone en liten lyxig stund vareviga dag. sakta men säkert kanske jag betingas till att känna att november är riktigt okej. det är väl åtminstone värt ett försök?