Bilderna av katastrofen skriker högt och obarmhärtigt, känslan av trygghet krackelerar. Tänk om det var jag som stod där nu - utan familj, utan tak över huvudet, utan mat, utan förnödenheter. I ett samhälle i spillror. Ensam och hjälplös. På grund av naturens krafter, utan egen förskyllan.
Som vanligt är det de redan mest utsatta som drabbas värst. Blickarna, allra värst de tomma, etsar sig fast på näthinnan. Människorna som tappat fotfästet. Barnen. Dessa medmänniskor finns i mina tankar långt efter att nyhetssändningen är slut.
Jag kan se. Jag kan be. Jag kan betala. Jag kan göra någonting alldeles litet som betyder någonting alldeles stort för den som tar emot hjälp långt därborta. Det kan du också! På följande länk hittar du ett antal olika alternativ för att betala in pengar till de katastrofdrabbade:
http://svenska.yle.fi/artikel/2013/11/12/sa-har-kan-du-hjalpa-offren-i-filippinerna
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar