7 days of rest & reflection: eld

Ett för mig nytt, men alldeles underbart sätt att inleda det nya året är att delta i det globala evenemanget "7 days of rest & reflection". För min del innebär det att jag är med i den svenska gemenskap som omställningsnätverket har på nätet: 7 dagar reflektion och vila.

Tanken med det här evenemanget är att förbereda oss - kanske främst mentalt - inför de utmaningar vi som mänsklighet har framför oss. De kommande åren är avgörande för livet, så som vi känner det, på Jorden. Vår kapacitet att ställa om hela kulturer på kort tid kommer att kräva både mod, beslutsamhet och styrka. För att kunna förverkliga den yttre hållbarheten behöver vi rusta oss genom att se till den inre hållbarheten.

Ett sätt att göra det kan vara just genom vila och reflektion. Att vila och reflektera kan i och för sig uppfattas som väldigt provocerande i ett tidevarv när så mycket kretsar kring handling, snabbt tempo och prestation. Att bara sitta still och vara - kan det verkligen vara ett sätt att förändra världen? Jag tror det. Varje gång jag själv har tagit nya steg på hållbarhetsstigen har det varit resultatet av att jag stannat upp, känt efter, tänkt efter, fått lite perspektiv på mitt liv. I vardagsruljangsen rullar saker, vanor, beslut liksom bara på av sig själva - hållbara såväl som ohållbara. Men när jag velat förändra någonting till det bättre har det så gott som alltid föregåtts av en period av stillhet och lugn, som gjort att den inre rösten (visdomen) blivit hörbar.

Under 7 days of rest & reflection har årets första sju dagar var och en ett eget tema:

1 Jorden
2 Vattnet
3 Elden
4 Luften
5 Klimatet
6 Den Levande Naturen
7 Livets Väv

Idag fokuserar jag alltså på elementet eld. Jag mediterar över det här elementet, jag uppmärksammar vad elden betyder i mitt liv och i andras. Jag synliggör min tacksamhet över den värme som finns i solsken och tända eldar och ljus. Jag minns alla somrar jag fått tanka solsken som gett nya krafter att orka genom kommande vintrar. Jag tänker på alla de vedträn vi fått använda genom åren för att värma vårt hus och de pinnar som gett oss oss lägereld ute i naturen - och jag tackar skogen. Jag låter blicken vila i det ljus som står tänt på bordet och känner hur stillheten sprider sig i sinnet. Samtidigt reflekterar jag över den eld som härjar i skogsbränder världen över. Den värme som klimatförändringen för med sig. Den förtärande eld som användningen av fossila bränslena ytterst innebär. Det slöseri av miljontals ton av resurser som bränns varje dag värden över i sopförbränningsanläggningar. Och jag önskar att vi människor ska låta vår visdom leda oss till ett klokare bruk av elementet eld.

Under min stilla stund slår det mig plötsligt att eld också innebär glöd, som i kämpaglöd vi behöver för att skapa och leda och uthärda förändringar. Dagens insikt handlar därför om vikten av att hålla omställningslågan levande - hos mig själv och hos dem som finns runt omkring mig. Hur jag gör det i praktiken får bli temat för ett annat inlägg!

Nyårslöftet 2019

Det känns som ett viktigt år vi har framför oss. Som en tippning point eller hellre en turning point. Speciellt mot bakgrund av höstens stora klimatrapport från FN och toppmötet i Katowice. Under året som gick kändes det faktiskt som om fler och fler kom till insikt om vidden av den hållbarhetskris vi befinner oss i. Bra så. Nu återstår det förstås att väcka dem som ännu sover. Samt att gå från ord till handling och göra våra liv fossilfria. Vi har i bästa fall 12 år på oss att rädda klimatet från att gå överstyr. Det är bråttom. Det är obekvämt. Det är livsnödvändigt.


Själv tänker jag att det gäller för oss alla att förändras både till det inre och till det yttre. Vi behöver hitta både den inre och den yttre hållbarheten för att åstadkomma ett fossilfritt samhälle. Vi behöver skapa nya relationer - till oss själva, varandra och världen.


För min del handlar den inre biten mycket om min riktning i livet. Mitt livstempo, mitt välmående, min personliga resa mot någon form av harmoni med det som är. Om att hitta lugn och styrka, om att växa som människa. Att välja och välja bort. Att bli mer närvarande, mer accepterande, mer förnöjsam. Att gå med fasta steg på det som är min livsväg. Att urskilja de värderingar som är grunden för det goda livet.


Jag ser den inre hållbarheten som ett slags grund för den yttre. Samtidigt ger de yttre handlingarna också näring åt min inre resa. Jag äter vegetariskt, jag sänker inomhustemperaturen, jag håller köpfri november och det gör mig ännu mera medveten om den inre biten, vem jag är i relation till allt det omkring.


Nyligen mätte jag min egen klimatpåverkan genom att fylla i svenska KLIMATKONTOT. Jag har gjort det förut och det är alltid lika inspirerande. Mätaren är väldigt konkret och det är lätt att få syn på var de egna "klimatläckorna" finns - och följaktligen alltså relativt enkelt att klura på åtgärder för att täppa till dem. Över tid har mitt eget avtryck också minskat, vilket självklart känns uppmuntrande. Däremot har jag precis som de flesta en god bit kvar att gå! 


Mitt nuvarande leverne ger nämligen en belastning på motsvarande 3,6 ton koldioxid per år. Det kan jämföras med medelsvenskens 8 ton, världsmedlet 6 ton och det vi alla borde komma ner till: 0,7-1,5 ton/person/år. Mina resor står för den största utsläppsposten (enstaka flygresor och en del kilometer med en gammal, bensindriven bil), men för att sänka mitt avtryck till önskad nivå borde jag också få ner min elförbrukning, vattenförbrukning och konsumtion. Det här med el och vatten ska jag diskutera med resten av familjen och klura fram lösningar på. Resekontot är ganska slimmat redan, med tanke på vad mitt arbete kräver, men konsumtionsbiten kan jag helt klart också minska. Jag är ingen stor shoppare, men en representativ garderob behöver jag, så det blir en del kläder och skor. Här får jag tänka i nya banor: slow fashion, återbruksplagg, second hand... Jag tränar mig ständigt i att leva mer med mindre - och får faktiskt en kick när jag märker att det går!


Så nyårslöftet, då? Ja, jag tänker att jag ska leva mera hållbart under 2019. Varken mer eller mindre. Jag ska värna om mitt fysiska och psykiska välmående. Jag ska minska mitt ekologiska fotavtryck och helt konkret bidra till mindre utsläpp genom principen "många bäckar små". Jag ska fortsätta stå upp för en bättre framtid privat och på jobbet.


Vi har ingen PlanetB. Det är nu fönstret för förändring är öppet. Gott Nytt År!

November

Det stora grå november påminner mig om vikten av att vila. Precis som naturen. Att gå i ide en liten smula. Bara vara i det som är.

Att se detaljerna, de små skiftningarna, skönheten i det som skalas av. Att röra mig i de invanda rutinerna som låter mig slappna av. Inte ständigt skapa nytt, tänka vidare, sträcka mig längre. Att istället skapa utrymme för att blicka inåt. Se det som finns under ytan. Hos mig själv och andra.

Femtio nyanser av grått. Diset. Duggregnet. Kravlösheten. Där samlar jag kraft. Bearbetar, mediterar, accepterar. Utan distraktioner. Är i det som är. Här.