Slow

Såhär som sista inlägg på januaritemat livsfilosofi vill jag skriva lite om långsamhet. Jag tror att många av oss som funderar på hållbar livsstil och ekologi har en underliggande känsla av att ett av grundproblemen i vår nuvarande livsföring är tempot. Att allt ska ske så himla snabbt. Att mat, kläder, prylar - allt - ska omsättas i sån rasande fart. Att hela världsekonomin bygger på korta livscykler och snabb konsumtion. Att kulturen är så rastlös, att vårt behov av förändring är så stort. Att tempot i både arbetslivet och privatlivet skruvas upp till en nivå som utesluter eller åtminstone hämmar reflektion eller alternativa lösningar.

Ta till exempel en helt vanlig dag i vår familj. Tidsfaktorn är helt klart avgörande för hållbarhetsfaktorn:

1. Att promenera till och från jobbet (via dagis och skola) tar cirka 45 minuter/väg. Att åka bil går på halva tiden.

2. Att handla lokal och ekologisk mat förutsätter viss planering av både menyn och uppköpsrundan: vissa varor fås i den ena butiken, medan vissa fås i den andra. Vill jag dessutom beakta priset blir det ytterligare en faktor i ekvationen. Att handla det som bara råkar finnas i hyllorna i närbutiken går på ett kick.

3. Att göra mat från grunden tar (givetvis beroende på rätt) mellan 15 och 45 minuter. Att värma färdigmat i mikron tar cirka fem.

4. Att leta hållbara kläder (second hand/ekologiskt/fair trade) tar tid och kräver planering och framförhållning med tanke på växlande årstider och växande barn - att handla nytt och hastigt påkommet går på fem röda.

Om jag jobbar 100 % på ett relativt krävande jobb, ska hinna träna, har barn med diverse fritidsaktiviteter, vill umgås och resa och renovera och... Ja, ni förstår själva. Tid är inte bara pengar. Tid är hållbarhet! Ju mindre tid jag upplever mej ha, desto sämre val gör jag i regel. Vill jag däremot leva så hållbart som möjligt får jag oftare till det om det finns mera tid till förfogande. Ett sätt att komma vidare med detta är för min del nedväxling. Att sänka den materiella standarden ett pinnhål ger mej frihet att jobba lite mindre. Att jobba lite mindre ger mej lite mer vardagstid som kan omvandlas till hållbar livsstil. Ungefär så.

Långsamheten fascinerar mej. Inte bara för att den handlar om att njuta av livet och fånga dagen, men också för att den markerar kvalitet framom kvantitet. I mat, i resor, i kläder, i inredning, i skrivande... Den värnar process istället för produkt och ger mej utrymme att andas långa djupa andetag och tänka klart. Man kan ju (som Alan Watts) undra vart vi egentligen har så fruktansvärt bråttom?

Frödags!

Ute är det minus 17, men på morgonbussen till staden i söder pratar vi odling. Mina bekanta har också börjat planera. Själv låter jag fantasin flöda. Som vanligt är odlingsplanerna gränslösa - jag drömmer om allt från nya bönsorter och rödlök till gamla favoriter som grönkål och mangold. Sen får vi se vad som faktiskt blir av...

Vi har redan ett utvecklat köksträdgårdskoncept, som funkar riktigt bra. I princip består det av fyra delar: kryddodlingen, djupsängen, kökslandet och potatislandet. Vi odlar till husbehov och glädje, inga enorma mängder. Däremot gärna många olika sorter. Det är härligt att kunna skörda direkt ur landen under sensommar och höst. Vara självförsörjande på vissa grödor, åtminstone för en tid. Denna vinter har vi haft egen potatis i källaren och gott om spenat och grönkål i frysen. Vardagslyx!

Inför kommande säsong går jag runt och hoppas på ett växthus för att lyckas med sådant som tomater, paprika, gurkor och kanske druvor. Jag surfar runt och söker modeller, skissar på hemmabygge, vänder och vrider på mått och material. Jag har en tanke om att fylla det med plantor dragna från ekofröer, gärna gammaldags sorter, som hittas bland annat hos www.runabergsfroer.se. Det får bli min lilla personliga statement mot multinationella bolag som vill kapa fröbranchen och minska mångfalden.

Det är frön med ljuvliga namn som Lipstick, Golden Chard och Diva... Innan kvällen kommer är listan lång, hjärtat varmt och tron på den kommande sommaren alldeles orubblig.

Skickat via Blogsy

Lev enklare

Apropå månadens tema, livsfilosofi:

En av mina inkörsportar till ett mer hållbart liv var Gisela Lindes bok "Lev enklare". Jag läste och diskuterade den i en studiecirkel nångång under 2010. Fick ordentligt med vatten på min kvarn, men också en del nya infallsvinklar på temat hållbar livsstil. Den är fortfarande en av mina favoritböcker i genren frivillig enkelhet. Lättfattligt skriven, ändå tillräckligt djup för att beröra och skapa förändringsvilja.

Nu som då plockar jag fram boken igen och får en dos "simple living" att smälta. Genom den utmanas mitt tänk kring konsumtion, prylar, pengar. Och jag sporras till att skala av i det materiella för att få plats för annat viktigt i livet. Typ relationer, kreativa projekt, hälsogrejer. Samtidigt lyfter boken fram och får mej att granska förhållandet till tiden - som ju är den naturresurs jag har som grund för allt annat i livet. Vad vill jag göra av min tid? Hur kan jag hantera min tid på ett sätt som svarar mot de behov jag innerst inne har? Och därifrån är steget förstås inte alls långt till tankar om livstempo och till slowrörelsen, som jag ska återkomma till i ett senare inlägg.

Läs den gärna. Kanske blir den en riktig inspirationsklassiker för dej också...

Skickat via Blogsy