Slow

Såhär som sista inlägg på januaritemat livsfilosofi vill jag skriva lite om långsamhet. Jag tror att många av oss som funderar på hållbar livsstil och ekologi har en underliggande känsla av att ett av grundproblemen i vår nuvarande livsföring är tempot. Att allt ska ske så himla snabbt. Att mat, kläder, prylar - allt - ska omsättas i sån rasande fart. Att hela världsekonomin bygger på korta livscykler och snabb konsumtion. Att kulturen är så rastlös, att vårt behov av förändring är så stort. Att tempot i både arbetslivet och privatlivet skruvas upp till en nivå som utesluter eller åtminstone hämmar reflektion eller alternativa lösningar.

Ta till exempel en helt vanlig dag i vår familj. Tidsfaktorn är helt klart avgörande för hållbarhetsfaktorn:

1. Att promenera till och från jobbet (via dagis och skola) tar cirka 45 minuter/väg. Att åka bil går på halva tiden.

2. Att handla lokal och ekologisk mat förutsätter viss planering av både menyn och uppköpsrundan: vissa varor fås i den ena butiken, medan vissa fås i den andra. Vill jag dessutom beakta priset blir det ytterligare en faktor i ekvationen. Att handla det som bara råkar finnas i hyllorna i närbutiken går på ett kick.

3. Att göra mat från grunden tar (givetvis beroende på rätt) mellan 15 och 45 minuter. Att värma färdigmat i mikron tar cirka fem.

4. Att leta hållbara kläder (second hand/ekologiskt/fair trade) tar tid och kräver planering och framförhållning med tanke på växlande årstider och växande barn - att handla nytt och hastigt påkommet går på fem röda.

Om jag jobbar 100 % på ett relativt krävande jobb, ska hinna träna, har barn med diverse fritidsaktiviteter, vill umgås och resa och renovera och... Ja, ni förstår själva. Tid är inte bara pengar. Tid är hållbarhet! Ju mindre tid jag upplever mej ha, desto sämre val gör jag i regel. Vill jag däremot leva så hållbart som möjligt får jag oftare till det om det finns mera tid till förfogande. Ett sätt att komma vidare med detta är för min del nedväxling. Att sänka den materiella standarden ett pinnhål ger mej frihet att jobba lite mindre. Att jobba lite mindre ger mej lite mer vardagstid som kan omvandlas till hållbar livsstil. Ungefär så.

Långsamheten fascinerar mej. Inte bara för att den handlar om att njuta av livet och fånga dagen, men också för att den markerar kvalitet framom kvantitet. I mat, i resor, i kläder, i inredning, i skrivande... Den värnar process istället för produkt och ger mej utrymme att andas långa djupa andetag och tänka klart. Man kan ju (som Alan Watts) undra vart vi egentligen har så fruktansvärt bråttom?