Sommarpaus

Nu blir det sommarpaus på bloggen. I sju veckor ska jag enbart leva sommarliv med familjen. Efter visst övervägande har jag bestämt mej för att vila helt från blogg och FB och mejl under semestern.

Min tid vill jag istället ägna åt att samla krafter och bygga upp de livsreserver som gått förlorade under de senaste årens turbulens. Lamporna VILA och PÅFYLLNING blinkar igen ihärdigt på kontrollpanelen - som för de flesta arbetande småbarnsföräldrar, kan jag tro - och det är dags att bryta de vanliga mönstren. Mina semesterförväntningar är höga, men bara på några få saker: Jag vill sova mycket, läsa några romaner, äta grön och god mat, och röra mej i naturen. Och varva familjetiden med egen tid.

I övrigt trycker jag på "hold" och låter saker bero tills medlet av augusti. Tar dagarna som de kommer, utan MÅSTE eller BORDE eller ens KUNDE. Doftar på blommorna under korkeken. Och återvänder till vardagen, hoppeligen med batterierna laddade med hållbar energi, nånstans kring Alfons...

Sommarlovslunch

är det nån annan än jag som alltför snabbt tröttnar på detta med "mat två gånger om dagen" i sommarlediga barnfamiljer? fantasin när det gäller speciellt lunchen tryter efter typ en vecka.. barnen vill allra helst äta pasta med korv sju dagar i veckan, själv vill jag oftast äta sallad och omelett. gärna ska kockandet ta ingen tid alls, så att vi snabbt kommer tillbaka ut på gården och kan fortsätta med pyssel och lekar.

nu kastar jag ut min fråga i cyberrymden: hur gör ni, kära läsare? har ni några tips på enkel, bra och omtyckt vardagslunch för tre sommarlediga damer?

alla goda råd mottages med tacksamhet :)

Odlardygn

igårkväll var jag med vårt ekomarthagäng på talko på Aspegrens trädgård. vi försöker ju få till en självförsörjande helhet på våra 20 kvadratmeter odlingslott och nu har det mesta kommit i jorden: bönor av allehanda slag, kålplantor, tomater, äggplanta, potatis och rotfrukter, kryddor... och de smultronplantor vi ärvde av förra odlarna blommar nu näpet! igår gjorde vi en halvsvajig böntunnel av vide, som störbönorna småningom ska få klättra på och barnen springa genom.

varje gång vi träffas lär jag mej nya odlarknep. igår var det att avhärdningen från fönsterbrädet till utelivet kan underlättas väsentligt genom att helt enkelt bara förse de små förodlade plantliven med odlingsväv. inget vaktande av timmar och minuter, inget flyttande fram och tillbaka mellan sol och halvskugga, eller in och ut... bara ut i friska luften och odlingsväv över. hur kan jag ha missat det odlarknepet förut? det låter ju så självklart när man hör det!

idag ska så mina kålplantor (grön och violett grönkål, samt broccoli) ut i djupsängen och föres med odlingsväv. mina späda tagetes vågar jag mej på att föra raka spåret ut i trädgårdslandet och luktärterna ska jag staga upp mot uthusväggen. med duk över! den odlingsram som familjen samfällt snickrade ihop i helgen ska bli hemvist åt squash och bönor på höjden. fast först måste jorden grävas och varvas med både kompost och gödsel.

har jag ork och tid ska jag hämta en libbsticka, lite chokladmynta och backtimjan, samt en orange blomma jag inte vet namnet på från mina odlarvänner och därmed öka mångfalden i trädgården här hemma, både i färg och form och doft.

ja, ni hör... det kan bli ett odlardygn utan like. och jag gillar. skarpt!

Tvära kast

efter en vecka i metropol med kulturell påfyllning och en rejäl dos av urbant tempo och luft, har jag nu landat i lugnet. svårt drabbade som småfolket är av björkpollenallergi, är vi för några dagar hänvisade till ett liv inom hemmets fyra väggar. ganska skönt, om jag ska vara ärlig! vi får kvalitetstid tillsammans och jag hinner bearbeta intrycken från resan.

dessutom hinner jag hoppeligen med lite grönt pyssel: här finns lådor fulla med småplantor som ska härdas och planteras om i större krukor inför utesäsongen och trädgårdsland som vill inspekteras. jag är mäkta stolt över att denna vår ha klarat det som ofta är min första stora utmaning: omskolningen lyckades nämligen utan större förluster. nu gläds jag stort åt 6 tomatplantor, 1 gurkplanta, 2 squash, 4 chili och massor av fina kålplantor! bävar lite inför det som brukar bli den andra stora utmaningen: härdningen till utomhuslivet. idag ska jag dock trotsa rädslorna och lyfta ut plantorna några timmar i det tacksamt mulna vädret.

nu kan jag grunna vidare på om det månne funkar att ha lekstugan som ett slags provisoriskt växthus för tomaterna (tills jag lyckas skruva ihop ett "tomatskåp" av gamla fönster). jag kan ta en tur till trädgårdslandet och glunta in under växtduken och glädjas åt pyttesmå spirande gröna skott där jag sådde frön för ett par tre veckor sedan. (lite mera värme skulle dock inte skada med tanke på tillväxten!) och slutligen; nu kan jag slå på stort och planera kvällens middag på tunna skott av egen sparris, en sallad på egen ruccola och lokal fisk kryddad med färska egna örter. som en skön föraning av en kommande självförsörjande sommar...

kanske är det just för de tvära kastens skull som jag uppskattar mitt (gröna) hemmaliv så mycket? mot asfaltdjungel blir det egna trädgårdslandet så uppenbart värdefullt. från jord till bord - utan krumelurer. mot trendighetens glassiga kyla känns jord under naglarna som ett mycket ärligt visitkort. kanske uppstår perspektiv och insikt just i kontrasterna? jag vill leva med fötterna i myllan, men skulle aldrig kunna avstå från alla de upplevelser där min egen vardag utmanas och blir främmande för en stund. jag behöver storstadsbrus för att få syn på det gröna gräset på "egna" sidan...