Matmöjligheter

i dessa tider när vissa tycks ha svårt att skilja på vad som är ox och nöt och fläsk och häst, känns det oerhört bra att själv ha hyfsad koll på köttläget.

hemma hos oss brukas det gärna älg, företrädesvis sådan som sprungit fritt i skogarna kring moffas villa. därtill en del nöt som i bästa fall kommer den från bonden Mårtens gård som ligger i samma trakt. som komplement ibland ekologiskt fårkött från norra Österbotten. och ibland ekologiskt inhemskt nötkött från lokalbutikens hylla.

korvprodukterna kämpar dock vi fortfarande med. Småfolket formligen älskar korv och den prickiga finns ju lätt i eko-variant. däremot är det si och så med knackisarna och grillisarna. för tillfället köper vi oftast i hemstaden producerade sådana, icke-ekologiska tyvärr, men utan extra tillsatser. en pragmatisk kompromiss.

jag kan inte annat än hålla med dem som menar att vi borde se oss själva i spegeln nu när skandalerna rasar och matfusk av olika kaliber uppdagas titt som tätt. billigt och bra är en ovanlig kombination, i all synnerhet när det gäller (förädlade) livsmedel. tillsvidare är jag själv beredd att betala lite mer för vissa produkter i vetskap om att jag då får bättre kvalitet. jag kan pruta på kvantitet, men inte på kvalitet. på sikt hoppas jag kunna bli del av en lokal matring där vi köper det mesta direkt från producenterna och slipper mellanhänder och längre transporter. där vi vet att djuren haft det bra medan de levde och att de dött en värdig död - om en sådan nu finns.

men, det finns några riktigt bra alternativ: varannan vegetarisk. meat free monday. och lokalt producerad, ekologisk och grön mat!

Dags för ekofasta!

på tisdagen går vi in i fastan. fyrtio dagar av förberedelse inför påsk, fyrtio dagar till minne av de frestelser Jesus utsattes för, fyrtio dagar att skifta perspektiv.

fastetiden är ju en urgammal och vacker tradition inom kristenheten. många har tolkat den som en tid att avstå eget överflöd till förmån för dem som har det sämre ställt. att göra något som kommer andra till glädje. det förutsätter naturligtvis att den som fastar har en form av överflöd hon kan avstå från. det tror jag att de flesta av oss har.

för oss - som just nu lever i ett överflödssamhälle utan dess like - är fastan säkert mer angelägen än någonsin. överflödet drabbar oss i så många former: som information, underhållning, överkonsumtion, stress, kost vi mår dåligt av, prestationsångest och ytlighet... det finns så mycket i vårt samhälle som distraherar oss och gör det svårare att leva Ett Gott Liv. i vid bemärkelse.

påskfastan behöver därför nödvändigtvis inte alls beröra mat, den kan lika gärna gälla något annat som det liksom vill bli för mycket av. något annat som skingrar mitt fokus, får mej att glömma det som är viktigt. något som för mej i "fel" riktning i mitt liv. i dagens läge kan fastan också handla om mitt förhållande till miljön; hur jag hanterar naturens resurser, hur jag lever så att det finns en välmående Moder Jord också för kommande generationer. för alla som ivrar för hållbar livsstil kan fastan därför lämpligen ske i form av en ekofasta. då försöker man göra miljövänliga val, samtidigt som stillhet och måttfullhet får ta extra mycket plats i ens liv.

för egen del ska jag använda de närmaste dagarna till att slutgiltigt bestämma mej för vad min ekofasta detta år ska gå ut på. jag tror att det är viktigt att den gäller både kroppen och knoppen. att den leder till både inre eftertanke och yttre manifestation. och att den i någon form kommer någon annan till glädje.

inspiration och uppmuntran hittas från och med tisdag 12.2 här.

Veckans ekovink

var det ett tag sen jag kom med... nu plockar jag dock upp tråden genom att avslöja att




är min personliga gröna höjdpunkt denna vecka! finns i en butik nära mej och förhoppningsvis också i bibliotekets läsesal - det har jag faktiskt inte kollat... som vanligt full av inspirerande artiklar. och jag får vatten på min kvarn: estetik, ekologi och etik är det som gäller.

Min sanning

med KG Hammar i går kväll måste helt enkelt rekommenderas!

när TV-nyheterna var slut sökte jag ett avkopplande tidsfördriv, men zappade mig oförhappandes fram till ett samtal som bar på mycken klokskap och värme. i den före detta ärkebiskop tedde sig civilkuraget, helhetssynen och humanismen personifierad. han gav intryck av att vara en människa med mod och integritet att stå för sina övertygelser även när det blåser riktigt hårt. mest berörd blev jag av att han så uppenbart haft fokus på medmänniskan, i alla lägen. hans Se Människan - också i fråga om Ecce Homo - kan vi nog alla lära något av...

se själv när du hinner!

Frivillig enkelhet

i familjen blir det tal om sportlovsresor. någon nämner sista minuten i Söderns sol, någon suktar efter lugnet i Lapplands skidspår. fram läggs då oväntat förslaget "moffas villa" och Småfolket jublar.

fördelarna är klara:
1. packandet minimeras till mat, kläder, skidor, pulkor och böcker
2. fina spår och backar finns i närheten
3. skogen breder ut sig på alla håll och kanter
4. det finns gott om skogsvägar för turer med sparkstötting
5. stillsammare plats kan man knappast tänka sig
6. inget Internet, ingen TV
7. val av datum för avresa och retur kan hållas helt öppna
8. inga egentliga väderreservationer
9. ingen hyra, minimal bensinåtgång, kort resväg

nackdelarna mer diffusa:
1. kanhända blir äventyret något mindre än om vi åker Långt Bort (men det är inte så säkert... vinterliv på villan är ingen av oss bortskämd med för tillfället)
2. kanske har vi vuxna svårt att lyckas bryta oss ur vardagslunken när avståndet är kort
3. vi kan bli tvungna att skotta oss fram genom drivorna (första dagen, vilket i så fall ger god motion och vid närmare eftertanke närmast bör betraktas som en fördel)

det är alltså helt uppenbart att vi i familjen nu har chansen att leva som vi lär. att välja ett hållbart alternativ med begränsad miljöpåverkan och stark slow-känsla. alldeles frivilligt. alldeles enkelt. vi ska se hur det går...

Respekt!

är vad jag kände när Johan Persson häromdagen stod på scenen i Akademisalen och delade sin story: om hur en berättelse om oljeutvinningens mindre glamourösa sidor och verkligheten i Ogaden förvandlades till en berättelse om pressfrihet, människovärde och stormaktspolitik.

respekt för att han och Martin Schibbye vågade. tog en kalkylerad risk och sen råkade in i något långt farligare än de kunnat förutse. ändå behöll sin värdighet, sitt journalistiska öga och förståelsen för det större perspektivet, hur trängda de än själva var.

respekt för att de nu öppnar ögonen på oss andra - fotograferar och skriver om det vi helst vill glömma. nämligen att vårt oljeberoende kostar mer än vi vill tillstå. och att det verkliga priset betalas i humanitära katastrofer, nutida slaveri, människor som tvingas lämna sin by och sitt land, diplomatiska krumbukter inför regimer som fängslar journalister som terrorister.

respekt för att de fortsätter kämpa för att sprida de ord som inte får uttalas och de bilder som inte får visas.

och jag tänker att människor som Johan & Martin borde det finnas fler av i världen! följa deras fortsatta arbete kan man göra via den utmärkta bloggen. måtte vi alla bli inspirerade att dra våra små strån till stacken. eller helt enkelt bara tacka stort för att vi själva lever i landet med världens största pressfrihet...