Bildning behövs!

Apropå mitt inlägg härom veckan kan jag inte låta bli att puffa för Peter Ehrströms ledare i dagens VBL om allvarets och eftertänksamhetens roll i dagens utbildningsliv.

Jag tror vi är många inom Akademin som på olika sätt grunnar på dessa frågor... Hur kom det sig att universitetet blev en marknadsplats, en kostnadseffektiv struktur för handel och vandel med examina, poäng, genomströmning, kunskap? När blev det hela en resultatenhet i första hand och ett lärosäte i andra hand?

Jag lyfter verkligen på hatten för dem som försvarar humniorans och bildningens roll i dessa neoliberalistiska tider. Som ser bortom nyttotänkandet och inser att livet inte kan hanteras med en exceltabell.

Ett - noll till vardagen!

gästerna har vimlat förbi och champagnen är urdrucken. alla intryck i bild och toner och ord snurrar runt inom mej och väntar nu på att smältas, blandas, generera nya tankar och insikter. efter alla festligheter: nu längtar jag tillbaka till min vanliga gröna vardag igen!

det är förunderligt - som jag njöt av tempot och myllret och vimlet förra veckan. lika intensivt njuter jag nu av det lugn som lägger sig, myser över den lunk och förutsägbarhet som nalkas de närmaste veckorna. det är som att jag behöver förändringen i tempo. sju feta år kräver sina sju magra år, så att säga.

på senare tid har jag dessutom tyckt mej se ett mönster: Mitt Hållbara Liv låter sej avsevärt lättare göras när det är vanlig vardag. dels konsumerar jag mindre, eftersom inköpen sker mer planerat och medvetet. jag tar mej tid att leta runt i affärer efter det mest hållbara alternativet i fråga om kläder, skor, prylar, kosmetika eller mat. dels äter jag bättre: på regelbundna tider, ofta husmanskost lagad från grunden med enkla lokala råvaror utifrån en veckomeny med vegetariska inslag. dels väljer jag oftare bort bilen - ju lugnare vardag desto oftare tycker jag mej nämligen ha tid att ta till apostlahästarna eller cykeln. bara för att ta några simpla exempel. när det gäller ekofaktor är det alltså definitivt ett - noll till vardagen!

och just idag inser jag: kanske är det just detta som för mej är den djupaste innebörden av ordet vardagslyx?! att få vila i mina gröna rutiner, att kunna stanna upp inför det som sker, att oftast hinna tänka efter före... och kanske är den vardagslyxen bara möjlig om växlingen finns där. mellan vardag och fest, mellan lugn och brådska, mellan eftertanke och eufori. inget kunde därför ha varit lämpligare än en Earth Hour igårkväll. att få släcka lamporna och tända ljusen för en återgång till den vanliga gröna vardagen...

Det snurrar på...

därav tystnaden på bloggen.

det är mycket på gång just nu. stormens vågor går åter höga i den finlandssvenska utbildningsdebatten och som anställd inom en av de berörda organisationerna kan jag inte annat än bli engagerad. därtill rullar den vardagliga undervisningen på med full kraft, liksom förväntningarna på progression i forskningsarbetet. frilansuppdragen lyfter mig ur vardagen och ger nödvändiga impulser för den egna kompetensutvecklingen. om en vecka ska Campus Allegro invigas. med gemensamma krafter samlas vi i personalen för att bjuda besökarna på föreläsningar, work shops, konst och musik i dagarna sju (minst). mitt i förberedelsemyllret går jag runt och tänker att det är just såhär livet - och därigenom arbetet - ska vara. fyllt av möten där vi berör och berörs. fyllt av rum för korsade vägar.

inom pedagogiken är ju bildningstanken central: information, kunskap, kunnande i sig inte är målet för fostran, snarare är det en djup förståelse och en förmåga att relatera oss själva till omvärlden vi strävar efter. den förståelsen får näring i mötet mellan det som är bekant och det som är främmande. bildning förutsätter alltså ett "resa bort för att komma hem" gång efter annan, livet igenom. kanske är bildningsresan också i våra dagar till för att se mig själv och livet med andra ögon? om så är, så är jag övertygad om att mångfald utmanar enfald - också i fråga om det livslånga lärandet.

mitt i Campus Allegro finns en korsning, ett torg där det är högt till tak och fin akustik. när jag står där kan jag höra och se alla utbildningsenheterna, känna deras olika atmosfär och puls. där intill finns Benjamin Orlows stenbumling med texten "I can do anything I want". och inom mig formulerar sig ett slags svar. det är väl snarare så att "WE can do anything WE want" när vi kommer samman i miljöer där olikheter bejakas och värderas? för i mötena med de Andra, när vi ser och är sedda, hör och är hörda, det är då det glöder. det är då livet, utbildningen och forskningen rör på sig och vi blir dynamiska, kreativa, flexibla, innovativa.

nu finns gott om rum för nya möten. och jag påminns om ett av min kära fasters motton: Vierivä kivi ei sammaloidu (ungefär Det växer ingen mossa på rullande stenar). det rör verkligen på sig just nu. och jag gillar det!