10 mars 2013

Det snurrar på...

därav tystnaden på bloggen.

det är mycket på gång just nu. stormens vågor går åter höga i den finlandssvenska utbildningsdebatten och som anställd inom en av de berörda organisationerna kan jag inte annat än bli engagerad. därtill rullar den vardagliga undervisningen på med full kraft, liksom förväntningarna på progression i forskningsarbetet. frilansuppdragen lyfter mig ur vardagen och ger nödvändiga impulser för den egna kompetensutvecklingen. om en vecka ska Campus Allegro invigas. med gemensamma krafter samlas vi i personalen för att bjuda besökarna på föreläsningar, work shops, konst och musik i dagarna sju (minst). mitt i förberedelsemyllret går jag runt och tänker att det är just såhär livet - och därigenom arbetet - ska vara. fyllt av möten där vi berör och berörs. fyllt av rum för korsade vägar.

inom pedagogiken är ju bildningstanken central: information, kunskap, kunnande i sig inte är målet för fostran, snarare är det en djup förståelse och en förmåga att relatera oss själva till omvärlden vi strävar efter. den förståelsen får näring i mötet mellan det som är bekant och det som är främmande. bildning förutsätter alltså ett "resa bort för att komma hem" gång efter annan, livet igenom. kanske är bildningsresan också i våra dagar till för att se mig själv och livet med andra ögon? om så är, så är jag övertygad om att mångfald utmanar enfald - också i fråga om det livslånga lärandet.

mitt i Campus Allegro finns en korsning, ett torg där det är högt till tak och fin akustik. när jag står där kan jag höra och se alla utbildningsenheterna, känna deras olika atmosfär och puls. där intill finns Benjamin Orlows stenbumling med texten "I can do anything I want". och inom mig formulerar sig ett slags svar. det är väl snarare så att "WE can do anything WE want" när vi kommer samman i miljöer där olikheter bejakas och värderas? för i mötena med de Andra, när vi ser och är sedda, hör och är hörda, det är då det glöder. det är då livet, utbildningen och forskningen rör på sig och vi blir dynamiska, kreativa, flexibla, innovativa.

nu finns gott om rum för nya möten. och jag påminns om ett av min kära fasters motton: Vierivä kivi ei sammaloidu (ungefär Det växer ingen mossa på rullande stenar). det rör verkligen på sig just nu. och jag gillar det!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar