är vad jag kände när Johan Persson häromdagen stod på scenen i Akademisalen och delade sin story: om hur en berättelse om oljeutvinningens mindre glamourösa sidor och verkligheten i Ogaden förvandlades till en berättelse om pressfrihet, människovärde och stormaktspolitik.
respekt för att han och Martin Schibbye vågade. tog en kalkylerad risk och sen råkade in i något långt farligare än de kunnat förutse. ändå behöll sin värdighet, sitt journalistiska öga och förståelsen för det större perspektivet, hur trängda de än själva var.
respekt för att de nu öppnar ögonen på oss andra - fotograferar och skriver om det vi helst vill glömma. nämligen att vårt oljeberoende kostar mer än vi vill tillstå. och att det verkliga priset betalas i humanitära katastrofer, nutida slaveri, människor som tvingas lämna sin by och sitt land, diplomatiska krumbukter inför regimer som fängslar journalister som terrorister.
respekt för att de fortsätter kämpa för att sprida de ord som inte får uttalas och de bilder som inte får visas.
och jag tänker att människor som Johan & Martin borde det finnas fler av i världen! följa deras fortsatta arbete kan man göra via den utmärkta bloggen. måtte vi alla bli inspirerade att dra våra små strån till stacken. eller helt enkelt bara tacka stort för att vi själva lever i landet med världens största pressfrihet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar