Ayurvedatider

förunderligt hur livet förser en med de människomöten man för stunden behöver!

de senaste dagarna har jag nämligen oförhappandes (eller finns där kanske någon form av avsikt ändå?) råkat komma i samtal om ayurveda lite här och där. mina allra första möten med den urgamla indiska visdomen eller läran om livet var under studietiden. sedan dess har ayurvedan dykt upp med ojämna mellanrum och gett mej nya infallsvinklar när det gäller balans på olika områden i livet. nu verkar det vara dags igen!

i ayurvedan finns ett holistiskt anslag som tilltalar mej. den kombinerar inre och yttre, personlig hälsa och miljömedvetenhet, vardagsliv och filosofi. och detta på ett sätt som öppnar upp för livsstilsförändring. ayurvedan påminner mej om att jag genom att iaktta och reflektera och sedan handla kan utveckla olika delar av livet och mej själv. den lär mej att allt hänger ihop: små val i vardagen, tankemönster eller vanor, kan få oanade konsekvenser för helheten i livet.

sakta lär jag mej att läsa det finstilta i signalerna från kropp och knopp. lär mej att respektera dem, i smått och i stort. gradvis utvecklas min lyhördhet och integritet på ett sätt som är konstruktivt både för mej själv och min omvärld. just nu tror jag att ayurvedan kan lära mej skapa ramar, strukturer, konturer som är ändamålsenliga i ett hållbarhetsperspektiv.

ofta är det de enklaste elementen som är de mest utmanande för mej: lägga mej tillräckligt tidigt, äta den typ av kost som är rätt för mej, finna balans mellan aktivitet och vila... och nu söker jag det tempo som möjliggör Det Gröna Livet i vardagen, den livsrytm som stöder de behov jag har och de utmaningar jag står inför.

det är som vanligt spännande i ayurvedatider. jag läser och grunnar och håller mej öppen för nästa givande samtal. och ser gör mina små vardagsförändringar. tusenmilaresan som börjar med ett enda steg.