sent en kväll skypar jag med Klok God Vän. avhandlar vardagens viktiga petitesser: barnens matvanor, hjälp mot trassliga lockar, egna pockande behov av tid för yoga och kontemplation. kommer in på verkligt stora frågor om livet och döden. funderar på vikten av människor man kan umgås med och låta garden vara sänkt.
vårt samtal påminner mej om värdet av att spendera min tid med människor som ser och bekräftar både den jag är och den jag vill vara och den jag har potential att bli. inser att det hållbara livet aldrig kan levas i isolation. att det är alldeles nödvändigt att vi kan utvecklas och förändras tillsammans med varandra.
undrar om inte vår tids individualistiska ideal riskerar punktera oss och våra hållbara drömmar? om det bara är mig och mitt - aldrig vi och vårt - finns det kanske ingen mening i att välja en hållbar livsstil? om jag ständigt är ute efter att maxa mina upplevelser, putsa min framgångsrika fasad och hålla luft i mitt eget uppblåsta ego, måste jag kanske följa konsumtionssamhällets många trender och nycker? och hur ska jag då vilja våga vara hållbar eller avstå ens några av attributen? hur ska jag då finna hållbara vägar och ha mod och uthållighet att vandra vidare på dem, när de ibland både ger och tar det där lilla extra? jag tänker att det autonoma självet, den ensamma starka, den mångomtalade Individen i all sin prakt nog är både bräcklig och lite ömklig ändå.
också när det gäller de hållbara valen finns så mycket glädje och inspiration och styrka i att samlas och dela tankar, idéer, handlingar... jag gläds åt mina likasinnade vänner, den marthakrets jag är med i, de kontakter jag har på Facebook och bloggar och annanstans i världen. tillsammans bildar vi ett slags hållbart nätverk. en väv med inslag av utbildning, mat, hälsa, skönhet, kultur och handel. i dessa gemenskaper växer hållbarheten för mig. gång på gång, på nya sätt.
som min Kloka Goda Vän säjer: man behöver något att göra, någon att älska och något att drömma om. det gäller nog både livet och den hållbara livsstilen. och, skulle jag vilja tillägga, man behöver (minst) en Klok God Vän för att förstå det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar