Långsamt leder också någonstans - sjunger Lisa Nilsson på en av mina favoritskivor... Alldeles, så är det!
Jag tror allt mer på långsamheten. Idag invirad i en pläd, med brasa i kakelugnen, med en hög böcker och min kära bärbara på bordet. Lite kaffe och mörk choklad. Tid att läsa. Tid att vara. Tanketid! Det är då det plötsligt händer. Jag finner formuleringarna och boken tar form, den som jag skriver. Tecken för tecken, ord för ord. Jag jobbar, visst. Men på ett helt annorlunda sätt än annars. Jag vet att det är ett privilegium (och förvisso ett hål i plånboken!) men ändå. Jag liksom landar och blir inifrånstyrd under mina skrivdagar. Mer medveten om riktningen, målet och meningen. Det känns väldigt hållbart.
Jag önskar att fler fick landa i långsamheten då och då. Kanske skulle vi må bättre? Se helheterna? Fatta bättre beslut? Kanske skulle världen bli en bättre plats om vi gjorde en stilla långsamhetsrevolt...
Skickat via Blogsy
Hittade dig! Tack för intressanta diskussioner på en väldigt gungig resa! Vad skriver du om?
SvaraRaderaHej Mia - så trevligt att du hittade hit ;) Och tack själv för goda samtal! Här spinner tankarna på högvarv - det är många trådar jag gärna vill knycka i och utveckla... Boken, ja: det ska bli en fackbok i röstvård, baserad på forskning och erfarenhet. Härligt att få skriva i den populärvetenskapliga genren, dock!
SvaraRadera