Kände bara jag ville skriva det ikväll. Att idag är varit en sådan dag då jag på något förunderligt sätt levt i nuet. Jag som så lätt slinker iväg med tankar både bakåt och framåt i tiden. Jag som så lätt tänker på sverigedemokrater och kärnkraftsbyggen och alla världens orättvisor och eländen.
Jag har haft vanlig måndag med jobb och barnens aktiviteter och ett biblioteksbesök och en alldeles underbar kvällspromenad vid vattnet. Och nu en lugn stund med ljus och te och samlade krafter. Och allt är väl och jag är så tacksam.
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar