Jag bara måste konstatera att november detta år är en så otippat skön månad! Jag som annars lätt blir seg och dyster i mörkret och kylan... Men inte i år! Och nu ska ni få veta varför jag är så nöjd.
Jag har haft ett lugnare tempo än på länge. Jag har fått syssla allra mest med det jag gillar bäst. Jag har tackat nej till och med till ett och annat spännande och roligt uppdrag. Jag har istället haft gott om familjetid och hemmakvällar. Jag har hunnit gå långa promenader. Jag har skämt bort mig själv med näringsrik mat, druckit gott och nyttigt te och unnat mej många stunder framför kakelugnens sprakande brasa. Gärna med ett stickprojekt eller en bok i handen. Jag har lyssnat på musik. Jag har badat mina fötter i örtbad. Jag har sovit långa nätter.
(Obs. Jag har även grälat med min sambo, tjatat på mina barn, suckat över översvämmad tvättkorg och ostädat hus, men det betraktar jag som en del av normaliteten... Vi lever förvisso icke i rosaskimrande Bullerbyn. Vi lever på riktigt.)
Men ändå: Kanske är det goda livet i november inte alls så svåråtkomligt? Kanske behövs egentligen inte södernresor och avancerad vardagsflykt? Kanske finns det goda livet där (här!) hela tiden? Kanske gömmer det sig i detaljerna, i de riktigt enkla sakerna i vardagen? I det som finns kvar när jag skalar bort en del yttre krav och måsten. När jag ställer om. När jag släpper greppet och slappnar av och tänker "good enough" och mera Är än Gör. Kanske bor det goda livet och nöjdheten grannar i mina noppiga ullstrumpor. En kväll sent i november...
* "Sent i november" är titeln på Tove Janssons nionde och sista bok om livet i Mumindalen. I boken ligger fokus på sökandet efter något förlorat, på förväntan om ett varmt och lugnt omhändertagande, på det egna inre arbetet. Ni ser säkert parallellen...
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar