Jul i handelns år 2014

Jag fortsätter med systemkritiken såhär dagarna innan jul ;) Det känns nämligen som att ju närmare julafton vi kommer desto grällare och skränigare ter sig den kommersialiserade julen. I förra veckans Kyrkpressen fanns ett på detta tema läsvärt inkast av Mats Björklund. Läs det gärna!

Och det hände sig vid den tiden att från marknadskrafterna utgick ett påbud att hela världen skulle överkonsumera. Detta var ingalunda den första köpfesten och den hölls när Mammon regerade över sunda förnuftet. Då färdades alla, var och en till sitt köpcentrum, för att låta barskrapa sig. Så gjorde ock Jonatan. Och eftersom han hade förmånskort till båda de stora kedjorna begav han sig till staden för att storhandla jämte Marina, sin trolovade, som också var kortinnehavande. Medan de var där var tiden inne för bankkontot att övertrasseras. Och Marina tog sitt kort, slog in koden och tog resten av inköpen på kredit, ty det fanns inte en cent kvar på kontot.

I samma nejd var då några mindre bemedlade ute och rastade sin hund om kvällen. Då stod en Mammons ljusreklam framför dem och ljuset kringstrålade dem och de blev mycket nedstämda. Men reklamen sade till dem; ”Var inte rädda. Se jag bådar eder en stor glädje som skall vederfaras alla kundgrupper. Ty idag har ett nytt handelshus öppnats för er och där är priserna ännu förmånligare. Och detta skall för eder vara tecknet; ni kommer att finna en stor skara mänskor som lydigt konsumerar trots sina tomma konton.” Och i samma stund var där jämte ljusreklamen en stor mängd annan reklam som förkunnade: ”Allt du behöver finns i hyllan och Frid och Julstämning på jorden åt alla människor, som har råd därtill.”

När ljusreklamens budskap sjunkit in sade de mindre bemedlade till varandra: ”Kom, låt oss gå till köpcentret och åtminstone se det som där har hänt och som reklamen har kungjort för oss.” Och de skyndade åstad och fann Jonatan, Marina och alla andra som gjorde sina inköp. Och de berättade inte med ett ord hur det kändes att inte kunna delta i allt detta handlande. Också Marina gömde och begravde oron för den kommande Visa-räkningen i sitt hjärta. Och de mindre bemedlade vände tillbaka och suckade djupt över att de inte hade råd att köpa sig en lika fin jul som alla andra.

Allt var precis så som det inte borde vara.

Frågorna om varför och för vems skull och på vilka sätt vi firar jul tränger sig på. Kontrasten till det som är julens verkliga budskap blir allt mer besvärande. Hur ser månne de alternativa bilderna av Den Goda Julen ut? Vad är det världen vi lever i behöver - egentligen? Får man önska att nästa års parafras på julevangeliet blir en berättelse om medkänsla, fred eller glädje...