Ja, här rinner dagarna iväg och snart är vi framme vid 24! Veckorna i advent fylls med jobblunk, diverse festligheter och lite julförberedelser. Som ni märker står bloggandet inte alltid överst på To Do-listan... Där står nämligen på julefrid & julefröjd!
Även om jag (som väl nästan alla småbarnsmammor) är fruktansvärt bra på att ha många järn i elden samtidigt och ständigt försöka vara steget före, övar jag mig just nu på att istället sänka ribban, släppa taget och inte vara så himla duktig hela tiden. På riktigt! Jag övar mig på att njuta av den fina juliga bordslöparen jag fick av min mamma en jul långt innan vi visste att hennes tid skulle bli så kort. Jag ser på det för hand mönstret och känner linnets grova struktur under mina fingrar. Ser hur det lugna grå finns strax intill det glada röda. Jag övar mig på att andas djupt och jag låter sorgetårarna komma - för sida vid sida med dem finns faktiskt plats för glädjen. Jag tänder ljusen i adventsljusstaken som min pappa gjort och övar mig i att ha tillit till att ljuset övervinner mörkret. Jag övar mig på att blunda för vardagskaoset och finna inre ro i skenet av adventsstjärnan i fönstret. Jag övar mig på att skippa alla julens konstlade måsten och istället känna efter vad just jag och min familj behöver för att må bra tillsammans den här julen.
Visst, också jag har behov av lite jultraditioner. Men för mig handlar de numera varken om välstädade skåp, perfekta julgranspynt eller hemlagade sillar. För mig handlar de om gemenskap, om eftertanke och omtanke, om vila och påfyllning. För mig är det jul när vi sitter många runt bordet, när vi sjunger tillsammans, när vi hör julevangeliet. För mig är det jul när jag får gå på julbesök till äldre släktingar, när julens budskap kommer till uttryck i konkret handling, när jag får ge, snarare än få. För mig är det jul när det finns utrymme för både sovmorgon och tupplur, när det finns tid för spontana infall, när stillheten sänker sig sent på julaftonskvällen.
Min erfarenhet hittills i livet säjer att julkänslan korrelerar kraftigt med förmågan att skala av ytligheterna och istället fokusera inåt. Just därför får adventstiden i år handla mer om den inre förberedelsen än om den yttre. Den som gör att jag har ork och lust kvar för både julefrid och julefröjd när juldagsmorgon glimmar.
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar