Fastevana 4: öva tillit

Såhär långt in i fastan vill jag berätta vad jag i grund och botten fastar över detta år: tillit.

Tillit har nämligen av olika orsaker blivit en bristvara i mitt liv de senaste åren. Det kanske blir så när människor i ens närmaste närhet blir sjuka och dör - mitt i livet. När marken gungar under fötterna. När man får barn och inte sover ordentligt på flera år. När världen nu är som den är. När man arbetar alldeles för mycket och för hårt för länge. Man i det här fallet är alltså jag. Ändå vet jag inte ens säkert varför min tillit runnit ut i sanden.

Det jag vet säkert är att tillit är livsviktigt för mig. Egentligen tror jag att tilliten är fundamental för alla människor. Vi behöver känna tillit till oss själva och till varandra. Vi måste få kunna lita på att våra vingar bär, eller att andra bär när våra egna behöver vila. Vi behöver förstås också kunna släppa taget, ge ifrån oss kontrollen, lita på andra människor både vill och kan vara med och bygga Det Goda Livet. Vi behöver få känna tillit till framtiden. Framförallt behöver vi ha någon form av existentiell tillit - till själva livet. Att livet bär.

Men kan man faktiskt öva tillit? Jag tror det. Jag kan öva mig i att se det goda i mig själv och i andra människor. Jag kan öva mig i att vara ärlig och visa min sårbarhet. Jag kan öva mig i att låta saker vara som de är och tänka att "det löser sig" - för det gör det ju oftast. Eller jag kan öva mig i att se möjligheterna, de goda alternativ som alltid finns. Jag kan åtminstone bestämma mig för att inte låta cynism eller negativism få så stor plats i mitt liv. Jag kan öva mig i att upptäcka alla goda nyheter om människor som arbetar för klimatet, för de utsatta, för rättvisa, för glädje i världen. Just nu under fastan övar jag mig bara i att upptäcka tillitsglappen och fylla dem med något annat och bättre: lugn, förtröstan, hopp...

Tillit är ett av de finaste orden i svenskan. Tillit är något stadigt. Någonting som bygger på det som är äkta och öppet och tryggt. Kanske handlar tillit också om en gnutta tro - och om kärlek?