Det rör på sig

De senaste veckorna har det dessvärre hänt mycket på udden i Hanhikivi. Fennovoima har kalhuggit ett 90 hektar stort område. Man har också byggt väg (infrastruktur) och kommer inom kort att stängsla in hela området. Sommarstugeägare i området får snart sina fastigheter inlösta, oklart till vilket pris, och måste tömma stugorna inom maj månad. Allt detta innan bygglov ens är beviljat. Aktivister har protesterat på olika sätt (se bilden, foto Tiina Pirttinen) och både organisationer och vanligt folk försöker på olika sätt arbeta för att uppmärksamma och ifrågasätta förfarandet.

I media har saken på sistone tack och lov fått mer och mer uppmärksamhet. I Vasabladet och Österbottens Tidning, Keskipohjanmaa och Kaleva har det funnits flera bra artiklar om frågan. Antalet insändare har varit stort, både inför riksdagsvalet och efter. SVT Norrbotten rapporterade 26/4 om aktivisterna som agerade på Hanhikivi i helgen, likaså har Västerbottenskuriren och Norrbottenskuriren gett frågan utrymme. I finländska riksmedia har frågan tyvärr ännu inte lyfts och man kan verkligen undra varför...

På lokalplanet finns dock ett fint spirande motstånd. I Umeå och Luleå är det seminarier på gång (info kan man hitta via Kärnkraftsfritt Bottenvikens fb-sida) och den som vill lära sig mer och diskutera har alla möjligheter till det. I Jakobstad samlas det just nu in namn angående stadens aktieinnehav i Fennovoima. Frågetecknen är många och det finns all anledning att lyfta katten på bordet. Ofattbart är dock hur det kan ha tagit över ett år (!) innan den motion de grönas ledamot Anna-Maija Lyyra lämnade in om saken den 24.3 2014 kommer upp till behandling. Man häpnar över trögheten! Men inom kort ska ärendet upp i fullmäktige och jag hoppas att vi är många som skriver på namninsamlingen t.ex. på Vegana, Kruska och Yogaways! Och jag hoppas vi är många som kontaktar våra folkvalda representanter och ber dem grundligt sätta sig in i ärendet före mötet. Det är mycket pengar på spel, och ytterst oklara utsikter till ekonomisk lönsamhet för enskilda kommuner, särskilt på lång sikt. Är våra förtroendevalda verkligen insatta och vågar de i så fall ta risken?

Oavsett vad man anser om kärnkraften som energiform tecknar skeendet på olika nivåer en rätt dyster bild av storbolagets och kärnkraftslobbyns respekt för demokratiska processer, tillståndsbeviljande och agerande i byggprocesser. Varför denna brådska i somt? Varför denna tröghet i annat?

Det som inger hopp är ändå att det finns så många som engagerar sig nu för att belysa ärendet och påverka på olika sätt. Varje samtal, varje insamlat namn, varje artikel och varje insändare bidrar till att lyfta folks medvetenhet om övergreppen mot natur och människor i Hanhikivi. Det finns många olika sätt att engagera sig! Och därmed i förlängningen bidra till att vi tillsammans kan vända vår energiskuta i en mera hållbar riktning.

Det rör på sig - och det är upp till dig och mig och oss allihopa om det i slutändan blir mera på gott eller ont.

 

Skickat via Blogsy