Blessed mess

En alldeles vanlig fredag - och ändå inte. Dagen efter årets hittills kallaste dag. Igår hade vi minus 26 grader ute och plus 16 grader i köket. Idag är det aningen varmare, både ute och inne. Dessutom sagolikt vackert med all rimfrost i träden.

Jag sitter och skriver på min bok (manus ska vara klart sista januari, så om det blir tyst här på bloggen vet ni varför). Det är skinntofflor och ärvd gotländsk yllekofta som gäller. Och många muggar varmt te. Och brasor i kakelugnarna, både morgon och kväll.

Det är då det händer. Inom mej bara smyger sig känslan fram. Tänk att jag får leva såhär! Att jag har ro att skriva, fast många andra jobbprojekt tränger sig på. Att jag får tossa runt i vårt röriga hem i egen takt idag, hela dagen. Att jag får ha en familj, som pockar på min uppmärksamhet och som inte alltid plockar undan efter sig själva och därmed lär mig mycket om det här med kontrollbehov och multi tasking. Att jag har sådana underbara vänner, som jag visserligen inte alltid hinner träffa så ofta som jag vill, men som bryr sig på riktigt. Att vi har ved i skjulet, att vi har bra mat i skåpen, att det finns garn och tyg för kreativa projekt i många år framöver. Med mera, med mera.

Konstigt nog innefattar känslan också allt det svåra. Sorgen över sjukdom och död, sömnlöshet och utmattning, krångliga och utmanade situationer och relationer. Någonstans bara den kanske självklara insikten om att detta är Det Levande Livet - och vilan i det.

Att sådant. En lite ovanlig fredag.