Kefirvardag

Ja, så lever vi då ett slags kefirvardag... Jag känner igen känslan; samma som när vi i perioder groddat eller matat surdeg. En liten stund varje dag ägnar jag åt att göra kefirsysslor. Jag rör om i burken. Jag kollar om den skiktar sig och är klar. Jag silar.

Jag häller upp på flaska. Jag förvarar den färdiga kefiren i gammal glasflaska och med en datumtejp på locket. I kylen, förstås. Och så matar jag grynen med ny mjölk.

Såhär med en veckas erfarenhet kan jag konstatera att vi kommit in i en kefirrutin. Våra barn dricker gärna en kefirsmoothie som kvällsmål och själv späder jag på med en extra dos i form av ett glas ren kefir en gång om dagen.

Vår kefirsats ger just nu cirka 5 dl färdig dryck per dygn och det känns rätt lagom. Dock verkar grynen öka lite efter hand, så småningom får vi antingen göra större satser eller ge bort en del av våra gryn... Ännu är det ju lite svårt att bedöma effekterna av kefirdrickandet, men jag tycker att själva rutinen kring vår kefirverkstad är rogivande. Barnen är intresserade av hur det hela ska göras och lär sig på köpet en del om DIY. Kanske förstår de att man inte behöver vara helt beroende av att ha en mjölkhylla i en butik. Att man kan tillverka powermat själv. Dessutom gör kefiren att vi pysslar på tillsammans i köket en stund varje dag. Bara en sån sak, i dessa skärmtider.

På det hela taget känns kefirvardagen riktigt bra. Lite otippad. Mycket homing. Lagom lätt att genomföra. Väl värd det lilla besväret.

 

Skickat via Blogsy