I fredags gick Jordnäras inspirationsdag SOLUTIONS FOR A BROKEN WORLD med Daniel Hansson av stapeln. Dagarna innan hade varit stressiga, men nu var jag fylld av ett stort lugn och av förväntan. Jag bara kände inombords att något fint var på gång. Så blev det också! Ett magiskt morgonljus lyste över den gamla prästgårdsbacken, trädgården sprakade av höstfärger och luften var sådär klar och hög som den bara är i slutet av september. Och inne i huvudbyggnaden - dessa urgamla rum med behagliga proportioner, rofyllda färger och gedigna material, utsikten över odlingarna. Människorna som droppade in en efter en: värmen i leenden och handskakningar, innerligheten och den trevande nyfikenheten. Och småningom doften av kaffe nerifrån köket. Det bådade gott... Det bådade kreativt lugn och tankeflöde.
Daniel inledde med att berätta om sin egen resa, hur hans perspektiv förändrades i ett omvälvande möte med de urgamla cedrarna i vildmarken i Idaho. Han talade om människan som relationell varelse. Han talade om djup återkoppling, till naturen och till varandra. Och i mitt huvud ekade nyligen citerade ord av min favoritfilosof Martin Buber: "I consider a tree"... Och kanske är det i mötet med träden som allt kan förändras?
Sedan följde en både informativ och engagerande föreläsning med inslag av film, filosofi och fakta. Referenser till da Vinci och Spinoza, till konsten och vetenskapen. En föreläsning som fick mig (som betraktar hermeneutiken som ett fundament för det mesta jag gjort i forskningsväg hittills) att se begreppen hel och helhet i ett alldeles nytt ljus. Att se deras värde i arbetet för en hållbar värld. Och varvat med det: berättelserna och bilderna, diskussionerna och de praktiska övningarna. Däremellan Rosenlunds husmanskost till lunch, en nypa frisk luft och solsken.
Och så nonstop tankeflöde, dialog, process i mindre grupper. Vi arbetade med stora papper och färgrika pennor i kreativa övningar för att öva upp vårt systemtänkande och den analytiska helhetssynen gällande teman som låg oss själva nära. Vi drog pilar och dubbelpilar, försökte finna hävstångspunkter. Vi diskuterade oss fram till både "roten till det onda" och "roten till det goda" (min tolkning) och upptäckte länkar mellan fenomen som förstör och/eller förändrar. Allt i syfte att byta perspektiv och upptäcka var förändringspotentialen ligger. Vi jobbade intensivt fram tills vi var tvungna att avrunda och lite motvilligt söka oss hemåt, var och en till sitt.
Det är förstås alldeles omöjligt att fånga en transformativ process av det här slaget i ord i ett inlägg på en blogg. I mig bultar skildringen av det där mötet med vildmarken starkt. Insikten om hökblickens nödvändighet, cedrarnas långa perspektiv, naturens system som fundamental princip. Och proportionerna: hur väger vi ekologiska, sociala och ekonomiska värden och förstår dem i förhållande till varandra. Vad väger tyngst och skapar hållbarhet i mitt eget liv? Vilket är klimatförändringens verkliga pris - i euro och cent, i eskalerande klyftor, i förlorade ekosystemtjänster? Och var finns de där zonerna där verklig förändring är möjlig, där en liten knuff i rätt riktning kan göra stor skillnad? Jag anar konturer men har inte grunnat klart än.
Länst in i hjärteroten finns också glädjen och värmen i människomötena jag fick uppleva. Ett rum fyllt av grönskimrande vänner, som en av deltagarna så poetiskt kallade det! Jag vet att det över tid kan komma mycket gott ur sådana gemenskaper... Och ju mer tiden går, desto mer övertygad blir jag om att det är relationerna som är den springande punkten i allt verkningsfullt miljöarbete. Relationerna till oss själva, varandra och naturen - om de blir integrerade och återknutna - då finns det hopp om ett hållbart liv i en hållbar värld!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar