Torsdagkväll på tåg. En bok, en kopp te, skön musik i lurarna... Ro att koppla av, trots bruset omkring. I en januari utan mot stycke - fylld av jobb, men också av ett paradoxalt lugn. Jag förundrad och tacksam.
Förundrad över att jag faktiskt växlat ner. Att jag har denhär beslutsamheten, efter allt det sköra. Att det tog så länge att komma hit.
Tacksam över förmågan att känna ro, glädje, mening. Att leva mina dagar som jag gör just nu. Att ha tillit igen. Att äntligen förstå: Time Will Come.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar