till mellandagens lov

igår hade jag en mellandag - en halvledig dag mellan helg och arbetsvecka.

det är märkligt hur mycket gott en sådan dag kan göra. att bara arbeta i sin egen takt med tvätt, med brödsmulor, med oringda telefonsamtal, halvgjorda kursförberedelser och med olästa artiklar. att gå en kort promenad mitt på dagen och att plocka in några äpplen ur det av höststormen sargade trädet.

efter veckor med ribban högt känns det underbart få lägga ribban så lågt att ingen egentlig ansträngning är nödvändig. på något märkligt sätt finner jag en lagom lunk och får - paradoxalt nog - rätt mycket gjort. till och med såpass att jag kokar en sats linssoppa och bakar speltmuffins och därigenom blir snäll mot både miljö, plånbok och hälsa.

sen tar jag småfolkets eftermiddagsgnäll med jämnmod och orkar engagera mej i både större och mindre bryderier. och åter en gång slås jag av att det är tiden och tempot som är roten till det goda i mitt liv.

veckans ekovink 1

te (och kaffe, för den delen) är en vara som många av oss konsumerar dagligen och stundligen. sortimentet i affärerna har de senaste åren till min stora glädje utökats med både ekologiska och fair trade varianter, men faktum kvarstår: tebladen (eller kaffebönorna) skeppas från andra sidan jordklotet och har därigenom en hel del miljöpåverkan.

denna vecka ska jag därför prioritera att brygga te på växter ur vår egen trädgård. det blir mynta, som lugnar och svalkar, och citronmeliss, som sägs förbättra sömnen. blir jag riktigt ivrig kanske jag brygger en kopp på några kvistar oregano för att hålla förkylningarna stången. samtliga örter har inom traditionell medicin rykte om sig att vara välgörande och hälsobringande, men bör förstås inte konsumeras i stora mängder (speciellt inte under graviditet).

ovannämnda växter kan med fördel odlas på en liten plätt eller i kruka också i vårt klimat. som ögonfröjd och som nyttoväxt. de kan konsumeras färska eller torkade. garanterat utan tillsatser, utan transporter - och producerade av stolta odlare med självförsörjningsfaktorn lite mer på plus.

Ti arbeit i lag

Som Lars Huldén skriver: det är en lycka att arbeta tillsammans med dem man hör ihop med - på sätt eller annat. Idag sker det i form av en Skördemarknad på Rosenlundsbacken i Jakobstad.

Som frivillig första gångens talkoande i caféet sätter jag mej på cykeln i arla morgonstund. Trampar genom en höstruggig, halvsovande stad för att koka skördesoppa. Parkerar mitt klimatsmarta fordon mot en stenmur från 1700-talet och blickar ut över den färgsprakande trädgården. Morgondiset exploderar i en regnbåge av gult, orange, rosa, rött, grönt och violett. 

Inne i orangeriet är det varmt och lugnt. Och kreativt kaos - i ordets allra bästa bemärkelse. Det ska bjudas på soppa, bröd, bullar och muffins med chokladfrosting. Pajer och äppelkakor ska paketeras in för försäljning och växelkassor ska räknas. Varor ska bäras ut till marknadsstånden på gården. Kaffebord ska dekoreras och serviser dukas fram. Utan en aning om huruvida besökarna för dagen blir femton eller femtio eller kanske etthundrafemtio.

Min beundran för talkovännerna är total! En helt vanlig lördag mitt i hösten skapar de detta rum för möten: med människor, med smaker och dofter, med lokalproducerade färska råvaror, med historiens vingslag och visioner för framtiden. Bakar bullar och säljer pumpor, svettas inomhus och huttrar utomhus. Yngre som äldre. Finsk- som svenskspråkiga.

När jag tar en paus och äter min skördesoppa blickar jag ut från orangeriet. Jag ser barnvagnar, damer och herrar med grå tinningar, bebisar i bärselar och medelålders kvinnor i stilrena kläder. De talar med varandra, de ler och de nickar. De ser närvarande ut, om ni förstår vad jag menar. Och jag tänker att detta måste vara den hållbara livsstilen materialiserad. Just där och då blir livet koncentrerat till här och nu. Till samvaro och närvaro.

Och konturerna för min egen hållbarhet tecknas tydligare.