Som Lars Huldén skriver: det är en lycka att arbeta tillsammans med dem man hör ihop med - på sätt eller annat. Idag sker det i form av en Skördemarknad på Rosenlundsbacken i Jakobstad.
Som frivillig första gångens talkoande i caféet sätter jag mej på cykeln i arla morgonstund. Trampar genom en höstruggig, halvsovande stad för att koka skördesoppa. Parkerar mitt klimatsmarta fordon mot en stenmur från 1700-talet och blickar ut över den färgsprakande trädgården. Morgondiset exploderar i en regnbåge av gult, orange, rosa, rött, grönt och violett.
Inne i orangeriet är det varmt och lugnt. Och kreativt kaos - i ordets allra bästa bemärkelse. Det ska bjudas på soppa, bröd, bullar och muffins med chokladfrosting. Pajer och äppelkakor ska paketeras in för försäljning och växelkassor ska räknas. Varor ska bäras ut till marknadsstånden på gården. Kaffebord ska dekoreras och serviser dukas fram. Utan en aning om huruvida besökarna för dagen blir femton eller femtio eller kanske etthundrafemtio.
Min beundran för talkovännerna är total! En helt vanlig lördag mitt i hösten skapar de detta rum för möten: med människor, med smaker och dofter, med lokalproducerade färska råvaror, med historiens vingslag och visioner för framtiden. Bakar bullar och säljer pumpor, svettas inomhus och huttrar utomhus. Yngre som äldre. Finsk- som svenskspråkiga.
När jag tar en paus och äter min skördesoppa blickar jag ut från orangeriet. Jag ser barnvagnar, damer och herrar med grå tinningar, bebisar i bärselar och medelålders kvinnor i stilrena kläder. De talar med varandra, de ler och de nickar. De ser närvarande ut, om ni förstår vad jag menar. Och jag tänker att detta måste vara den hållbara livsstilen materialiserad. Just där och då blir livet koncentrerat till här och nu. Till samvaro och närvaro.
Och konturerna för min egen hållbarhet tecknas tydligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar