Pumpasoppa!

Nu har jag gjort mitt livs första pumpasoppa! Vi fick en fin liten pumpa med vår REKO-leverans häromveckan och den har bara stått där på och väntat på att bli använd. Ni vet hur det kan vara med "nya" grönsaker, att man velar lite innan man kommer fram till hur man ska använda dem.

Men så igår kom jag till skott och hittade ett mycket enkelt recept:

Jag skalade och kärnade ur en pumpa (cirka tio cm i diameter), tärnade och fräste i rypsolja tillsammans med en hackad lök och några klyftor vitlök. Spädde med vatten och en tärning buljong. Lät koka en kvart. Kryddade med svartpeppar. Mixade och klickade färskost i.

Färgen är underbar, smaken rund och god. En blivande klassiker i receptsamlingen, misstänker jag.

 

Skickat via Blogsy

Ruskväderstankar

Ute blåser höstliga vindar och regnet smattrar mot vårt plåttak. Hösten knackar på och jag vet faktiskt inte om jag är riktigt beredd att öppna. Jag är liksom ingen riktig höstmänniska. Jag är nog snarare en utpräglad sommarmänniska som lite motvilligt försöker komma till rätta med ett ofrånkomligt faktum.

Av någon outgrundlig anledning har jag de senaste dagarna mött några människor som verkligen älskar hösten. Som gillar när det drar ihop sig, blir svalare och mörkare och ruskigare. Och nu börjar jag undra om Universum kanske har tänkt att jag kan lära mig något nytt om höstens hemligheter?

Den vackra höstdagen är det ju lätt att tycka om: andas den klara luften, njuta av de sprakande höstfärgerna. Det är dagarna med ruskväder (som idag) som är min utmaning. Pedagog som jag är inställer sig strax några frågor: Hur lär jag mig tycka om dem? Kan det funka med lite klassisk betingning i Pavlovsk anda? Kan jag lära mig att associera ruskväder till något positivt och därigenom bli en människa som verkligen njuter av hösten?

Det känns värt ett försök, så nu har jag bestämt mig för ett behavioristiskt inspirerat experiment. Jag har tänkt ut en strategi som går ut på att under dagar som idag

1) elda i kakelugnen och lyssna till knastret, se lågorna, känna doften och värmen
2) dricka te bryggt på färska örter från vår egen trädgård
3) plocka fram mina lyktor och tända lite levande doftande ljus
4) kura i soffhörnet med Älsklingarna jag har här hemma
5) plocka fram den där högen med skönlitteratur som bara längtar efter att bli läst

- och se vad som händer. Kanske är höstens alla ruskväder inte så tokiga ändå... Kanske kan de med lite betingning till och med bli Hett Efterlängtade Höstmys?

Bondbönorna skördade

Detta är årets bondbönor. Skördade redan nu pga nån irriterande liten skadegörare som gjorde baljorna svarta... Skörden är fin, men inte jättestor, får man säja. Vi satte plantor på motsvarande åtta meter. Detta gav sammanlagt ett drygt kilo baljor - det ni ser är de spritade bönorna (i otorkat skick). Vi får se hur mycket de väger när de väl har hunnit torka. Ett par små askar fryste vi in i experimentsyfte. Och så sparade vi några hela baljor som ska få torka och ge utsäde till nästa år.

Om jag räknat rätt kostade dessa bönor oss knappa 5 € i utsäde. Vatten och arbete räknas inte, eftersom bondbönor är så anspråkslösa och lättodlade. Jag såg att hela baljor säljs till ett kilopris på femtio kronor per kilo. Vågar man undra vilket priset på torkad bondböna skulle vara i butiken? Någon kassako är hemmaodling av bondböna troligen inte, men med eget utsäde och en lite större areal kan den på sikt bli ett fint litet tillskott i självförsörjningen.

Det fina med egen odling av bondböna är också att vi förbättrar jorden, eftersom bönor fixerar kväve. Dessutom kan vi äta bönorna superfärska och vi vet ju exakt hur (giftfritt) de är odlade. Eftersom bondbönan är en näringsrik vegetarisk variant av protein och möjlig att ta tillvara för vinterförrådet är den också en av de växter vi mer än gärna experimenterar vidare med nästa säsong!

 

Skickat via Blogsy