Jordnära - premiär!

Ikväll var det äntligen premiär för vårt (sambons och mitt) gemensamma hållbarhetsprojekt! Vi har ju båda länge intresserat oss för miljöfrågor och varit aktiva i olika sammanhang: bloggat, skrivit, skapat, pratat och gjort konkreta evenemang. Nu villl vi ge engagemanget en ram och den ramen är alltså Jordnära, ett mikroföretag som jobbar med hållbarhetsfrågor genom vision och kommunikation. Det känns inspirerande - och förstås också lite pirrigt!

Vi inledde verksamheten med att ordna en visning och diskussion av filmen This Changes Everything här i Jakobstad. Filmen är ju inte direkt lättsmält - den väcker många obekväma frågor om de berättelser vi lever inom, om kapitalismens kraft och om utmaningarna med att skapa en verklig förändring som gör att världen klarar tvågradersmålet. Bland annat. För min del väckte diskussionen många tankar, framför allt om hur vi kan väcka hopp och handlingskraft bland alldeles vanliga människor och om hur en förändring på bred front kan bli möjlig. Det räcker liksom inte med att bara Matti Meikäläinen ställer om - det behövs en omställning på alla nivåer från det lokala till det globala. Och helst nu, meddetsamma!

En diskussion med många väldigt olika röster kändes i varje fall som en god start på både en förändringsprocess och på det gemensamma projektet. Kanske kan Jordnära bli ett forum för diskussion om miljö, klimat och hållbarhet i en region där det annars är rätt tyst i dessa frågor? Kanske kan vi bidra till någon form av förändring och plattform för lokal omställning just genom att skapa mötesplatser och rum för dialog. Jag vill tro det.

Just nu bokar vi höstens program; bland annat en workshop den 30 september med Daniel Hansson från Terra Religata. Då blir det "solutions for a broken world" och möjlighetstänk för hela slanten, så håll utkik efter den närmare info som kommer inom kort via vår Facebooksida och även här på bloggen!

 

Skickat via Blogsy

Kefirvardag

Ja, så lever vi då ett slags kefirvardag... Jag känner igen känslan; samma som när vi i perioder groddat eller matat surdeg. En liten stund varje dag ägnar jag åt att göra kefirsysslor. Jag rör om i burken. Jag kollar om den skiktar sig och är klar. Jag silar.

Jag häller upp på flaska. Jag förvarar den färdiga kefiren i gammal glasflaska och med en datumtejp på locket. I kylen, förstås. Och så matar jag grynen med ny mjölk.

Såhär med en veckas erfarenhet kan jag konstatera att vi kommit in i en kefirrutin. Våra barn dricker gärna en kefirsmoothie som kvällsmål och själv späder jag på med en extra dos i form av ett glas ren kefir en gång om dagen.

Vår kefirsats ger just nu cirka 5 dl färdig dryck per dygn och det känns rätt lagom. Dock verkar grynen öka lite efter hand, så småningom får vi antingen göra större satser eller ge bort en del av våra gryn... Ännu är det ju lite svårt att bedöma effekterna av kefirdrickandet, men jag tycker att själva rutinen kring vår kefirverkstad är rogivande. Barnen är intresserade av hur det hela ska göras och lär sig på köpet en del om DIY. Kanske förstår de att man inte behöver vara helt beroende av att ha en mjölkhylla i en butik. Att man kan tillverka powermat själv. Dessutom gör kefiren att vi pysslar på tillsammans i köket en stund varje dag. Bara en sån sak, i dessa skärmtider.

På det hela taget känns kefirvardagen riktigt bra. Lite otippad. Mycket homing. Lagom lätt att genomföra. Väl värd det lilla besväret.

 

Skickat via Blogsy

Kefirverkstaden

Här ser ni min lilla kefirverkstad. Jag fick en kefirrot (i den gröna burken) av en kompis och nu tänkte jag sätta igång den. Lite ekologisk mjölk och rumsvärme ska vara allt som behövs. Efter ett dygn eller så är det bara att sila av vätskan och sätta Igång en ny sats av de "gryn" som blir kvar. En msk gryn till en deciliter mjölk är proportionerna.

Det känns spännande att så enkelt kunna tillverka en hälsosam dryck som innehåller massor av bra bakteriestammar och dessutom kostar bara en bråkdel av det man får betala för mjölksyrebakterierna i apotekets hyllor.

Kefiren ska vara bra för alla med känslig mage och lär särskilt hjälpa den som gått på antibiotika och därigenom kanske slagit ut de goda bakteriestammarna i tarmen. Den smakar lite syrligt, som bulgarisk yoghurt ungefär.

Nu står den här och jäser. Jag återkommer om någon dag med en rapport om hur experimentet avlöpt!

PS. I den lilla burken intill finns förresten en sprängtikka som sambon plockade igår. Den använder vi till te, som är fullt av antioxidanter. Chaga, som den också kallas, är en annan av mina favoritdrycker och det känns lite extra häftigt att nu för första gången ha tillgång till den utan dyra mellanhänder. Länge leve självförsörjningen :)

 

Skickat via Blogsy