Prylhimlen

Fortsättning på temat prylar och konsumtion! Sambon var på filmförevisning på Ritz i Vasa igår och jag vill gärna tipsa om filmen han såg - den verkar passa bra i den tanketråd jag själv varit på sistone: förhållandet till saker, prylar, ting. Såhär drastisk som mannen i filmen är jag inte beredd att bli, men en inspiration till fortsatt "utrensing" ger den säkert. Att budskapet levereras med en portion humor i stället för pekpinnar gör förstås inte saken sämre.

Tillgängligheten är jag lite osäker på, någon stor biograffilm är den ju inte. Men du kan åtminstone se filmen via Elisa Viihde för 4,90 €/48 h eller köpa den (sic!) som DVD via netanttila. Om du är med i nån filmtjänst på nätet (typ netflix) kan du förmodligen hitta den där.

Jag inser förstås det motsägelsefulla i att rekommendera filmkonsumtion på den internationella köpfria dagen, men ändamålet helgar medlen ;)

KID-utmaning

Imorgon och/eller på lördag har vi chansen: att ta en brejk i konsumtionsfesten. Det är nämligen Köp Inget Dagen i Finland imorgon och En Köpfri Dag i Sverige och Buy Nothing Day i resten av världen på lördag. Poängen är alltså att vara köpfri i 24 timmar. Nivån väljer du själv: avstår du alla typer av köpande (inklusive mat) eller bara "prylar" - och i så fall vilka?

De senaste åren har jag deltagit genom att hejda mej i köpandet såhär precis lagom inför firandet av första advent. Så ska jag göra också detta år. Det känns gott att inse att adventsstämningen infinner sig minst lika bra ändå. Imorgon tänker jag avstå allt köpande. Jag har planerat lunchlåda, handlat fredagsmyset redan igår och vet att jag inte behöver några smågrejer. Jag ska alltså helt undvika affärer och pengahantering, har jag tänkt. Det är självklart bara en symbolhandling, men faktum är att den har lite av samma effekt som en fasta. Den ger en paus, en distans, ett perspektiv på det vanemässiga köpandet.

KID får mej att reflektera över mina konsumtionsvanor. Den har tidigare år också blivit en gnista för att tänka om när det gäller julfirandet: maten och prylarna och kläderna och allt det där krimskramset reklamen vill övertyga oss om att är väsentligt för att det ska kunna bli en Riktig Jul. Och den har fungerat som en liten oas. En vink om ett liv utan affärer, med tid för annat...

Nu utmanar jag er läsare; vilka är era bästa tips på gratis upplevelser man kan förgylla KID med? Själv har jag tänkt klinka julsånger på piano (har inte hänt senaste tjugo åren) och dricka lite glögg när skymningen faller.

PS. Gå annars gärna in på alaosta.wordpress.com och läs 100+25 ideaa (på finska) och få inspiration!

Skickat via Blogsy

Mammasorg

Ikväll är det fyra år sen mamma dog. Det känns förunderligt länge sen. Och ändå inte. Tiden läker inte alla sår. Men sorgens övermäktigt tunga täcke lättar och livet återgår till nånslags vanlig lunk. Man vänjer sej. Och ändå inte. Vissa saker blir faktiskt aldrig som förut. För mitt hjärta är ibland lika skört och fullt av saknad som den kvällen.

Ibland skulle jag vilja kunna ringa henne, prata om ditt och datt, berätta vad barnen sagt och gjort. Dela vardagens glädje och bekymmer. Ta en promenad längs skogsstigen. Andra dagar längtar jag efter att förbättra världen över en kaffe vid köksbordet. Dela hennes engagemang för de mest utsatta. Men också höra hennes skratt igen. Saknaden kan överrumpla mej när jag minst anar det.

Ibland tittar jag upp mot stjärnhimlen och känner på mej att vi ses nån dag igen. Ibland känner jag tydligt hennes närvaro inom mej, tänker att hon lever vidare genom oss som är kvar, vet att allt det jag fick av henne bär jag med mej så länge jag lever. Inser att också sorg och saknad är en styrka och ett kärlekens pris.

Som Claes Andersson skriver:

Det vi saknar mister vi aldrig. Den vi älskat saknar vi alltid. Vi mister aldrig den vi älskat. Den vi älskat älskar vi alltid.

 

Skickat via Blogsy

Jag och mina prylar

Hållbarhetstankar. Utmanande och obekväma. I de mest oväntade stunder dyker de upp. Idag i samtal med en annan mor i väntan på varsitt konstskapande barn. Av någon anledning kom vi in på hur mycket prylar det finns i våra respektive hem. Hur mycket tid som går åt till att hålla ordning på ägodelar. Plocka och ordna. Hur vi ibland drömmer om fler kvadratmetrar - som om problemet skulle sitta där - och avskalade, luftiga drömhem med bra förvaring där var sak har sin plats och inget nånsin ligger framme och dräller... 

Nu är det ju bara det att redan 130 kvadrat för fyra personer i ett globalt perspektiv är mer än svulstigt, mer än nog, mer än skäligt. Problemet, det verkliga problemet, är ju att ett Liv idag och en Barndom idag, här hos oss så självklart konstitueras av alla dessa attribut, saker, ting vi omger oss med! Prylarna som kostar pengar, tid och miljö. Som används eller leks med (också av oss vuxna) en mycket kort tid för att sedan lagras eller bytas ut mot nya.

Väl hemma spinner jag vidare på tråden. Visst kan vi tänka less is more och lokalproducerat. Visst kan vi besluta oss för kvalitet istället för kvantitet. Visst kan vi handla second hand. Byta och reparera och äga tillsammans. Ändå kvarstår faktum: vår materialistiska livsstil sågar av den gren vi sitter på. 

Jag önskar så att jag kunde låta bli, men jag sitter ju själv här och sågar... Förvisso långsammare än förr och med större insikt och vånda. Kanske mindre av identitetsskapande skäl än förr och faktiskt mer medveten om de hållbara alternativen. Men jag låter ju ändå prylarna bli viktiga för mej. Deras form, färg och känsla. Den funktion de fyller, den stämning de skapar.

När kvällen kommer är jag kvar i pryltankarna. Jag är sedan länge inne på att skala av och rensa ur. Men utmaningen ligger egentligen i att faktiskt inte skaffa mer. Sista lördagen i november är det En Köpfri Dag. Vackert så - jag ska respektera den i år igen. Den är symbolisk och viktig precis innan julhandeln tar fart. Men jag tror det krävs mer. Kanske ett långvarigt köpstopp. Medveten konsumtion är ett viktigt steg i rätt riktning mot hållbarhet. Men det är fortfarande inte gott nog.

Så jag frågar mej och dej: Hur många timmar i veckan sätter vi på att hålla reda på våra prylar? Hur förhåller vi oss till dem? Hur många av våra viktiga prylar kunde vi helt bra klara oss utan? Hur länge lyckas vi kollektivt blunda för den obekväma sanningen? Hur långe tar det innan vi finner modet att förändras?

Och jag har dessvärre inte ett enda enkelt svar.

Skickat via Blogsy

Filippinerna

Bilderna av katastrofen skriker högt och obarmhärtigt, känslan av trygghet krackelerar. Tänk om det var jag som stod där nu - utan familj, utan tak över huvudet, utan mat, utan förnödenheter. I ett samhälle i spillror. Ensam och hjälplös. På grund av naturens krafter, utan egen förskyllan.

Som vanligt är det de redan mest utsatta som drabbas värst. Blickarna, allra värst de tomma, etsar sig fast på näthinnan. Människorna som tappat fotfästet. Barnen. Dessa medmänniskor finns i mina tankar långt efter att nyhetssändningen är slut.

Jag kan se. Jag kan be. Jag kan betala. Jag kan göra någonting alldeles litet som betyder någonting alldeles stort för den som tar emot hjälp långt därborta. Det kan du också! På följande länk hittar du ett antal olika alternativ för att betala in pengar till de katastrofdrabbade:

http://svenska.yle.fi/artikel/2013/11/12/sa-har-kan-du-hjalpa-offren-i-filippinerna

 

Skickat via Blogsy

Överraskningsbesök!

Mitt i kvällmörkret bultar det på ytterdörren. Mitt i måndagsröran. Mitt i allt och absolut ingenting.

Och utanför står Riktigt God Vän och ler! Vi får en bonustimme med prat och skratt. Som vanligt rakt på sak, om de ytligaste inredningsdetaljerna och de djupaste insikterna. I salig blandning. Att dammsugaren ligger utspridd, tvätten torkar i vardagsrummet och middagsbordet är ett kreativt bombnedslag efter barnens och grannbarnens härjningar har liksom ingen betydelse. Vår vänskap har mycket lite att göra med de yttre attributen. Vi dricker te och ÄR.

Efteråt känner jag mej oändligt lyckligt lottad. Att ha vänner som kommer förbi sådär bara. Som tar mej för den jag innerst inne är - också en måndagskväll i november!

Skickat via Blogsy

Novemberlyx

det händer ju att man tänker att det inte kan bli gråare än det stora grå som breder ut sej över oss just nu. att det inte kan bli disigare, mörkare, blåsigare eller fuktigare. att man ifrågasätter hur det kom sej att anmödrar och anfäder valde att bosätta sej här uppe i kalla mörka Norden... då gäller det att pigga upp sej litegrann! och se, nu ska jag sprida några små tips som kan sätta guldkant på vilken trist novembervecka som helst.

måndag
långluncha med en god vän. gärna på trevligt ställe med lokalproducerad mat som är gjord på äkta vara och serverad med estetiskt och vänligt öga (läs After Eight i Jakobstad).

tisdag
ikläd dej riddarrustning (regnkläder och gummistövlar) och promenera en stund. andas in den syrerika luften.

onsdag
unna dej massage/klippning/ansiktsbehandling eller ta ett fotbad. något som pysslar om dej och din kropp en liten stund.

torsdag
plocka fram en riktigt bra roman. tänd några ljus. ta på yllesockor och kryp in under filten. försvinn in i den fiktiva förunderliga världen där det verkligen inte är november.

fredag
gör ett fredagsmys som stärker både kropp och själ: nötter, mörk choklad och lite frukt, ett gott te eller kanske rött vin. något som kickar igång dina signalsubstanser. duka vackert, gör brasa i kakelugnen. dela stunden (kanske i avslappnad tystnad) med någon du bryr dej mycket om.

lördag
sov så länge du någonsin kan. ät en lyxigt långsam frukost. ge dej själv en pyjamasdag - en dag då du hasar runt i myspyskläder till mitt på dagen. gå sen långpromenad i friska luften när det är som ljusast.

söndag
umgås med utvidgad familj eller goda vänner. njut av lite musik, konst, litteratur, kultur... avrunda med veckans höjdpunkt: Babel på SVT klockan nio prick.

i bästa fall känner du sedan att du är dunderladdad inför en ny novembervecka! det är i varje fall hypotesen i min lilla fallstudie av mej själv just nu...

i väntan på december och juleljusen peppar jag mej dessutom genom att börja dagen med mjuka solhälsningar. jag drar ner lite på kaffe och socker och snabba kolhydrater. jag laddar på med frysta bär och frukt. jag dricker te på ingefära, citron och kardemumma. jag promenerar så mycket jag kan och jag försöker minnas att unna mej åtminstone en liten lyxig stund vareviga dag. sakta men säkert kanske jag betingas till att känna att november är riktigt okej. det är väl åtminstone värt ett försök?