miljövänliga värmeljus

Äntligen! Nu kan vi mysa i höstmörkret och samtidigt ha gott miljösamvete. Något otippat att Claes Ohlson är först ut med detta koncept: Svanenmärkta värmeljus av 100 % stearin, dessutom refillsystem med liten glaskopp! Slipp paraffin, palmolja, aluminiumkoppar och ändlös metallsortering... bara njut ;)

 
Värmeljus startkit - CLAS OHLSON | Clas Ohlson

Ekoreko Helsingfors

Mitt jobb för mig ibland från lillstan till storstan och nu har jag fått vara i huvudstaden ett par dagar. Uppfriskande och inspirerande! Särskilt som jag fick några fina ekologiska upplevelser på köpet:

Lilla etiska varuhuset och cafeet Nudge & Rulla på Georgsgatan 30 bjuder på ekologiskt och rejält för hela slanten. Hudvård, inredning, väskor och kläder för stora och små. Superfina barnkläderna av märket Aarrekid rekommenderas särskilt! Vuxenkläderna från olika finska designers är stilrena och tidlösa, säljs för övrigt också på nätet hos Yalo.

På Kalevagatan 4 finns SIS deli och cafe, som har det mesta för en riktigt bra lunch: sallader, gröt, gröna sköna smoothies och dessutom fika och ekoprodukter som te och nötter och choklad. Mycket raw food, ekoreko och glutenfria alternativ. Utanför fönstret brusar staden, man kan sitta ner och betrakta folkvimlet en stund, njuta av bra näring åt kroppen och vila åt knoppen.

Snabbköpet Ruohonjuuri i Kampen är en annan favorit. Den ligger numera på Salomonsgatan 5, en bit från Glaspalatset. Där finns massor av bra produkter (mat, superfoods, naturkosmetik, kökstillbehör...) till rimliga priser - vilken lyx det vore att kunna handla sin vardagsmat och smågrejer på ett sådant ställe! Finns även som nätbutik.

Högst på min personliga topplista ligger ändå Globe Hope Kisleff på Alexandersgatan 28 (finns även en butik i Glaspalatset). Där säljs kläder och accessoarer av återbruk. Finurligt och fint! Deras grejer kan man också hitta i nätbutiken, men det är ju inte riktigt samma sak. I butiken kan man ju känna på material, prova storlekar, få personlig service... Och sedan slinka in hos grannen Cafe Engel på en kopp varm choklad (en vana jag etablerade under studietiden) och bara mysa i atmosfären. Som bäst vid ett fönsterbord med utsikt över Senatstorget och Domkyrkan, gärna i juletid en dag när snön faller precis i skymningen.

Även om jag överlag strävar till att konsumera så lite som möjligt, brukar jag passa på att handla "bra" grejer när jag har chansen. Eller bara strosa runt och fönstershoppa lite och trivas med insikten att förändringsvinden faktiskt blåser i rätt riktning. Så nästa gång du besöker Helsingfors - skippa de obligatoriska varuhusen som säljer varor utan vare sig etisk eller ekologisk eftertanke. Upptäck de små ekoreko guldkornen istället!

Skickat via Blogsy

Strävsamhetens lov

Ute viner vintervinden runt knutarna, men här inne i vårt gamla hus är det varmt och skönt. Jag har eldat i kakelugnen. Jag sitter här med yllesockor och stickad tröja och en filt runt fötterna. Jag dricker mitt förmiddagskaffe med en bit mörk choklad.

Men tro nu bara inte att jag slappar! Tvärtom. Jag har klickat mig genom mejlen, åtgärdat det viktiga, ringt några samtal. Nu gäller texten, boken. Jag har nämligen skrivardag. Jag inväntar ingen gudomlig inspiration. Jag bara sitter här vid datorn och "mårar åpå" (stretar vidare, kunde man väl säja på standardsvenska) ord för ord, sida för sida. Låter skrivandet ha sin gilla gång. Och texten växer faktiskt fram!

Det slår mig då att strävsamhet är ett numera bortglömt men väldigt fint ord. Jag tror att vi behöver uppgradera det, mitt bland alla de snabba kickarna. Om vi kan och vågar. För i den på ytan sett stilla strävsamheten möter vi oss själva. Vår rastlöshet och ytlighet och vårt behov av bekräftelse. Men också självtilliten, integriteten och den inre styrkan. Kanske skulle strävsamheten just därför också kunna bidra till en hållbar värld?

Tänker jag och stretar vidare med texten. En helt vanlig fredag i oktober medan snön bäddar världen i vitt.

Om plastsanering

Nyligen avverkade vi plastfri september (som jag bloggade om här) och häromdagen manade min bloggkompis Anna till plastuppror. Här har vi en ständigt pågående plastsanering sedan några år tillbaka. Men vad innebär det egentligen att plastsanera ett fyrapersonershushåll på 130 kvadrat? Så här går det till hos oss:

Under renoveringen av vårt gamla trähus har vi bevarat så mycket som möjligt av befintliga konstruktioner. Vi har använt mycket naturmaterial: ekovilla som isolering, trä- och kakelgolv, träpaneler i väggar och tak, rostfria köksbänkar och träluckor till köksskåpen. Vi har bara renoverat det "nödvändigaste" och återanvänt sådant vi hittat på vinden och i uthuset (t.ex. fönster, dörrar, skåpluckor, gammal pärlspont). Vi har målat med linoljefärg och använt oljevax till golven. Inredningen består till stora delar av gamla möbler och det mesta är i trä, plåt, glas och/eller tyg. När vi en dag ska byta madrasser i våra sängar kommer de att bli i naturmaterial, likaså täcken och kuddar.

I köket använder vi mest föremål och redskap av metall, trä, glas eller porslin. Vi steker i gjutjärnspanna. Den mesta plasten står faktiskt frysaskarna för - och jag ser inte hur vi på ett vettigt sätt skulle kunna byta ut den mängd vi behöver mot glas eller rostfritt inom överskådlig framtid... Fryspåsar använder vi för bröd och kakor. Jag har dock på sistone experimenterat med att frysa in i smörpapper eller papperspåsar och det verkar funka bra, åtminstone för en kortare tid. Just nu står följande saker högt på önskelistan: en bambuservis för utflykter, bra matlådor i rostfritt stål med tanke på våra medhavda luncher, samt Bee´s wrap för förvaring av mat. Här finns förresten en jättebra nätbutik med ekologiska produkter för den som vill plastsanera sitt kök!

I badrummet har vi mycket naturmaterial, men våra tandborstar, ett duschdraperi och två tvättkorgar är ännu av plast. Jag är lite tveksam till att byta ut tandborstarna, men draperiet och tvättkorgarna ska jag byta till tyg respektive metall när de vi har nu har tjänat ut.

Barnkammaren är tyvärr fortfarande den mest plaststinna zonen hos oss. Många av leksakerna i plast är presenter som barnen fått. Även om vi har velat undvika plast, så har vi tyckt att våra barn ska få leva "i sin tid" och ha t.ex. LEGO och Barbie-dockor. Men vi har strävat efter att hålla mängderna nere.

När det gäller kläder och skor väljer vi naturmaterial så långt det är rimligt. Vi har förstås regnkläder och stövlar och friluftskläder i tåliga material. Men på det hela taget undviker vi konstmaterial, väljer skor och väskor i läder/tyg, samt prioriterar kläder av certifierade tyger eller ull, linne och hampa. Detsamma gäller sängkläder och inredningstextilier.

För mig innebär plastsanering både att gradvis rensa bort plasten ur vårt hem och att kontinuerligt välja bättre material istället. Men vi plastsanerar alltså steg för steg och "konsumerar" oss inte plastfria. Jag ifrågasätter hur den ekologiska och etiska ekvationen skulle se ut om vi fanatiskt rensade ut rubbet och köpte nytt på en gång. Vi sliter istället ut de grejer vi har och är kräsna med materialet när vi sedan ersätter dem. Om vi nu alls behöver ersätta dem, för många prylar och pryttlar i ett hem är ju sådana som vi egentligen klarar oss utan. Plastsanering innebär för mig också att om möjligt välja återvinningsbara förpackningsmaterial, att handla i korg eller tygkasse. Ett par riktigt inspirerande bloggar på temat plastfritt hittar du för övrigt här och här! I den här frågan är det väldigt lätt att "sila mygg och svälja kameler". Vår plastpåverkan handlar om så mycket mer än tandborstar och plastpåsar.

För mig innebär plastsanering därför att jag ser över hela oljekedjan i mitt liv. Att jag går på den minimalistiska linjen och verkligen tänker igenom vilka grejer som behövs i mitt liv. Att jag väljer ting som kan brukas under lång tid. Att jag lobbar för plaståtervinning också i vår region. Att jag uppskattar den tidlösa skönheten i naturmaterial som känns sköna, slits vackert och har en historia.

Rädda klimatet!

Om vi vill hinner vi ännu. Vi hinner ännu bryta trenden innan vi når en tipping point och har en skenande utveckling med uppvärmning på fyra, fem grader. Vi hinner ännu lägga om kursen. Men det brådskar verkligen!

Nästa år ska flera stora internationella klimatavtal skrivas. Men faktum är att det bara är många nivåer tillsammans som kan göra att det blir en verklig förändring: länder, städer, byar, människor. Du och jag. Med många olika åtgärder. Med konkreta små och stora förändringar i vår livsstil. Sådana som gör att vi faktiskt minskar vår totala klimatpåverkan.

Vi kan visa goda exempel.

Vi kan bestämma oss för att betala priset. Bekvämlighetspriset och statuspriset.

Vi kan inse att alternativet sticka huvudet i busken är så oerhört mycket dyrare.

Kanske måste vi allra först inse att det inte går att äta kakan och ha den kvar. Vi måste våga tala om att släcka lampor, sänka inomhustemperaturer, köpa färre kläder, bilar, grejer, leva mindre oljekrävande, avstå våra södernsemestrar, äta mat som inte åkt jorden runt. Om att livskvalitet på riktigt handlar om helt andra saker än prylar.

Kanske måste vi växa upp och inse att detta är vår generations skyldighet och kommande generationers rättighet. Att leva så att planetens gränser inte överskrids.

På www.klimatkontot.se kan du testa din klimatpåverkan och få tips på hur du kan minska den. Varje gång jag gjort en testning har jag sänkt min påverkan och fått mer motivation att trappa ner ytterligare. Gör så du med!

Skickat via Blogsy

DIY: barnjumper

En av mina favoritsysselsättningar är att sy. Särskilt mycket gillar jag att sy kläder till mig själv och barnen. Det finns många fördelar: jag kan designa plaggen, välja bra tyger, jag får vara kreativ och dessutom känna mig oberoende av de stora (ofta oekologiska och oetiska) klädföretagen för en stund.

På sistone har jag tillsammans med ena dottern sytt en fladdermusjumper. Mönstret hittade hon själv i OTTOBRE - en riktigt bra mönstertidning, som jag prenumererat på under några år. Tyget fick jag i gåva av en vän för ett bra tag sedan. Det är ekologisk jersey, helt underbar kvalitet och färg, och har liksom legat och väntat på absolut rätt tillfälle. Och nu var det tillfället här! Den lilla extra detaljen blev en revär längs med ärmens övre kant. Texten är dotterns eget fina val!

Just denna modell är superenkel att sy. Den består av bara fram- och bakstycke, fyra raka sömmar, en del sicksackande och sen en vikning med smal sicksackad fåll i halslinning och ärm. Nedre kanten kom vi överens om att bara sicksacka för en lite ruffare, tuffare känsla.

 
Sammanfattningsvis är vi båda glada och stolta över vårt lilla jumperprojekt. Min förhoppning är förstås att dottern ska vilja använda jumpern gärna och länge, eftersom hon själv varit med och sytt den. Tidsåtgång för vårt lilla projekt uppskattar jag till sammanlagt en kväll. Kostnaden (för mindre än en meter tyg, ett par rullar tråd och revären) är cirka 20 €. Lägg till detta nöjet att skapa tillsammans och den pedagogiska effekten av att lära sig att man kan sy sina kläder själv och - vips, så landar vi mer eller mindre på plus ;)

PS. Ekologiska tyger kan man beställa till rimligt pris på nätet till exempel här och här. Själv har jag ändå för vana att också fråga i de lokala tygbutikerna efter eko-alternativ för att visa att det faktiskt finns efterfrågan och för att stöda våra ihärdigt kämpande lokala små specialaffärer.

Kärnkraftnejtack! - del 3

Jag kunde skriva långa rader om varför jag är förundrad, förtvivlad och förbannad över utvecklingen av Fennovoimas projekt i Pyhäjoki de senaste veckorna, men jag ska bespara er. Åtminstone just nu...

Jag ska bara uppmana alla er som sympatiserar i denna fråga att gå in på denna länk och skriva under att ni vill ha ett kärnkraftsfritt Bottenviken! Jag ska bara be er att sprida länken vidare så mycket ni vill och kan! Jag ska bara be er att kontakta era representanter i riksdagen och höra er för hur de resonerar i denna fråga! Här finns en lista över vilka av ledamöterna som röstar nej, tvekar respektive röstar ja (baserat på Helsingin Sanomats uppgifter 18.9 2014 och Greenpeaces uppföljning).

Finlands riksdag väntas fatta ett principbeslut om Pyhäjoki nu i december. Det kommer antagligen att väga ytterst jämnt mellan för och emot. Många ledamöter är uppenbarligen ännu osäkra på hur de ska rösta. Det är nu vi måste agera!

Glutenfritt liv

Av hälsoskäl håller jag just nu på och ställer om mitt liv till glutenfritt. Jag har redan en längre tid känt av att vete inte är något för mig, men småningom har jag förstått att det är något mer jag reagerar på. Det räcker inte bara med att undvika vete - jag kanske får så lov att skippa gluten helt och hållet om jag vill må riktigt bra. Det är märkligt hur länge det tar för den insikten att nå fram till förändrad handling!

Allehanda förträngningsmekanismer och undanflykter kommer emellan. Jag liksom tänker att ryktet om glutenets fördärvlighet säkert är överdrivet. Att hela grejen nog är upphaussad i hälsopressen. Att det glutendrev som går bland välutbildade kvinnor i min ålder kanske är ett uttryck för annat illamående (läs hälsostress, höga prestationskrav, överdriven trendkänslighet). Att det vore socialt så jobbigt att tacka nej till det som bullas upp på diverse tillställningar. Att min matvardag i familjen skulle bli alltför komplicerad om jag var tvungen att lägga om till strikt glutenfritt. Ja, ni vet hur kreativ människan kan vara när hon försöker sticka huvudet i sanden och leva med business as usual...

Tills tiden är mogen - och det är den tydligen nu. Den senaste tiden har jag träffat ett antal personer som berättat om sina glutenrelaterade besvär. Jag har läst några riktigt bra bloggar som tangerar glutenkänslighet, här och här. Jag har hört människors berättelser om hur besvären försvunnit efter en tid helt utan gluten. Och jag har insett att det vore dumt av mig att inte lägga om och se vad det ger för resultat för min egen del.

Den stora frågan är ju såhär inledningsvis: Vad äter jag istället? Just nu läser jag på om glutenfria alternativ - helst utan tillsatsämnen. Jag planerar dagsmenyer utan spannmålsprodukter och försöker klura ut var fallgroparna finns. Jag laddar mentalt för att avstå "vanliga" bröd och bullar. Jag söker bra recept och ska prova att baka med mjöl på havre, majs, kokos, bovete eller ris istället.

Det är jättespännande och intressant och det känns som en hel vetenskap (vilket det också är!) och jag får ta ett steg i taget. Jag får säja som farbror Melker i Saltkråkan sa: "Denna dagen ett liv"...

Lördagsgodis

Det är knappast bara i vår familj som traditionen med lördagsgodis vållar huvudbry. Som nyblivna föräldrar satte vi sockerribban högt. Det tog ett bra tag innan vårt äldre barn överhuvudtaget fick smaka vanligt godis. När vi sedan införde godisdag höll vi oss länge till mörk choklad eller lakrits från hälsokostaffären. Vårt yngre barn fick däremot i betydligt tidigare skede smaka på det söta. Det blir ju lätt så utifrån någotslags märkligt rättvisetänk...

Och nånstans på vägen mellan kompiskalas, påskharar och andra kulturellt inpräglade godismönster blev det färgglada E-kodshyllan också för oss. Visserligen höll vi oss till små mängder, men alltid med samma följder: sockerrus och magknip. Dessutom är jag rätt säker på att ena barnet reagerade på vissa färgämnen med kraxiga harklingar, som dock inte besvärade henne själv det minsta. Och vi vuxna hade ju inte heller karaktär nog att stå emot.

Sedan början av detta år har vi dock diskuterat fram några alternativa förhållningssätt. Barnen har t.ex. gjort ett par månadslånga godisstrejker (och då fått en liten slant istället). De har ibland bytt ut det söta godiset mot salta snacks som chips eller popcorn. Rätt ofta har vi gjort eget godis istället - oftast i form av chokobollar eller dadelbollar, som ju kan göras av bra råvaror.

Men fortfarande händer det att vi bär hem en påse vanligt lördagsgodis. Och kanske är det okej? Om mängderna är mindre och tillfällena färre. Problemet är att kakor, kex, bullar, glass och godis lätt smyger sig på hela tiden. När man vill fira, när man vill mysa, när det är helg, när vänner råkas, när släkten träffas. Det söta är så inflätat i hela vår kultur. Konsten är att hitta bra alternativ.

Tänker jag och sätter på kaffepannan och plockar fram ett fat chokobollar. Det är ju ändå lördag!

 

Skickat via Blogsy

Grönkålschips

Äntligen är det fredag igen! Dags att mysa i höstrusket. Tända lite ljus, elda i kakelugnen, krypa upp i soffan med dom man älskar allra mest. Och äta lite gott, förstås! Och vill man undvika de vanliga fallgroparna så finns det faktiskt alternativ. Ett tips på nyttigt fredagsmys är grönkålschips.

Själv har jag experimenterat mig fram till följande recept:

Två liter sköljd, avrunnen och strimlad grönkål (stjälkarna borttagna) blandas med 1 tsk salt och en msk olja. Därefter kramar man in oljan och saltet riktigt ordentligt, så att hela grönkålen är bearbetad. Bredes ut på en plåt med bakplåtspapper. Gräddas i 175 grader nio minuter. Temperaturen och tiden givetvis på hur effektiv ugnen är, så man får prova sig fram. Denna sats ger cirka 5 dl färdiga grönkålschips. Hos oss har vi inte lyckats spara dem så länge, men jag tippar på en knapp veckas hållbarhetstid i rumstemperatur. Godast är de förstås färska.

Bare å njut! Gärna tillsammans med ett glas rött... Rena rama hälsokosten ;)

 

Skickat via Blogsy

FST5 ikväll om mat & makt

Som uppföljning till mitt resonemang om mat som makt häromveckan: Lasso på FST5 kl 20.00 ikväll handlar om mat och politik. Det blir garanterat väldigt intressant - Stefan Sundströms bok i självförsörjning "Handbok i utanförskap" är en av favoriterna i bokhyllan hemma hos oss. Tur att det ösregnar ute, så att man kan sitta inne och mysa och titta på inspirerande TV!

Ur programinfon:
"Säsongens första Lasso handlar om mat och politik. Danska mataktivisten Selina Juul försöker stoppa det globala matsvinnet på 30 % genom att uppmana folk att ändra på sina konsumtionsvanor. Emma Rönnholm gör konst av mat, medan sångaren Stefan Sundström lever som han lär, på landet omgiven av grödor och kreatur."

Kultur!

Jag har haft kulturbrist på sistone, så denna vecka kompenserar jag med råge. Det är helt underbart! Det är Poesi, Teater, Musik. Upplevelser som träffar rakt i maggropen. Gapskratt och ögon som tåras. Insikter om det som inte alltid går att uttrycka i ord. Närkontakt med djupare dimensioner i tillvaron. Impulser till att utvecklas som människa. Nyanser. Perspektiv. Igenkännande. Jag är helt övertygad om att en väg till hållbarheten går genom kulturens fält. Kultur ger oss upplevelser som står sig över tid, känslor och tankar som dröjer sig kvar. Kulturens ekologiska fotavtryck är dessutom i regel litet, åtminstone jämfört med turismens och konsumtionens. Det är nånting med kultur som skapar mening i livet bortom prylarna. Och jag bara älskar det!

 

Skickat via Blogsy

TRY POETRY

jag är förvisso en skrivande människa.
jag har förvisso skrivit dagbok, facktexter, uppsatser, forskningsrapporter, samt en avhandling.
jag har förvisso formulerat blogginlägg, ögonblicksbilder, samt embryon till dikter och noveller.
jag kan ju förvisso inte leva utan att skriva.

men,
aldrig förr har jag skrivit som igår. med pennan så nära hjärtat.
aldrig förr har jag skrivit så snabbt och så naket.
aldrig förr har jag försökt poesi.

nu är hon här. poeten. och det är bara för att Bob Hansson var här.


och jag kommer att vara honom evigt tacksam. för den raka blicken, för det höga skrattet, för tårarna i ögonen och klumpen i magen. för höghastigheten och för bråddjupet. för att de viktigaste orden som fanns där innerst inne fick ta plats på papper. för insikten om att det mest privata ibland är det vi verkligen borde dela med varandra. för att han öppnade dörren till ett nytt rum där jag får skriva på ett annat sätt. skriva för att leva.

till dig som också behöver en dos Bob Hansson, här ett klipp från föreställningen En monolog om lycka: